Israels räddning och egypternas undergång i Sävhavet

Herren talade till Mose: "Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren." Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.

5När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. "Vad är det vi har gjort?" sade de. "Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?" Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet - alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här - vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon. Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: "Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!" Mose svarade: "Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!"

Herren sade till Mose: "Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar."

Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.

Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet.

Moln och eldpelarna

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

Faderns vittnesbörd

Sedan sade han till dem: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni skall dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma." Judarna sade då: "Tänker han ta sitt liv, eftersom han säger att vi inte kan komma dit han går?" Han sade till dem: "Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder." De frågade: "Vem är du då?" Jesus svarade: "Varför talar jag alls till er? Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Men han som har sänt mig talar sanning, och det jag har hört av honom förkunnar jag för världen." De förstod inte att han talade till dem om Fadern. Och Jesus sade: "När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är och att jag inte gör något av mig själv utan talar så som Fadern har lärt mig. Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, eftersom jag alltid gör det som behagar honom." När han sade detta kom många till tro på honom.

Marias besök hos Elisabet

Då sade Maria:
"Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid."

Förbön för församlingen. Försoning genom Kristus

Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Hannas lovsång

Så bad Hanna:

"Mitt hjärta jublar över Herren,jag kan bära huvudet högt.Jag kan skratta åt mina fienderi glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren,det finns ingen utom du,ingen klippa är fast som vår Gud. Sluta upp med ert stolta skryt,spara de fräcka orden,ty Herren är en Gud som vet allt,han väger varje gärning. Hjältarnas båge är bruten,men de svaga rustas med ny kraft. De som var mätta måste slava för brödet,de som hungrade vilar från mödan.Sju söner får den ofruktsamma,medan den barnrika vissnar bort. Herren dödar och ger liv,leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik,han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset,den fattige lyfter han ur dyn.Han ger dem rum bland furstaroch låter dem trona på hedersplats.Ty jordens fästen tillhör Herren,på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg,men de onda går under i mörkret,av egen kraft lyckas ingen. Herrens fiender krossasnär den Högste dundrar i himlen.Herren dömer jordens alla länder,åt sin konung ger han styrka,lyfter högt sin smordes spira."

Hanna och pojken i Shilo

Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli och sade: "Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom."

Därefter tillbad de Herren i Shilo.

Samuel kommer till templet i Shilo

Nästa morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och vände sedan åter till Rama. När nu Elkana låg med sin hustru Hanna kom Herren ihåg henne, och när året var till ända hade hon blivit havande och fött en son. Hon gav honom namnet Samuel, "ty", sade hon, "jag bad Herren om honom".

När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, följde Hanna inte med. "Jag väntar tills pojken har blivit avvand", sade hon till sin man, "då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid." Elkana svarade: "Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt."

Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand.

Hanna trädder fram inför Herren

Efter en offermåltid i Shilo trädde Hanna fram inför Herren. Vid dörrposten till Herrens tempel satt prästen Eli på en stol. I sin sorg bad Hanna till Herren, och gråtande gav hon honom detta löfte: "Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas nöd och vill ta dig an mig, om du inte glömmer bort mig utan skänker mig en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela livet, och ingen rakkniv skall någonsin vidröra hans huvud." Hon bad länge inför Herren, och Eli satt och iakttog hennes läppar. Hon bad nämligen tyst för sig själv och rörde läpparna utan att orden hördes. Eli trodde att hon var berusad. "Hur länge skall du bära dig åt så där", sade han, "se till att bli av med ruset!" Men Hanna svarade: "Nej, herre, jag är en ordentlig kvinna. Vin eller öl har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger för Herren. 16Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala." Då sade Eli: "Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om." Hanna tackade vördnadsfullt och gick sin väg. Sedan åt hon och såg inte längre sorgsen ut.

Samuels födelse

I Ramatajim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var från Sufs land och var son till Jerocham, son till Elihu, son till Tochu, son till Suf av Efraims stam. Elkana hade två hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna var barnlös.

Varje år gick Elkana från sin hemstad upp till Shilo för att tillbe och offra till Herren Sebaot. Där var Elis båda söner Hofni och Pinechas präster i Herrens tjänst. När Elkana offrade gav han sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar flera andelar av offerköttet, medan Hanna bara fick en enda. Men Hanna var den som han hade kärast, fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. Hennes rival retade och förödmjukade henne ständigt för att hon var ofruktsam. Elkana gjorde sin färd år efter år, och var gång Hanna följde med upp till Herrens hus blev hon hånad av den andra. När Hanna då grät och inte ville äta 8sade hennes man Elkana till henne: "Varför gråter du, Hanna, och varför äter du ingenting? Varför är du så sorgsen? Är jag inte mer för dig än tio söner?"

Kvinnan med balsamflaskan

Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade: "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. 8Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Exempel på tro

I tro höll Moses föräldrar sitt nyfödda barn gömt i tre månader, eftersom de såg att det var ett vackert barn, och de lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tro vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Han såg fram mot lönen som väntade och räknade den smälek som Messias får utstå som en större rikedom än Egyptens skatter. I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan höll ut, därför att han liksom såg den Osynlige.

Israeliterna förtrycks i Egypten

Detta är namnen på Israels söner. De kom till Egypten tillsammans med Jakob, var och en med sin familj: Ruben, Simon, Levi och Juda; Isaskar, Sebulon och Benjamin; Dan och Naftali; Gad och Asher. De som härstammade från Jakob var sammanlagt sjuttio personer. Josef var redan i Egypten.

Så dog Josef och hans bröder och alla deras samtida. Men israeliterna var fruktsamma och förökade sig, de växte till och blev så talrika att hela landet uppfylldes av dem.

Då fick Egypten en ny kung, en som ingenting visste om Josef. Han sade till sitt folk: "Israeliterna har blivit för många och för starka för oss. Nu måste vi handla klokt, annars blir de ännu flera. Och blir det krig kan de förena sig med våra fiender och kämpa mot oss och sedan ge sig av härifrån

Faderns vittnesbörd

Sedan talade Jesus till dem och sade: "Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." Fariseerna sade då: "Du vittnar om dig själv, ditt vittnesbörd är inte giltigt." Jesus svarade: "Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd giltigt. Jag vet varifrån jag kommer och vart jag går. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag går. 15Ni dömer på människovis, jag dömer ingen. Om jag ändå dömer är min dom riktig, eftersom jag inte är ensam; han som har sänt mig är med mig. Och i er egen lag står det att vad två vittnar är giltigt. Jag vittnar om mig själv, och om mig vittnar också Fadern som har sänt mig." Då frågade de: "Var finns din far?" Jesus svarade: "Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader." Det var vid skattkammaren han sade detta, medan han undervisade i templet. Men ingen grep honom, hans stund hade ännu inte kommit.

Jesus på olivberget

Men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. 9När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."]

Äktenskapsbryterskan

Några i hopen som hörde detta sade: "Han måste vara Profeten", och några sade: "Han är Messias." Men andra sade: "Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?" Så blev hopen oenig om honom. Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom.

När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: "Varför har ni inte tagit hit honom?" De svarade: "Aldrig har någon människa talat som han." Då sade fariseerna till dem: "Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad." Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: "Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?" De svarade: "Är kanske du också från Galileen? Se efter i skriften, så skall du finna att ingen profet kommer från Galileen."

[Alla gick hem, var och en till sitt.

Olika uppfattningar om Jesus

Om en människa blir omskuren på sabbaten för att Moses lag inte skall brytas, varför blir ni då uppretade på mig för att jag har gjort en människa helt och hållet frisk på sabbaten? Döm inte efter skenet, utan döm rättvist."

Olika uppfattningar om Jesus
Då sade några av jerusalemborna: "Är det inte mannen som de vill döda? Här står han och talar öppet, och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är." Då ropade Jesus där han undervisade i templet: "Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig." De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne. Bland folket kom många till tro på honom, och de sade: "Inte kan väl Messias göra fler tecken, när han kommer, än den här mannen har gjort?"

Fariseerna fick höra vad folket pratade om honom, och översteprästerna och fariseerna skickade ut sina män för att gripa honom. Jesus sade: "Ännu en kort tid är jag hos er innan jag går till honom som har sänt mig. Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma." Då sade judarna till varandra: "Vart tänker han gå, eftersom vi inte skall finna honom? Inte tänker han väl gå till dem som bor kringspridda bland grekerna och undervisa dem? Vad menar han när han säger: Ni kommer att söka efter mig men inte finna mig, och där jag är, dit kan ni inte komma?"

Jesus frestas

Anden drev honom ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.

Jesus som överstepräst

Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Psalm 110

Av David, en psalm.

Så lyder Herrens ord till min härskare:Sätt dig på min högra sida,så skall jag lägga dina fiendersom en pall under dina fötter. Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:härska nu bland dina fiender! Villigt samlas ditt folki dag då makten blir din.På heliga berg har jag fött digsom dagg ur gryningens sköte. Herren har svurit en edsom han inte skall bryta:Du är präst för evigti Melkisedeks efterföljd. Herren är vid din sida,han krossar kungar på sin vredes dag, han dömer bland folken i sitt majestät,han krossar hövdingar vida kring jorden. Han dricker ur bäcken vid vägen.Så lyfter han huvudet högt.

Melkisedek välsignar Abram

När Abram hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom kom han på återvägen till Shavedalen, den nuvarande Kungadalen. Där kom kungen av Sodom honom till mötes.

Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram:

"Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himlens och jordens skapare. Välsignad vare Gud den Högste som gav dina fiender i ditt våld."

Bröllopsgästerna fastar inte

33De sade till honom: "Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker." 34Jesus svarade: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? 35Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta." 36Han gav dem också en liknelse: "Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. 37Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. 38Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. 39Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre."

Glädje över korinthiernas ånger

Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte. Först ångrade jag det kanske, jag inser ju att brevet bedrövade er, åtminstone för en tid. Men nu gläder jag mig, inte över att ni blev bedrövade utan över att sorgen ledde till omvändelse. Ni blev ju bedrövade på det sätt som Gud vill och har därför inte lidit någon skada genom mig. En sorg efter Guds vilja leder till en omvändelse som ger frälsning och som ingen behöver ångra, medan världens sätt att sörja leder till död. Just detta att ni kom att känna en sorg efter Guds vilja - vilken hängivenhet har det inte medfört bland er, vilka förklaringar, vilken harm, vilken oro, vilken längtan, vilken iver, vilken räfst. På alla sätt har ni gjort er skuldfria i den här saken. Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle se med vilken iver ni sluter upp bakom mig. Detta har tröstat mig.

Förtrösta på Herren

Av David.

Reta inte upp dig på de onda,avundas inte dem som gör orätt! De torkar snabbt som gräsetoch vissnar bort som grönskan. Förtrösta på Herren och gör det goda,så får du bo i ditt land och leva trygg. Ha din glädje i Herren,han ger dig allt vad ditt hjärta begär. Lägg ditt liv i Herrens hand.Lita på honom, han kommer att handla. Han skall låta din rätt lysa som gryningsljuset,din rättvisa sak som middagssolen. Var stilla inför Herren, vänta på honom.Reta dig inte på den som har framgång,den som når sina onda syften. Stilla din harm, låt din vrede slockna,reta inte upp dig, det leder bara till ont. De som gör det onda skall drivas bort,men de som hoppas på Herren får äga landet.

Bröllopet i Kana

På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." Jesus svarade: "Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än." 5Hans mor sade till tjänarna: "Gör det han säger åt er." Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. Jesus sade: "Fyll kärlen med vatten", och de fyllde dem till brädden. Sedan sade han: "Ös upp och bär det till bröllopsvärden", och det gjorde de. Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom - men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet - ropade han på brudgummen och sade: "Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu." Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.

Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.

Mat åt fyra tusen

Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem." Lärjungarna svarade: "Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?" Jesus frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju stycken, och så några fiskar", svarade de. Då sade han till folket att slå sig ner på marken. Han tog de sju bröden och fiskarna, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magadan.

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

Vid samma tid tog Jesus vägen genom sädesfälten på sabbaten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. Fariseerna såg det och sade till honom: "Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten." Han svarade: "Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? Men jag säger er: här finns det som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. Ty Människosonen är herre över sabbaten."

Att ta emot Jesu lärjungar

Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot den som har sänt mig. Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön, och den som tar emot en rättfärdig därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdigs lön. Och den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge - sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön."

När Jesus hade avslutat befallningarna till sina tolv lärjungar gick han därifrån för att undervisa och förkunna i städerna där omkring.

Bekännelse och förnekelse

Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall jag förneka inför min fader i himlen. Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor, och mannens husfolk skall bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.

Var inte rädda

Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. 31Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.