Älska varandra

Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra. Joh 15:11-17

Liknelsen om vinstocken

Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Joh 15:1-10

Känn ingen oro och tappa inte modet

Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet. Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag. Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett. Jag säger inte mycket mer till er, ty nu kommer världens härskare. Han har ingen makt över mig. Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå härifrån. Joh 14:25-31

Hjälparen, den heliga anden

Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” Judas – inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?” Jesus svarade: ”Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. Joh 14:15-24

Vägen till Fadern

”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom.” Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det. Joh 14:1-14

Ty av honom och genom honom och till honom är allting

Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen. Rom 11:33-36

Bön i förföljelsetid

Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare: Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meningslösa planer?* Jordens kungar träder upp,och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde.* Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord. Apg 4:23-31

Mannen som hade blivit botad

När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit tillsammans med Jesus. Och när de såg mannen som hade blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. De befallde dem att lämna rådssalen och överlade med varandra. De sade: "Vad skall vi göra med de här människorna? Att ett märkligt tecken har skett genom dem, det står klart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. Men för att detta inte skall spridas vidare bland folket, så låt oss varna dem för att i fortsättningen tala till någon människa i det namnet." De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört." Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty alla prisade Gud för det som hade hänt. Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år. Apg 4:13-22

Petrus och Johannes inför Stora rådet

Medan Petrus och Johannes talade till folket, kom prästerna, tempelvaktens ledare och sadduceerna emot dem, upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen. Nästa dag samlades Stora rådets medlemmar i Jerusalem, både äldste och skriftlärda, vidare översteprästen Hannas liksom Kajfas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. De förde fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Ni folkets rådsherrar och äldste, eftersom vi i dag förhörs med anledning av en välgärning mot en sjuk man och tillfrågas hur han har blivit botad, så skall ni alla och hela Israels folk veta att den här mannen står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn. Honom korsfäste ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.* Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta." Apg 4:1-12

Petrus vittnar om Livets furste

Då mannen höll sig till Petrus och Johannes, skyndade allt folket fram till dem i den pelarhall som kallas Salomos pelarhall. De var utom sig av häpnad. När Petrus såg det sade han till folket:"Israeliter, varför är ni förvånade över det här, och varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå? Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus, som ni utlämnade och förnekade inför Pilatus, när denne hade beslutat att frige honom. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att få en mördare frigiven. Livets furste dödade ni, men honom har Gud uppväckt från de döda. Det är vi vittnen till. Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man, som ni ser och känner. Tron som det namnet skänker har gett honom full hälsa så som ni alla ser. Nu vet jag, bröder, att varken ni eller era rådsherrar visste vad ni gjorde. Men Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. Honom måste himlen ta emot tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid. Mose har sagt: En profet som är lik mig skall Herren er Gud låta träda fram åt er, ur era bröders krets. Lyssna till honom i allt vad han säger er.* Men var och en som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket.* Alla profeterna, så många som har talat från Samuel och framåt, har också förkunnat dessa dagar. Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma* skall alla folk på jorden välsignas.* För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar." Apg 3:11-26

Petrus botar en lam man

Petrus och Johannes var på väg upp till templet vid tiden för bönen man ber vid nionde timmen. Då bar man dit en man som hade varit lam från födelsen. Varje dag satte man honom vid den tempelport som kallas Sköna porten, för att han skulle be dem som var på väg in i templet om en gåva.* När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: "Se på oss!" Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" Och han tog honom i högra handen och reste honom upp. Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp, stod upprätt och började gå och följde med dem in i templet, han gick och hoppade och prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och de kände igen honom och såg att det var mannen som brukade sitta och tigga vid Sköna porten, och de fylldes av förskräckelse och förundran över det som hade hänt med honom. Apg 3:1-10

Trösteord till de bortförda

Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land. När de har återvänt dit skall de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Hes 11:17-20

Herrens löften

Det skall komma en tid då jag utgjuter min ande över alla. Era söner och döttrar skall profetera, era gamla män skall ha drömmar, era unga män se syner. Också över slavar och slavinnor skall jag då utgjuta min ande. Joel2:28-29

Det nya förbundet

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ännu en gång skall dessa ord uttalas i Juda och dess städer då jag vänder deras öde: ”Må Herren välsigna dig, du rättfärdighetens nejd, du heliga berg.” Där skall alla från Juda och från dess städer bo, bönder och kringströvande herdar. Ty jag skall släcka de utmattades törst och mätta alla nödlidande. Därefter vaknade jag och såg upp, och min sömn hade varit ljuvlig. Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall beså Israels land och Judas land med säd av människor och säd av boskap. Och liksom jag har vakat över dem för att rycka upp och vräka omkull, för att bryta ner och förstöra och skada, så skall jag nu vaka över dem för att bygga upp och plantera, säger Herren. När den tiden kommer skall de inte längre säga: När fäderna äter surkart får barnen ont i tänderna. Nej, var och en skall dö för sin egen synd: den som äter surkart får själv ont i tänderna. Det nya förbundet Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas. Så säger Herren, han som har satt solen att lysa om dagen, månen och stjärnorna att lysa om natten, han som rör upp havet i dånande vågor, han vars namn är Herren Sebaot: När denna ordning upphör att gälla, säger Herren, först då skall Israels ätt upphöra att för alltid vara mitt folk. Så säger Herren: När himlen därovan kan mätas, när jordens grundvalar kan utforskas, först då skall jag förkasta Israels ätt för allt de har gjort, säger Herren. Det skall komma en tid, säger Herren, då staden skall byggas upp igen till Herrens ära från Hananeltornet till Hörnporten. Men mätsnöret skall dras ännu längre, rakt fram mot Garevhöjden och sedan i riktning mot Goa. Och hela dalen med liken och offeraskan och alla avsatserna fram till Kidrondalen, till hörnet vid Hästporten i öster, skall vara helgade åt Herren. Aldrig mer skall staden ödeläggas och raseras. Jer31:23-40

Löften om räddning och återkomst till hemlandet

Så säger Herren: Det folk som undkom svärdet fann nåd i öknen. Israel var på vandring för att finna ro, ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem. Med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet. Än en gång skall jag låta dig blomstra, ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel. Än en gång skall du smyckad med bjällror träda ut i glädjedansen. Än en gång skall du plantera vingårdar på Samariens höjder, och de som planterar skall själva skörda frukten. Ja, det kommer en dag då väktarna skall ropa från Efraims berg: Kom, låt oss vandra upp till Sion, till Herren, vår Gud! Ty så säger Herren: Jubla av fröjd över Jakob, ropa ut er glädje över det främsta bland folken! Låt lovsången ljuda: Herren har räddat sitt folk, dem som är kvar av Israel. Jag för dem från landet i norr, samlar in dem från världens bortersta hörn. Bland dem finns blinda och halta, havande kvinnor och födande. I stora skaror skall de återvända hit. Gråtande kommer de, men jag tröstar dem och leder dem. På en jämn väg där de inte snavar för jag dem till strömmande vatten. Ty jag är en fader för Israel, Efraim är min förstfödde son. Hör Herrens ord, ni främmande folk, förkunna det i de fjärran kustländerna: Han som skingrade Israel skall samla dem. Han skall vakta dem som herden sin hjord. Ty Herren friköper Jakob och räddar dem från övermakten. De skall komma till Sions höjd och jubla, de skall stråla av lycka över allt vad Herren ger, över säd och vin och olja, över får och oxar. De skall bli som en grönskande trädgård, aldrig mer skall de lida nöd. Då skall flickorna dansa i glädje, ynglingar och gamla fröjdas. Deras sorg skall jag vända i jubel, jag skall ge dem tröst och glädje efter smärtan. Jag skall ge prästerna deras lystmäte av det feta och mätta mitt folk med det goda jag ger, säger Herren. Så säger Herren: Rop hörs i Rama, klagan och bitter gråt: Rakel gråter över sina barn. Hon låter inte trösta sig, ty hennes barn finns inte mer. Så säger Herren: Hör upp med din klagan, gråt inte mer! Du skall få lön för din möda, säger Herren, de skall återvända från fiendeland. Det finns hopp för din framtid, säger Herren, dina barn skall vända hem till sitt land. Jag kan höra hur Efraim klagar: ”Du tuktade mig, jag blev tuktad som en otämjd kalv. För mig åter, så vänder jag åter, ty du är Herren, min Gud. Jag vände mig bort, men nu ångrar jag mig. Jag kom till insikt, och nu slår jag mina lår i sorg. I blygsel och förödmjukelse bär jag skammen för min ungdoms synd.” Är Efraim min käraste son, är han mitt älsklingsbarn? Han förblir i mina tankar, trots att jag ofta gått till rätta med honom. Mitt hjärta blöder för honom, jag måste förbarma mig över honom, säger Herren. Res vägmärken, rösa leden! Minns var du gick, vilken väg du följde. Vänd åter, jungfru Israel, vänd åter till dina städer! Hur länge skall du vända dig än hit, än dit, du trolösa dotter? Herren skapar något nytt på jorden: kvinnan skall värna mannen. Jer 31:2-22

Löften om befrielse och läkedom

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Så säger Herren, Israels Gud: Skriv ner i en bokrulle allt vad jag har talat till dig. Ty det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall vända ödet för mitt folk, Israel och Juda, säger Herren. Jag skall föra dem tillbaka till det land jag gav åt deras fäder, och det skall bli deras egendom. Detta är vad Herren talade om Israel och Juda. Ja, så säger Herren: Vi hör ångestskrin, rop i hjälplös skräck. Tänk efter: inte kan en man föda barn? Varför ser jag då alla män hålla händerna om magen som födande kvinnor? Varför har alla ansikten skiftat färg och blivit dödsbleka? Oerhörd är den dagen, ingen annan lik. Det blir en nödens tid för Jakob, men han skall bli räddad. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall jag lyfta oket från hans nacke och bryta sönder det och slita av hans band. De skall inte längre träla under främlingar.De skall tjäna Herren, sin Gud, och David, den kung som jag skall låta stiga fram bland dem. Var inte rädd, du min tjänare Jakob, säger Herren, var inte förskräckt, du Israel. Jag skall rädda dig ur fjärran land, dina barn ur det land där de är fångna. Jakob skall åter leva trygg, ingen skall hota honom. Ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig. Jag skall förgöra alla de folk bland vilka jag har skingrat dig. Men dig skall jag inte förgöra. Jag skall tukta dig, men rättvist, jag låter dig inte undgå straff. Ty så säger Herren: Din skada kan aldrig helas, ditt sår kommer inte att läkas. Det finns ingen bot för ditt variga sår, det finns ingen läkedom. Alla dina älskare har glömt dig, de frågar inte längre efter dig. Som en fiende slog jag dig, jag tuktade dig grymt, för att din skuld var så stor, dina synder så många. Varför klagar du över din skada, över att ingen bot finns för din plåga? För att din skuld var så stor, dina synder så många, har jag gjort dig detta. Men alla som ätit av dig skall själva ätas, alla dina fiender skall föras bort i fångenskap. De som skövlat dig skall själva skövlas, alla som plundrat dig skall jag utlämna till plundring. Jag skall skänka dig läkedom och hela dina sår, säger Herren, dig som man kallat ”den utstötta”, ”Sion som ingen bryr sig om”. Så säger Herren: Jag skall resa Jakobs tält på nytt och förbarma mig över hans boningar. Staden skall byggas upp på sin kulle, och palatset skall stå på sin rätta plats. Lovsång skall höras därifrån och glada skratt. Jag skall göra dem flera, inte färre, jag skall göra dem ärade, inte ringa. Deras barn skall bli som fordom, deras menighet skall bestå inför mig, och jag skall straffa deras förtryckare. Deras ledare skall vara en av deras egna, härskaren komma ur deras egna led. Jag skall låta honom träda fram inför mig, ty vem skulle annars ha mod att nalkas mig, säger Herren. Ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. Herrens stormvind, vreden, bryter lös, virvelstormen. Över de ondas huvuden virvlar den fram. Herrens flammande vrede skall inte släckas, förrän han förverkligat sina planer. I kommande dagar skall ni inse detta. När den tiden kommer, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk. Jer30:1-31:1

Jeremias brev till de deporterade

Detta är det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till dem av de äldste som fanns kvar bland de deporterade, till prästerna och profeterna och till hela folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babylonien. Det skedde sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med kungamodern, hovmännen, stormännen i Juda och Jerusalem och hantverkarna och smederna. Brevet överlämnades av Elasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, som av Sidkia, kungen av Juda, sänts till Babylon, till Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Det löd: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt inte lura er av profeterna bland er eller av era spåmän och bry er inte om drömmarna de drömmer. Ty lögn är vad de profeterar för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren. Så säger Herren: Först när sjuttio år har gått för Babylonien skall jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka hit. Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. Jag skall vända ert öde och samla in er från alla de folk och alla de platser till vilka jag har fördrivit er, säger Herren. Jag skall låta er återvända till den plats jag har förvisat er från. Men ni säger: Herren har låtit profeter träda fram bland oss i Babylonien. Så säger Herren om den kung som sitter på Davids tron och om alla dem som bor i denna stad, era bröder som inte fördes bort med er i fångenskap, så säger Herren Sebaot: Se, jag sänder svärd och svält och pest mot dem. Jag skall behandla dem som skämda fikon, som är så dåliga att de är oätliga. Jag skall förfölja dem med svärd och svält och pest och göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en förbannelse, jag skall utsätta dem för ödeläggelse och hån och skam bland alla de folk till vilka jag har fördrivit dem, eftersom de inte lyssnade till mina ord, säger Herren. Gång på gång sände jag mina tjänare profeterna till dem. Men ni ville inte lyssna, säger Herren. Men hör Herrens ord, alla ni deporterade som jag sänt från Jerusalem till Babylonien. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om Achav, Kolajas son, och om Sidkia, Maasejas son, som profeterar lögn för er i mitt namn: Se, jag utlämnar dem åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och han skall låta avrätta dem inför era ögon. Deras namn skall användas som en förbannelse av alla dem som deporterats från Juda till Babylonien; de skall säga: ’Må Herren göra med dig som med Sidkia och Achav, som kungen av Babylonien lät steka!’ Ty de gjorde vad som är en vettlöshet i Israel: de horade med varandras hustrur och de uttalade lögner i mitt namn, sådant som jag aldrig befallt dem att säga. Jag vet, jag kan vittna, säger Herren.” Shemajas brev Till nechelamiten Shemaja skall du säga: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Du har på eget bevåg sänt brev till folket i Jerusalem, till prästen Sefanja, Maasejas son, och till alla de andra prästerna och skrivit: ”Herren har utsett dig till präst efter prästen Jojada, till att ha uppsikt i Herrens hus över alla galningar som uppträder som profeter och sätta dem i stock och halsjärn. Varför har du inte tagit itu med Jeremia från Anatot som uppträder som profet för er? Han har ju skickat bud till oss i Babylonien och sagt: Det är lång tid kvar. Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem.” Prästen Sefanja läste upp detta brev för profeten Jeremia. Då kom Herrens ord till Jeremia: Sänd detta budskap till alla de deporterade: Så säger Herren om nechelamiten Shemaja: Shemaja har profeterat för er, trots att jag inte sänt honom, och han har fått er att tro på lögner. Därför säger Herren så: Jag skall straffa nechelamiten Shemaja och hans efterkommande. Ingen av dem skall få bo bland detta folk och uppleva den lycka jag skall bereda mitt folk, säger Herren. Ty han har talat lögnaktigt om Herren. Jer29:1-32

Hananja och Jeremia

Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkia hade blivit kung över Juda, talade profeten Hananja, Assurs son, som var från Givon, till mig i Herrens hus i prästernas och hela folkets närvaro: ”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag bryter sönder den babyloniske kungens ok.Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. Och Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, och alla som deporterats från Juda till Babylonien skall jag föra tillbaka hit, säger Herren. Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.” Då gav profeten Jeremia detta svar till profeten Hananja inför prästerna och alla som stod i Herrens hus: ”Ja och amen! Må Herren göra så, må Herren låta din profetia gå i uppfyllelse så att föremålen från Herrens hus och alla de deporterade kommer tillbaka hit från Babylonien. Men hör vad jag har att säga dig och hela folket. Forna tiders profeter, de som levde före mig och dig, profeterade om krig och olycka och pest för många länder och mäktiga riken. Men en profet som profeterar om fred och lycka, hans ord måste gå i uppfyllelse innan det står klart att han verkligen är sänd av Herren.” Profeten Hananja tog oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. Och Hananja sade i hela folkets närvaro: ”Så säger Herren: Just så skall jag inom två år lyfta den babyloniske kungen Nebukadnessars ok från folkens nacke och bryta sönder det.” Då gick profeten Jeremia sin väg. Efter det att profeten Hananja hade lyft oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom Herrens ord till Jeremia: Gå och säg till Hananja: Så säger Herren: Ett ok av trä har du brutit sönder, men i stället har du gjort ett ok av järn. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ett ok av järn lägger jag på alla dessa folks nacke. De skall underkasta sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och lyda honom. Även de vilda djuren ger jag åt honom. Och profeten Jeremia sade till profeten Hananja: ”Hör på, Hananja! Herren har inte kallat dig, och du har fått detta folk att tro på lögner. Därför säger Herren så: Nu kallar jag dig – bort från jorden. I år skall du dö, eftersom du har talat lögnaktigt om Herren.” Det året, i den sjunde månaden, dog profeten Hananja. Jer28:1-17

Det babyloniska oket

När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord till Jeremia från Herren: Så har Herren sagt till mig: Skaffa dig rep och okträn och lägg på din nacke. Skicka sedan bud till kungen av Edom, kungen av Moab, kungen över ammoniterna, kungen i Tyros och kungen i Sidon med de budbärare som har kommit till Jerusalem, till Sidkia, kungen av Juda. Ge dem detta budskap att framföra till sina härskare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Så skall ni säga till era härskare: Jag är den som med min stora makt och med lyftad arm har gjort jorden och människorna och djuren på jorden, och jag ger den åt vem jag vill. Nu ger jag alla dessa länder till min tjänare kung Nebukadnessar av Babylonien. Också de vilda djuren ger jag honom för att de skall tjäna honom. Alla folk skall tjäna honom och hans son och hans sonson, tills tiden är inne också för hans land. Då skall många folk och mäktiga kungar tvinga honom till underkastelse. Det folk och det rike som inte underkastar sig Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och inte böjer sin nacke under hans ok, det folket skall jag straffa med svärd och svält och pest, säger Herren, tills jag tvingat det in under hans välde. Lyssna inte till era profeter och spåmän och drömmare och teckentydare och trollkarlar som säger: ”Ni skall inte underkasta er kungen av Babylonien.” Lögn är vad de profeterar för er, och därför skall ni föras långt bort från ert land. Jag skall fördriva er och ni skall gå under. Men det folk som böjer sin nacke under den babyloniske kungens ok och underkastar sig honom skall jag låta leva i ro på sin egen mark, säger Herren, och de skall bruka den och bo där. Till Sidkia, kungen av Juda, talade jag på samma sätt: ”Böj era nackar under den babyloniske kungens ok, underkasta er honom och hans folk, så skall ni få leva. Inte vill ni väl dö, du och ditt folk, genom svärd och svält och pest, så som Herren sagt att det skall ske med det folk som inte underkastar sig kungen av Babylonien. Lyssna inte till de profeter som säger att ni inte skall underkasta er kungen av Babylonien – lögn är vad de profeterar för er. Jag har inte sänt dem, säger Herren. De profeterar lögn i mitt namn, och följden blir att jag driver bort er, och ni skall gå under, ni och de profeter som profeterar för er.” Till prästerna och hela detta folk sade jag: ”Så säger Herren: Lyssna inte på vad era profeter säger när de profeterar för er: Se, föremålen från Herrens hus skall snart föras tillbaka från Babylon. – Lögn är vad de profeterar för er. Lyssna inte till dem! Underkasta er den babyloniske kungen, så skall ni få leva! Inte skall väl denna stad läggas i ruiner? Om de verkligen är profeter och Herrens ord finns hos dem, låt dem då vädja till Herren Sebaot, så att de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem inte förs till Babylon. Ty så säger Herren Sebaot om pelarna och Havet och stativen och övriga föremål som är kvar här i staden, dem som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, inte tog med sig när han förde bort Jekonja, Jojakims son, kungen av Juda, från Jerusalem till Babylon tillsammans med alla stormän i Juda och Jerusalem – ja, så säger Herren Sebaot, Israels Gud, om de föremål som är kvar i Herrens hus och i judakungens palats och i Jerusalem: Till Babylon skall de föras och där skall de bli kvar till dess att jag tar mig an dem, säger Herren, och för dem tillbaka hit.” Jer27:1-22

Var tappra och starka!

Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.” Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: ”Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!” 5Mos 31:6-8

Herre, jag sätter mitt hopp till dig.

En bön av David. Hör mig, Herre, och svara mig, jag är hjälplös och fattig. Beskydda mig, jag är trogen, rädda din tjänare, som förtröstar på dig. Du är min Gud,förbarma dig, Herre, jag ropar till dig hela dagen. Låt din tjänare glädjas, Herre, jag sätter mitt hopp till dig. Ja, Herre, du är god, du förlåter, rik på kärlek till alla som åkallar dig. Herre, lyssna till min bön, hör mig när jag ber. I nödens stund ropar jag till dig, och du svarar mig. Herre, bland gudarna är ingen som du, inga gärningar är som dina. Alla de folk du har skapat skall komma och tillbe inför dig, Herre, och de skall ära ditt namn. Ty du är stor, du gör under, du ensam är Gud. Ps86:1-10

Herren själv ger allt gott,

Jag vill höra vad Gud säger. Herren förkunnar välgång för sitt folk och sina trogna och för de redbara. De som fruktar honom har nära till hans hjälp, hans härlighet bor i vårt land. Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Trofasthet spirar ur jorden, rättvisa blickar ner från himlen. Herren själv ger allt gott, vårt land ger sin gröda. Rättvisa går framför honom, fred och välgång i hans spår. Ps 85:9-14

Psalm 110

Av David, en psalm. Så lyder Herrens ord till min härskare: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter. Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion: härska nu bland dina fiender! Villigt samlas ditt folk i dag då makten blir din. På heliga berg har jag fött dig som dagg ur gryningens sköte. Herren har svurit en ed som han inte skall bryta: Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd. Herren är vid din sida, han krossar kungar på sin vredes dag, han dömer bland folken i sitt majestät, han krossar hövdingar vida kring jorden. Han dricker ur bäcken vid vägen. Så lyfter han huvudet högt. Ps 110

Psalm 85

För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm. Herre, förr var du god mot ditt land, du vände Jakobs öde. Du tog bort ditt folks skuld och förlät all deras synd. Du drog tillbaka din vrede, lät den glödande harmen slockna. Upprätta oss, Gud, vår räddare, låt din ovilja mot oss fara! Skall du vredgas på oss för alltid, skall din vrede vara från släkte till släkte? Vill du inte ge oss liv igen, så att ditt folk kan glädjas över dig? Herre, visa oss din godhet och ge oss din hjälp! Ps 85:1-8

Psalm 84

För körledaren. Av Korachs ättlingar, en psalm. Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot! Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar. Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud. Lyckliga de som bor i ditt hus och alltid kan sjunga ditt lov. Lyckliga de som har sin styrka i dig, de som gärna drar upp till templet. När de går genom Bakaträdens dal blir den en flödande källa, höstregnet fyller den med välsignelse. De går genom port efter port, tills de möter Gud på Sion. Herre Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud! Ge akt på vår sköld, o Gud, se i nåd till din smorde! En dag på dina förgårdar är bättre än tusen dagar där hemma. Jag står hellre vid tröskeln i min Guds hus än jag bor i de gudlösas tält. Herren Gud är sol och sköld. Herren ger nåd och ära, dem som lever ostraffligt vägrar han ingenting gott. Herre Sebaot, lycklig den som förtröstar på dig. Ps84

Psalm 83

En sång, en psalm av Asaf. Gud, var inte tyst, tig inte, Gud, var inte stum. Hör, dina fiender larmar och dina motståndare reser sig. Mot ditt folk smider de lömska planer, de stämplar mot dem du beskyddar. De säger: Kom, vi gör slut på detta folk, så att ingen längre minns Israels namn! De är överens om sin plan, de sluter förbund mot dig - Edoms stammar, ismaeliterna, Moab och hagareerna, Geval och Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyros. Också Assyrien förenar sig med dem och ger stöd åt Lots ättlingar. Gör med dem som du gjorde med Midjan och med Sisera och Javin vid Kishonbäcken, de som förintades vid En-Dor och blev till gödsel på marken. Låt det gå deras furstar som Orev och Seev och deras hövdingar som Sevach och Salmunna, ty de säger: ”Guds betesmarker vill vi göra till våra.” Min Gud, låt dem bli som tisteldun, som agnar i vinden! Som när elden bränner ner skogen och lågorna sveder bergen, så må du jaga dem med din storm och förskräcka dem med ditt oväder! Låt dem stå där med skam, så att de söker sig till dig, Herre. Må de känna blygsel och skräck för evigt och gå under i smälek, så att de inser att du ensam, du vars namn är Herren, är den Högste, mäktig över hela jorden! Ps 83

Om bön

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” Då sade han till dem: ”När ni ber skall ni säga: Fader, låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning.” Han sade till dem: ”Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig, och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst, och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. 1Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk eller ger honom en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?” Luk 11:1-13

”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.”

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom. Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.” Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.” Joh 9:35-41

Ge Gud äran

För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom. Joh 9:24-34

Fariseerna och den blindfödde

De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: ”Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.” Några fariseer sade: ”Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.” Men andra sade: ”Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?” De var alltså oeniga, och därför frågade de den blinde en gång till: ”Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?” Han svarade: ”Att han är en profet.” Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar och frågade dem: ”Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?” Föräldrarna svarade: ”Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.” Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan.Det var därför som mannens föräldrar sade: ”Han är gammal nog. Fråga honom själv.” Joh 9:13-23

En blindfödd man botas

Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: ”Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?” Jesus svarade: ”Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.” Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: ”Gå och tvätta dig i Siloadammen.” (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: ”Är det inte han som satt och tiggde?” Några sade: ”Jo, det är han”, och andra: ”Nej, men han är lik honom.” Själv sade han: ”Det är jag.” Då frågade de: ”Hur öppnades dina ögon?” Han svarade: ”Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.” De frågade honom: ”Var är han?” Han svarade: ”Jag vet inte.” Joh 9:1-12