Var inte rädd, tro bara.

Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: ”Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.” När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. Men han tog hennes hand och sade högt: ”Flicka, stig upp!” Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar

När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.

När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När ingen ville svara sade Petrus: ”Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.” Men Jesus sade: ”Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Älska varandra

Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Jag tror, därför talar jag

Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. Alltså verkar döden i mig och livet i er. Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står:. Också jag tror, och därför talar jag. Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.

Härligheten blir synlig även i Paulus lidanden

När jag genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, ger jag alltså inte upp.Jag avhåller mig från allt skamligt smussel, jag använder inga knep och förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och överlåter i Guds åsyn åt varje människa att själv bedöma mig.Om mitt evangelium är dolt är det dolt för dem som går förlorade. Ty denna världens gud har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild.Jag förkunnar inte mig själv utan Jesus Kristus: han är herre, och jag är er tjänare för Jesu skull.Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.

Davids bön

Inför hela församlingen prisade David Herren: ”Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet. Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn.

Älska varandra

Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

Älska varandra
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.

Lycklig den som inte följer de gudlösa

lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.
Han är som ett träd
planterat nära vatten -
det bär sin frukt i rätt tid,
aldrig vissnar bladen.
Allt vad han gör går väl.
Inte så med de gudlösa -
de liknar agnar som vinden för bort.
Därför döms de gudlösa där rätten råder
och syndarna i de rättfärdigas krets.
Herren är med på de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg leder till intet.

Exempel på tro

Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap, släcka rasande eld och undkomma svärdets egg. De var svaga men blev starka, fick kraft i striden och jagade främmande härar på flykten.

Den uppståndne och Petrus

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.” Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han. ”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”

Skiljemuren mellan judar och hedningar har rivits

Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära.Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten.

Herrens lidande tjänare

Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.

Lärjungarna som ville ha hedersplatsen

Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Gud frikänner, vem kan då fälla?

Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla, varför skall han inte skänka oss allt med honom? Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud frikänner, vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Vem kan då skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull lider vi dödens kval dagen lång, vi har räknats som slaktfår. Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.

Guds kärlek i Kristus Jesus

Vi vet att Gud på allt sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda, dem som han har kallat efter sin plan. Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder. Dem han i förväg har utsett har han också kallat, och dem han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga, dem har han också skänkt sin härlighet.

En psalm av David

En psalm av David.

Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.
Han för mig i vall på gröna ängar,
han låter mig vila vid lugna vatten.
Han ger mig ny kraft
och leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära.
Inte ens i den mörkaste dal
fruktar jag något ont,
ty du är med mig,
din käpp och din stav gör mig trygg.
Du dukar ett bord för mig
i mina fienders åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och fyller min bägare till brädden.
Din godhet och nåd skall följa mig
varje dag i mitt liv,
och Herrens hus skall vara mitt hem
så länge jag lever.

Bön om helig ande

Sedan de hade blivit fria sökte de upp sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. När de andra hörde det började de gemensamt be högt till Gud och sade: ”Härskare, du som har gjort himmel och jord och hav och allt vad de rymmer, du som har låtit den heliga anden säga genom vår fader David, din tjänare:

Varför förhäver sig hedningarna,
varför smider folken fåfänga planer?
Jordens kungar träder fram
och furstarna gaddar sig samman
mot Herren och hans smorde.
Ja, de har sannerligen gaddat sig samman här i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, hedningarna och Israels folk, alla har de gjort vad din makt och ditt beslut hade förutbestämt. Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord. Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.”

När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den heliga anden och förkunnade frimodigt Guds ord.

Äktenskapsbryterskan

men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.”]

Stormen tystas

Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: ”Herre, hjälp oss, vi går under.” Han sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: ”Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.”

Företal
1
1Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss, 2så som de har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen och blev ordets tjänare, 3och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, 4för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga.

Löftet om Johannes döparens födelse
5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. 6De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. 8En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud 9var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. 10Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. 11Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. 12Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. 13Men ängeln sade till honom: ”Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, 16och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. 17Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.”

18Sakarias sade till ängeln: ”Hur skall jag få visshet om detta? Jag är ju gammal, och min hustru är till åren.” 19Ängeln svarade honom: ”Jag är Gabriel som står vid Guds tron, och jag är utsänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20Men du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker, eftersom du inte trodde på mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

21Folket stod och väntade på Sakarias och undrade varför han dröjde inne i templet. 22När han kom ut kunde han inte tala med dem, och de förstod att han hade haft en syn i templet. Han måste göra tecken åt dem, och han förblev stum. 23När dagarna för hans tjänstgöring var slut begav han sig hem. 24Efter en tid blev hans hustru Elisabet havande, och i fem månader höll hon sig i avskildhet. Hon sade till sig själv: 25”Detta har Herren låtit ske med mig. Nu har han tänkt på mig och befriat mig från min skam bland människor.”

Budskapet till Maria om Jesu födelse
26/27I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. 28Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” 29Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. 30Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. 31Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, 33och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” 34Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” 35Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. 36Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. 37Ty ingenting är omöjligt för Gud.” 38Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Marias besök hos Elisabet
39Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; 40hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. 41När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. 42Hon ropade med hög röst: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. 43Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? 44När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. 45Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.”

46Då sade Maria:
”Min själ prisar Herrens storhet,
47min ande jublar över Gud, min frälsare:
48han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.
Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
49stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
50och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
51Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
52Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
53Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
54/55Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”
56Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse
57Men för Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. 58Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. 59På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” 61De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” 62Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. 63Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. 64Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. 65Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. 66Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

67Hans far Sakarias fylldes av helig ande och talade profetiska ord:

68”Välsignad är Herren, Israels Gud,
som besöker sitt folk och ger det frihet.
69Han reser för oss frälsningens horn
i sin tjänare Davids släkt,
70så som han för länge sedan lovat
genom sina heliga profeter,
71frälsning från våra fiender och alla som hatar oss.
72Han visar barmhärtighet mot våra fäder
och står fast vid sitt heliga förbund,
73den ed han svor vår fader Abraham:
74att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan,
75rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.
76Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.
77Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder
78genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.
Han skall komma ner till oss från höjden,
79en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga,
och styra våra fötter in på fredens väg.”
80Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Jesu födelse
2
1Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

6Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

8I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. 9Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de greps av stor förfäran. 10Men ängeln sade till dem: ”Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. 11I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”
15När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: ”Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta.” 16De skyndade i väg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. 17När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. 18Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. 19Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. 20Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för vad de hade fått höra och se: allt var så som det hade sagts dem.

21När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

Jesus hos Symeon och Hanna i templet
22När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

25I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:

29”Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
30Ty mina ögon har skådat frälsningen
31som du har berett åt alla folk,
32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.”
33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – 35ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”

36Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

39När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.

Den tolvårige Jesus i templet
41Hans föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. 42Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. 43Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. 44De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. 45När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. 46Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. 47Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. 48Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: ”Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.” 49Han svarade: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” 50Men de förstod inte vad han menade med sina ord. 51Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. 52Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.

Johannes döparen
3
1Under femtonde året av kejsar Tiberius regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen, Herodes tetrark i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis och Lysanias i Abilene, 2och när Hannas och Kajafas var överstepräster, kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3Han begav sig till trakten kring Jordan och förkunnade överallt syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop, 4som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:

En röst ropar i öknen:
Bana väg för Herren,
gör hans stigar raka.
5 Varje klyfta skall fyllas,
varje berg och höjd skall sänkas.
Krokiga stigar skall rätas
och steniga vägar jämnas.
6 Och alla människor skall se Guds frälsning.
7När folk kom ut i stora skaror för att döpas av honom sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 9Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden.” 10Folket frågade honom: ”Vad skall vi då göra?” 11Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.” 12Även tullindrivare kom dit för att bli döpta och frågade honom: ”Mästare, vad skall vi göra?” 13Han svarade: ”Driv inte in mer än vad som är fastställt.” 14Och när det kom soldater och frågade honom: ”Och vi, vad skall vi göra?” sade han till dem: ”Pressa inte av någon pengar med våld eller hot, utan nöj er med er sold.”

15Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias. 16Men han svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld. 17Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

18På detta och många andra sätt förmanade han folket när han förkunnade budskapet för dem. 19Men när han gick till rätta med tetrarken Herodes för hans förbindelse med sin brors hustru Herodias och för det myckna onda som han hade gjort, 20lade Herodes till allt annat också det att han satte Johannes i fängelse.

Jesu dop
21När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen 22och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

Jesu släkttavla
23Jesus var omkring trettio år när han först trädde fram. Han var, menade man, son till Josef, som var son till Eli, 24son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannaj, son till Josef, 25son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Hesli, son till Naggaj, 26son till Machat, son till Mattatias, son till Shimi, son till Josek, son till Joda, 27son till Jochanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Shealtiel, son till Ner, 28son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 29son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 30son till Symeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 31son till Melea, son till Menna, son till Mattatta, son till Natan, son till David, 32son till Jishaj, son till Oved, son till Boas, son till Salma, son till Nachshon, 33son till Amminadav, son till Admin, son till Arni, son till Hesron, son till Peres, son till Juda, 34son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Terach, son till Nachor, 35son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Ever, son till Shelach, 36son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 37son till Metushelach, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, 38son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud.

Jesus frestas
4
1Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen, 2där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig. 3Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.” 4Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.”

5Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen 6och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.” 8Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

9Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån. 10Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, 11och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” 12Men Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” 13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

Jesus uppträder i Galileen
14Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten. 15Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.

Jesus i Nasarets synagoga
16Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, 17och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: 18Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet 19och förkunna ett nådens år från Herren. 20Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. 21Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.” 22Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?” 23Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”

24Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. 27Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” 28Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, 29de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. 30Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

I Kafarnaums synagoga
31Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. 32De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. 33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: 34”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.” 35Men Jesus hutade åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla greps av bävan och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.” 37Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Simons svärmor och andra sjuka botas
38Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne. 39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.

40Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem. 41Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds son.” Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

På en enslig plats
42Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem. 43Men han sade till dem: ”Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.” 44Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.

Fiskfångsten. De första lärjungarna
5
1En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” 5Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.” 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

En spetälsk blir ren
12När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” 13Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan. 14Han förbjöd honom att tala om det för någon. ”Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.”

15Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.

En lam man i Kafarnaum botas
17En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota. 18Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus. 19Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. 20När han såg deras tro sade han: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.” 21Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: ”Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?” 22Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: ”Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå? 24Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” 25Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. 26Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: ”Det är otroligt, det vi har sett i dag.”

Tullindrivaren Levi kallas
27Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!” 28Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.

29Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem. 30Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?” 31Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 32Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.”

Bröllopsgästerna fastar inte
33De sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.” 34Jesus svarade: ”Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem? 35Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.” 36Han gav dem också en liknelse: ”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. 37Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda. 38Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar. 39Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.”

Lärjungarna plockar ax på sabbaten
6
1En sabbatsdag tog han vägen genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, gnuggade dem mellan händerna och åt. 2Några av fariseerna sade: ”Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?” 3Då svarade Jesus dem: ”Men har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? 4Han gick in i Guds hus och tog skådebröden, som ingen utom prästerna får äta, och åt av dem och gav åt sina män.” 5Och Jesus sade till dem: ”Människosonen är herre över sabbaten.”

Mannen med en förtvinad hand
6En annan sabbatsdag gick han in i synagogan och undervisade. Där satt en man med förtvinad högerhand. 7De skriftlärda och fariseerna höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota någon på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. 8Men han visste vad de hade för tankar och sade till mannen med den förtvinade handen: ”Stig upp och kom hit.” Då reste han sig och gick fram, 9och Jesus sade till dem: ”Säg mig, vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att utsläcka liv?” 10Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: ”Håll fram handen.” Det gjorde han, och strax var handen bra igen. 11Men de blev utom sig och började tala med varandra om vad de skulle göra med Jesus.

De tolv utses
12Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud. 13När det blev dag samlade han sina lärjungar, och bland dem valde han ut tolv, som han kallade apostlar: 14Simon, som han också gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten, 16Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

Jesus förkunnar och botar
17Sedan gick han ner tillsammans med dem och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon 18hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade. De som plågades av orena andar blev hjälpta, 19och hela hopen försökte röra vid honom, ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla.

Saligprisningar och verop
20Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:

”Saliga ni som är fattiga,
er tillhör Guds rike.
21Saliga ni som hungrar nu,
ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu,
ni skall få skratta.
22Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. 23Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.

24Men ve er som är rika,
ni har fått ut er glädje.
25Ve er som är mätta nu,
ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu,
ni skall få sörja och gråta.
26Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender
27Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. 28Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. 29Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. 30Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. 31Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. 32Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. 34Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. 35Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. 36Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.

Döm inte
37Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. 38Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”

39Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? 40Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. 41Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 42Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.

Varje träd känns igen på sin frukt
43Ett bra träd bär aldrig usel frukt, inte heller bär ett uselt träd bra frukt. 44Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar inte fikon på tistlar eller druvor på törnbuskar. 45En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt onda förråd. Hennes mun säger vad hjärtat är fullt av.

Huset på berggrunden och huset på marken
46Varför säger ni ’Herre, herre’ när ni kallar på mig, om ni ändå inte gör som jag säger? 47Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – vem han är lik, det skall jag visa er. 48Han är lik en man som när han bygger ett hus gräver djupt och lägger grunden på berg. När floden svämmar över vräker sig vattnet mot huset men förmår inte rubba det, eftersom det är väl byggt. 49Men den som hör och inte handlar, han är lik en man som bygger ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräker sig mot huset, och det rasar genast ihop och förödelsen blir stor.”

En officers tjänare botas
7
1Då han hade sagt allt som folket skulle höra gick han in i Kafarnaum. 2En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, 3och när han fick höra talas om Jesus skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. 4De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. ”Han är värd att du gör detta för honom”, sade de. 5”Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.” 6Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset skickade officeren några vänner och lät hälsa: ”Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, 7och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. 8Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” 9När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: ”Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.” 10Och när de utskickade kom tillbaka till huset fann de tjänaren frisk igen.

En änkas son uppväcks i Nain
11Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. 12Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. 13När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” 14Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” 15Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. 16De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk.” 17Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring.

Johannes döparens frågor och Jesu svar
18Johannes fick höra allt detta genom sina lärjungar. 19Han kallade till sig två av dem och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” 20Männen sökte upp Jesus och sade: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga om du är den som skall komma eller om vi skall vänta på någon annan.” 21Jesus hade just botat en mängd människor från sjukdomar, plågor och onda andar och gett flera blinda synen tillbaka, 22och han svarade: ”Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 23Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

24När sändebuden från Johannes hade gått började Jesus tala till folket om honom: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 25Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som går i dyrbara kläder och lever i lyx, dem hittar ni i palatsen. 26Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 27Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 28Jag säger er: ingen av kvinna född är större än Johannes, men den minste i Guds rike är större än han.

29Allt folket som lyssnade, också tullindrivarna, gav Gud rätt – de lät döpa sig med Johannes dop. 30Men fariseerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem – de lät inte döpa sig av honom.

31Vad skall jag då jämföra detta släktes människor med? Vad liknar de? 32De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte gråta.’ 33Johannes döparen har kommit, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt.’ 34Människosonen har kommit, och han både äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ 35Men alla Vishetens barn har gett Visheten rätt.”

Kvinnan som smorde Jesu fötter
36En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. 37Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam 38och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” 40Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” – ”Säg det, mästare”, sade han. 41”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?” 43Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” – ”Du har rätt”, sade Jesus, 44och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. 46Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.” 48Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” 50Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Kvinnorna som följde med Jesus
8
1Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv 2och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, 3Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.

Liknelsen om sådden
4När mycket folk samlades och man drog ut till honom från de olika städerna sade han i en liknelse: 5”En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. 6En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. 8Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”

Liknelsernas syfte
9Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, 10och han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

Tolkning av liknelsen om sådden
11Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. 12De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. 13De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. 14Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. 15Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.

Liknelsen om lampan
16Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset. 17Det finns ingenting dolt som inte skall bli synligt och ingenting undangömt som inte skall bli känt och komma till synes. 18Var därför noga med hur ni lyssnar, ty den som har, han skall få, men den som inte har, från honom skall tas också det han tror att han har.”

Jesu familj
19Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20Man sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.” 21Men han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.”

Stormen tystas
22En dag steg han i en båt tillsammans med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” De lade ut, 23och under färden somnade han. Men en stormby svepte ner över sjön, så att de tog in vatten och var i fara. 24Då gick de fram och väckte honom: ”Mästare, mästare, vi går under!” Han vaknade och hutade åt vinden och vågorna, och de lade sig och det blev lugnt. 25Och han frågade lärjungarna: ”Var är er tro?” Häpna och förskräckta sade de till varandra: ”Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet och får dem att lyda?”

Den besatte och svinhjorden
26De lade till i närheten av Gergesa, som ligger mitt emot Galileen. 27När han steg i land kom en man från staden emot honom. Han var besatt av demoner och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. 28Då han fick se Jesus började han skrika, föll ner inför honom och ropade högt: ”Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!” 29Jesus hade nämligen befallt den orena anden att fara ut ur mannen. I långa tider hade den haft honom i sitt grepp: man hade bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öde trakter av demonen. 30Jesus frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Han svarade: ”Legion”, för många demoner hade farit in i honom. 31Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. 33Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade.

34När herdarna såg vad som hände sprang de därifrån och berättade alltsammans i staden och ute på landet, 35och folk gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och såg mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid hans fötter, klädd och vid sina sinnen, och de blev förskräckta. 36Ögonvittnena talade om för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37Alla i Gergesa och trakten där omkring bad Jesus att lämna dem, så skräckslagna var de. Han steg då i en båt och vände tillbaka, 38och mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39”Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort med dig.” Då gick mannen därifrån och lät hela staden höra vad Jesus hade gjort med honom.

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
40När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. 41Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, 42för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.

När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. 43Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. 44Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. 45Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När ingen ville svara sade Petrus: ”Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.” 46Men Jesus sade: ”Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” 47När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. 48Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

49Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” 50Jesus hörde det och sade till honom: ”Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.” 51När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. 52Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.” 53Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. 54Men han tog hennes hand och sade högt: ”Flicka, stig upp!” 55Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. 56Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

De tolv sänds ut
9
1Han kallade samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. 2Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. 3Han sade till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. 4Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. 5Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem.” 6Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.

Johannes döparens död
7Tetrarken Herodes fick höra berättas om dessa händelser, och han visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppväckts från de döda, 8några att Elia visade sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. 9Herodes sade: ”Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då han som jag hör allt detta om?” Och han försökte få träffa honom.

Mat åt fem tusen
10Apostlarna kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Han tog dem med sig och drog sig undan till en stad som heter Betsaida. 11Men folket fick reda på det och följde efter. Då lät han dem komma och talade till dem om Guds rike, och han botade alla som behövde hjälp. 12När det led mot kvällen vände sig de tolv till honom och sade: ”Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Här är vi ju ute i ödemarken.” 13Han svarade: ”Ge dem något att äta, ni själva.” De sade: ”Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar – om vi nu inte skall gå och köpa mat åt alla de här människorna.” 14Det var omkring fem tusen män. Men han sade till lärjungarna: ”Låt dem slå sig ner i grupper om femtio.” 15De gjorde som han sade och lät alla slå sig ner. 16Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. 17Alla åt och blev mätta, och de överblivna bitarna samlades ihop; det blev tolv korgar.

Petrus kallar Jesus för Messias. Första förutsägelsen om Människosonens lidande
18En gång när han hade dragit sig undan för att be och lärjungarna var med honom frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?” 19De svarade: ”Johannes döparen, men somliga säger Elia och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.” – 20”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Guds Messias.” 21Han förbjöd dem strängt att tala om det för någon 22och sade: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.”

Lärjungeskapets krav
23Och han sade till alla: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig. 24Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det. 25Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med att mista sig själv? 26Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för när han kommer i sin och sin faders och de heliga änglarnas härlighet. 27Jag försäkrar er: några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike.”

Jesus på härlighetens berg
28Ungefär en vecka senare tog han med sig Petrus och Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. 29Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev vita och lysande. 30Och två män samtalade med honom. Det var Mose och Elia 31som visade sig i härlighet, och de talade om hans uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem. 32Petrus och de andra hade fallit i djup sömn men vaknade och såg hans härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. 33När dessa skulle lämna honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig och en för Mose och en för Elia” – han visste inte vad han sade. 34Men medan han talade kom ett moln och sänkte sig över dem, och när de försvann i molnet blev lärjungarna förskräckta. 35En röst hördes ur molnet: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom”, 36och när rösten ljöd stod Jesus där ensam. Lärjungarna teg om vad de hade sett, och vid den tiden berättade de ingenting för någon.

En pojke med fallandesjuka botas
37När de följande dag kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. 38Och en man ur hopen ropade: ”Mästare, jag ber dig, hjälp min son, den ende jag har. 39En ande hugger tag i honom så att han skriker till, och den sliter i honom så att fradgan står ur munnen. När anden äntligen ger sig av har den nästan gjort slut på honom. 40Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” 41Jesus svarade: ”Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Kom hit med din son.” 42Medan pojken ännu var på väg fram kastade demonen honom till marken och slet och ryckte i honom. Jesus hutade åt den orena anden och botade pojken och lämnade honom tillbaka till hans far. 43Alla överväldigades av Guds storhet.

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande
Medan folket häpnade över allt som han gjorde sade han till lärjungarna: 44”Lyssna noga på vad jag nu säger till er: Människosonen skall överlämnas i människors händer.” 45Men de förstod inte vad han menade, det var fördolt för dem för att de inte skulle fatta det, och de vågade inte fråga honom vad det betydde.

Vem är störst?
46De började undra vem som var den störste av dem. 47Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig 48och sade till dem: ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.”

Underverk i Jesu namn
49Johannes sade: ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn och försökte hindra honom, eftersom han inte följde dig som vi.” 50Men Jesus sade till Johannes: ”Hindra honom inte. Den som inte är emot er, han är för er.”

Hjälpen kommer från Herren

En vallfartssång.

Jag ser upp emot bergen:
varifrån skall jag få hjälp
Hjälpen kommer från Herren,
som har gjort himmel och jord.
Han låter inte din fot slinta,
han vakar ständigt över dina steg.
Han sover aldrig, han vakar ständigt,
han som beskyddar Israel.
Herren bevarar dig,
i hans skugga får du vandra,
han går vid din sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
inte månen om natten.
Herren bevarar dig från allt ont,
från allt som hotar ditt liv.
Herren skall bevara dig
i livets alla skiften,
nu och för evigt.

Psalm 121

Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.
Han är som ett träd
planterat nära vatten -
det bär sin frukt i rätt tid,
aldrig vissnar bladen.
Allt vad han gör går väl.
Inte så med de gudlösa -
de liknar agnar som vinden för bort.
Därför döms de gudlösa där rätten råder
och syndarna i de rättfärdigas krets.
Herren är med på de rättfärdigas väg,
men de gudlösas väg leder till intet.

Gör er inga bekymmer

Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Var inte rädda

Var alltså inte rädda för dem. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Vad jag säger er i mörkret, det skall ni säga i dagsljuset, och vad jag viskar i ert öra, det skall ni ropa ut från taken. Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet. Säljs inte två sparvar för en kopparslant? Men ingen av dem faller till marken utan att er fader vet om det. Och på er är till och med hårstråna räknade. Var alltså inte rädda: ni är mer värda än aldrig så många sparvar.

Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er

”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”

De som hade samlats frågade honom: ”Herre, är tiden nu inne då du skall återupprätta Israel som kungarike?” Han svarade: ”Det är inte er sak att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt. Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp stod plötsligt två män i vita kläder bredvid dem. ”Galileer”, sade de, ”varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Jesu sista befallningar och hans himmelsfärd

I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni har hört mig tala om”, sade han. ”Johannes döpte med vatten, men ni skall bli döpta med helig ande om bara några dagar.”

Jesus sänder ut sina lärjungar

De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Som får bland vargar

Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa. Sannerligen, ni hinner inte till alla städer i Israel förrän Människosonen kommer.

Lärjungen är inte förmer än sin lärare och tjänaren inte förmer än sin herre. Lärjungen skall vara nöjd om han får det som sin lärare och tjänaren om han får det som sin herre. Om man har kallat husets herre för Beelsebul, kan då hans husfolk vänta sig något bättre?

De tolv sänds ut

Jesu släkttavla
1
1Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham.

2Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda och hans bröder, 3Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram, 4Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon, Nachshon till Salma, 5Salma till Boas, vars mor var Rachav, Boas till Oved, vars mor var Rut, Oved till Jishaj 6och Jishaj till David, konungen.

David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru, 7Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia, Avia till Asa, 8Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, 9Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, 10Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia 11och Josia till Jojakin och hans bröder, vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

12Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, 13Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, 14Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, 15Elihud till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob 16och Jakob till Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

17Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

Jesu födelse
18Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. 19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). 24När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

De österländska stjärntydarna
2
1När Jesus hade fötts i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” 3När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. 4Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. 5De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: 6Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

7Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. 8Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” 9Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. 10När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. 11De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. 12I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Flykten till Egypten
13När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” 14Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, 15och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Återkomsten till Israel
19När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” 21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, 23och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.

Johannes döparen
3
1Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken 2och förkunnade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” 3Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. 4Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. 5Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, 6och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

7När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? 8Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. 9Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. 10Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. 11Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. 12Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

Jesu dop
13Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. 14Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” 15Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. 16När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. 17Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”

Jesus frestas
4
1Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen. 2När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig. 3Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” 4Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.”

5Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren 6och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.” 7Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”

8Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.” 10Då sade Jesus till honom: ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.” 11Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.

Jesus uppträder i Galileen
12När han hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. 13Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, 14för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: 15Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen – 16folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp. 17Från den tiden började Jesus förkunna: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.”

De första lärjungarna
18När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. 19Han sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, 20och de lämnade genast sina nät och följde honom. 21När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, 22och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.

Jesus förkunnar och botar
23Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. 24Ryktet om honom spred sig i hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika sjukdomar och plågor, besatta, fallandesjuka och förlamade, och han botade dem. 25Och stora skaror följde honom, folk från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan.

Bergspredikan (kap. 5–7)
Saligprisningar
5
1När han såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. 2Han började undervisa dem och sade:

3”Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
4Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
5Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
6Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
7Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
8Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
9Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
10Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
11Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. 12Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.

13Ni är jordens salt. Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna.

14Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, 15och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. 16På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.

Jesus och lagen
17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. 18Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. 19Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. 20Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.

Jesus skärper lagens bud
21Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. 22Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. 23Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, 24så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. 25Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. 26Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.

27Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. 29Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. 30Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.

31Det blev sagt: Den som vill skilja sig från sin hustru skall ge henne ett skilsmässobrev. 32Men jag säger er: den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapet kan brytas genom henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap.

33Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. 34Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; 35inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 36Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 37Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.

Älska era fiender
38Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. 39Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom. 40Om någon vill processa med dig för att få din skjorta, så ge honom din mantel också. 41Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom. 42Ge åt den som ber dig, och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

43Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. 44Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; 45då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. 46Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? 47Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? 48Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Om allmosor, bön och fasta
6
1Var noga med att inte utföra era fromma gärningar i människornas åsyn, för att de skall lägga märke till er. Annars har ni ingen lön att vänta hos er fader i himlen. 2När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna skall prisa dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 3Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. 4Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

5När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 6Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. 8Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.

9Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
10Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
11Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
12Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
13Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
14Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. 15Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

16När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. 17Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, 18så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Skatter i himlen
19Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.

Kroppens lampa är ögat
22Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, 23men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.

Gud och mammon
24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Gör er inga bekymmer
25Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? 26Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? 31Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? 32Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 33Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Döm inte. Gå in genom den trånga porten
7
1Döm inte, så blir ni inte dömda. 2Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 3Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? 4Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga – du som har en bjälke i ditt öga? 5Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders. 6Ge inte det som är heligt åt hundarna, och kasta inte era pärlor åt svinen; de trampar på dem och vänder sig om och sliter sönder er.

7Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 8Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd 10eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? 12Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

13Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. 14Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.

Falska profeter
15Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. 16På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? 17Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. 18Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. 19Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. 20På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.

21Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. 22På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ 23Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’

Huset på berggrunden och huset på sanden
24Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. 25Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. 26Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. 27Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort.”

28När Jesus hade avslutat detta tal var folket överväldigat av hans undervisning, 29för han undervisade med makt och inte som deras skriftlärda.

En spetälsk blir ren
8
1När han gick ner från berget följde stora folkskaror med honom. 2Då kom en spetälsk fram och föll ner för honom och sade: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” 3Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast blev mannen ren från sin spetälska. 4Men Jesus sade till honom: ”Säg det inte till någon, men gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.”

En officers tjänare botas
5När han gick in i Kafarnaum kom en officer fram till honom och bad om hjälp: 6”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.” 7Jesus sade: ”Skall då jag komma och bota honom?” 8Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. 9Jag är själv en som står under befäl, och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” 10Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: ”Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. 11Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. 12Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” 13Och till officeren sade Jesus: ”Gå. Du trodde och det skall ske.” Och i det ögonblicket blev pojken frisk.

Petrus svärmor och andra sjuka botas
14Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. 15Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.

16På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, 17för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog våra sjukdomar, och han lyfte av oss våra plågor.

Att följa Jesus
18När Jesus såg så mycket folk omkring sig befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19En skriftlärd kom fram och sade till honom: ”Mästare, jag skall följa dig vart du än går.” 20Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” 21En annan av lärjungarna sade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” 22Men Jesus svarade: ”Följ mig och låt de döda begrava sina döda.”

Stormen tystas
23Han steg i båten, och hans lärjungar följde med. 24Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. 25De gick fram och väckte honom: ”Herre, hjälp oss, vi går under.” 26Han sade: ”Varför är ni rädda, ni trossvaga?” Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27Folk häpnade och sade: ”Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.”

De besatta och svinhjorden
28När han kom över till Gadaras område kom två besatta emot honom från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29Och de ropade: ”Vad har du med oss att göra, Guds son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” 30Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31Demonerna bad honom: ”Om du driver ut oss, skicka då över oss till svinhjorden.” 32Han svarade: ”Ge er i väg!” Då for demonerna ut ur männen och över till svinen, och hela hjorden rusade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33Herdarna sprang därifrån, och när de kom tillbaka till staden berättade de allt, också om de besatta. 34Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de såg honom bad de honom att lämna deras område.

En lam man i Kafarnaum botas
9
1Han steg i en båt och for över sjön till staden där han bodde. 2Där kom de till honom med en lam som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Var inte orolig, mitt barn, dina synder är förlåtna.” 3Några skriftlärda sade då för sig själva: ”Han hädar ju.” 4Jesus såg vad de tänkte och sade: ”Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? 5Vilket är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp och gå? 6Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.” 7Och mannen steg upp och gick hem. 8När folket såg det greps de av fruktan och prisade Gud, som hade gett sådan makt åt människorna.

Tullindrivaren Matteus kallas
9Jesus fortsatte därifrån, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ”Följ mig!” Och Matteus steg upp och följde honom. 10När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. 11Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” 12Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. 13Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Bröllopsgästerna fastar inte
14Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?” 15Jesus svarade: ”Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. 16Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva. 17Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.”

Synagogföreståndarens dotter. Kvinnan med blödningar
18Medan han talade till dem kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: ”Min dotter har just dött, men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.” 19Då reste sig Jesus och gick med honom, och lärjungarna följde efter. 20Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel 21eftersom hon tänkte: ”Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.” 22Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ”Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.” Och från det ögonblicket var hon frisk. 23När Jesus kom hem till föreståndaren och mötte flöjtblåsarna och den klagande hopen 24sade han: ”Gå härifrån. Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. 25Men när folket hade motats bort gick han in och tog flickans hand, och hon steg upp. 26Ryktet om vad som hade hänt spred sig i hela den trakten.

Två blinda botas
27När Jesus fortsatte därifrån följde två blinda efter och ropade: ”Davids son, förbarma dig över oss!” 28Och när han kom hem gick de fram till honom. Jesus frågade: ”Tror ni att jag kan hjälpa er?” De svarade: ”Ja, herre.” 29Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Ni tror, och det skall ske.” 30Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt åt dem: ”Låt ingen få veta detta”, 31men de gick därifrån och spred ryktet om honom i hela den trakten.

En stum demon drivs ut
32När de var på väg ut kom man till honom med en besatt som var stum. 33Han drev ut demonen, och den stumme började tala. Och folket häpnade och sade: ”Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.” 34Men fariseerna sade: ”Det är med demonernas furste som han driver ut demonerna.”

Får utan herde
35Jesus vandrade omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 36När han såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, 37och han sade till sina lärjungar: ”Skörden är stor men arbetarna få. 38Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.”

Utsändningstalet (kap. 10)
De tolv sänds ut
10
1Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, 3Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, 4Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva. Skaffa inte guld eller silver eller koppar att ha i bältet, ingen påse för färden, inte mer än en enda skjorta, inga sandaler och ingen stav. Ty arbetaren är värd sin mat. I varje stad eller by ni kommer till skall ni ta reda på vem som är värdig där och stanna hos honom tills ni skall vidare. Stig in i huset med en fridshälsning, och om huset är värdigt skall det få den frid ni önskar det. Men om det inte är värdigt skall den friden vända tillbaka till er. Om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka bort dess damm från era fötter. Sannerligen, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för en sådan stad.