Har du skäl att vara vred?

1 Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod 2 bad han till Herren: ”Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. 3 Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.” 4 Herren sade: ”Har du skäl att vara vred?”
5 Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
                                                                                                                                            Jona 4:1-11

Jona i Nineve

1 För andra gången kom Herrens ord till Jona:
2 ”Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.” 3 Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt.
Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. 4 Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.” 5 Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.
6 När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset. 7 Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: ”Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas. 8 Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp. 9 Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.” 10 När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.
                                                                                                                                               Jona 3:1-10

Jonas bön

1 Herren lät en stor fisk sluka Jona. I tre dagar och tre nätter var Jona inne i fiskens buk. 2 Därifrån bad han till Herren, sin Gud:

3 Jag ropade till Herren i min nöd

och han svarade mig.

Ur dödsrikets inre steg mitt rop

och du hörde min röst.

4 Du slungade mig i djupet, mitt i havet,

där strömmarna fångade mig.

Alla dina brottsjöar

slog samman över mitt huvud.

5 Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig.

Får jag se ditt heliga tempel igen?

6 Vattnet slöt sig om min strupe,

djupet fångade mig.

Sjögräs snärjdes kring mitt huvud

7 där nere vid bergens rötter.

Jag sjönk till det land vars portar

skulle reglas bakom mig för evigt.

Men du gav mig liv, o Herre, min Gud,

och förde mig upp ur graven.

8 Då mina krafter sinade

vände jag mig till Herren.

Min bön nådde dig,

nådde ditt heliga tempel.

9 De som dyrkar falska gudar

överger sin trofaste hjälpare.

10 Men jag skall offra åt dig under lovsång

och infria mina löften.

Räddningen kommer från Herren.

11 På Herrens befallning spydde fisken upp Jona på land.

                                                                         Jona 2:1-11

Jona kallas av Herren men flyr

1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son:
2 ”Bege dig till Nineve, den stora staden, och håll en straffpredikan. Jag har fått ögonen på ondskan där.” 3 Och Jona gav sig i väg, men för att fly till Tarshish, bort från Herren. Han vandrade ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle till Tarshish. Han betalade för resan och gick ombord för att följa med till Tarshish, bort från Herren.

Stormen

4 Herren sände en stark vind över havet. Det blåste upp en svår storm, och skeppet var nära att brytas sönder. 5 Sjömännen greps av fruktan och ropade var och en till sin gud. För att minska faran kastade de lasten överbord.
Jona hade gått ner under däck och fallit i djup sömn. 6 Kaptenen kom ner till honom och sade: ”Hur kan du ligga och sova? Upp med dig och åkalla din gud! Kanske den guden tänker på oss så att vi inte går under.”
7 Nu sade några: ”Vi kastar lott, så att vi får reda på vem som är skuld till detta onda.” De kastade lott, och lotten föll på Jona. 8 Då sade de till honom: ”Tala om för oss vad du är ute i för ärende! Var kommer du ifrån? Vilket land är du ifrån? Vilket folk tillhör du?” – 9 ”Jag är hebré”, svarade han, ”jag dyrkar Herren, himlens Gud, han som har gjort både hav och land.” 10 Männen greps av stark fruktan och ropade: ”Vad har du gjort?” När männen fick reda på att han var på flykt bort från Herren – det berättade han för dem – 11 frågade de: ”Vad skall vi göra med dig för att få havet att lugna sig?” Ty stormen bara tilltog i styrka. 12 Han svarade: ”Kasta mig överbord, så lugnar sig havet. Jag vet att jag är skuld till att ni har drabbats av den här fruktansvärda stormen.” 13 Männen började i stället ro för att nå land igen, men det gick inte: stormen bara tilltog i styrka. 14 Då ropade de till Herren: ”Herre, låt oss inte gå under för att vi tar den här mannens liv. Döm oss inte om vi dödar en oskyldig. Du, Herre, ville ju att allt detta skulle ske.”
15 De tog Jona och kastade honom överbord, och havet upphörde att rasa. 16Då greps männen av stark fruktan för Herren, de offrade åt honom och gav löften.
                                                                                                                                              Jona 1:1-16

Dom över utsugare

4 Hör detta, ni som trampar på de fattiga

och utrotar de svaga i landet!

5 Ni säger: ”När är nymånadsfesten över

så att vi kan sälja säd,

och sabbaten

så att vi får öppna kornboden?

Då skall vi minska måtten

och lägga på priserna

och fuska med vågen,

6 köpa de fattiga för pengar

och de nödställda för ett par skor

och sälja spillet som säd.”

7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet

att aldrig glömma något de gjort.

8 Skulle inte jorden skälva för detta

så att alla som bor där får sorg?

Skulle inte hela jorden stiga och sjunka

som Nilen, Egyptens flod?

9 Den dagen, säger Herren Gud,

låter jag solen gå ner vid middagstid

och lägger jorden mörk på ljusa dagen.

10 Jag vänder era fester i sorg

och alla era sånger i klagan,

jag klär alla höfter i säckväv

och låter alla gå med rakat huvud,

jag sänder sorg som efter ende sonen

och låter slutet bli en bitter dag.

11 Ja, den tid kommer,

säger Herren Gud,

då jag sänder hunger över landet -

inte hunger efter bröd,

inte törst efter vatten,

utan efter att höra Herrens ord.

12 Då skall de irra från hav till hav,

driva omkring från norr till öster

och söka efter Herrens ord,

men de skall inte finna det.

13 Den dagen skall vackra flickor och unga män

segna ner av törst,

14 de som svär vid Samarias synd

och säger: ”Så sant din gud lever, Dan!”

och: ”Så sant Beer Shevas starkhet lever!”

- de skall falla och aldrig resa sig mer.

Herren behärskar jorden

9 1 Jag såg Herren stå vid altaret.

Han sade: Jag skall slå till pelarhuvudena,

så att trösklarna skakar

och alla förgås vid jordbävningen.

Dem som blir kvar skall jag dräpa med svärd,

ingen av dem skall kunna fly,

ingen av dem skall slippa undan.

2 Om de så tränger ner i dödsriket

skall jag hämta dem upp därifrån,

och om de stiger upp till himlen

skall jag dra dem ner därifrån.

3 Om de döljer sig på Karmels topp

skall jag leta upp dem och gripa dem,

och om de gömmer sig för mig på havets botten

skall jag befalla sjöormen att bita dem.

4 Om de förs bort i fångenskap av sina fiender

skall jag befalla svärdet att döda dem.

Jag skall fästa min blick på dem,

inte till skydd men till straff.

5 Herren, härskarornas Gud,

han som rör vid jorden så att den skälver

och alla som bor på den får sorg,

så att hela jorden stiger och sjunker

som Nilen, Egyptens flod,

6 han som bygger sin boning i himlen

och reser sitt valv över jorden,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden -

Herren är hans namn.

Dom och sållning

7 Skulle ni vara förmer än nubierna för mig,

ni israeliter? säger Herren.

Jag förde Israel ut ur Egypten,

men också filisteerna från Kaftor

och arameerna från Kir.

8 Herren Gud har ögonen på detta syndiga rike:

Jag skall utplåna det från jordens yta!

Dock skall jag inte helt och hållet

utrota Jakobs ätt, säger Herren.

9 Se, på min befallning

skall Israel skakas bland alla folk

som man skakar säd i ett såll

och inte en sten slinker igenom.

10 Alla syndare i mitt folk skall dö för svärd,

dessa som säger:

”Olyckan drabbar aldrig oss,

den når oss inte.”

Israels återupprättelse

11 Den dagen skall jag resa upp

Davids förfallna hydda,

mura igen rämnorna

och resa upp det som rasat,

bygga upp den som i forna dagar,

12 så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta.

13 Ja, den tid kommer, säger Herren,

då plöjaren följer tätt efter den som skördar

och vintramparen tätt efter den som sår,

då bergen dryper av druvsaft

och alla höjder flödar över.

14 Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel.

De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem,

plantera vingårdar och själva dricka vinet,

anlägga trädgårdar och äta deras frukt.

15 Jag skall plantera dem i deras egen mark,

och de skall aldrig mera ryckas upp

ur den mark som jag har gett dem,

säger Herren, din Gud.

                                                                                                                                     Amos 8:4-9:15

Tre syner

1 Denna syn lät Herren Gud mig se: han skapade en svärm gräshoppor när gräset spirade på nytt efter kungens slåtter. 2 Och när de hade ätit upp nästan allt gräs i landet sade jag: ”Förlåt ditt folk, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?” 3 Då ångrade sig Herren och sade: ”Det skall inte ske.”
4 Denna syn lät Herren Gud mig se: han kallade på eldregnet, och när det hade förtärt det stora djupet och höll på att förtära åkerjorden 5 sade jag: ”Sluta, Herre Gud! Hur skall Jakob kunna bestå, ett så litet folk?” 6 Då ångrade sig Herren. ”Inte heller detta skall ske”, sade Herren Gud.
7 Denna syn lät Herren Gud mig se: han stod vid en mur med ett lod i handen. 8 Och Herren frågade mig: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”Ett lod.” Då sade Herren: ”Se, jag prövar mitt folk Israel med ett lod; jag kan inte längre skona det.

9 Isaks offerplatser skall härjas

och Israels helgedomar läggas öde.

Jag skall höja mitt svärd mot Jerobeams ätt.”

Amos förbjuds att profetera

10 Amasja, översteprästen i Betel, sände bud till kung Jerobeam av Israel: ”Amos uppviglar folket mot dig; riket tål inte hans profeterande. 11 Han säger:

Jerobeam skall dö för svärd,

och Israel skall föras bort från sitt land.”

12 Till Amos sade Amasja: ”Gå din väg, siare, försvinn till Juda – där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! 13 Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.” 14 Amos svarade Amasja: ”Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. 15 Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel. 16 Så hör nu Herrens ord: Du säger alltså: ’Profetera inte mot Israel, predika inte mot Isaks ätt!’ 17 Därför säger Herren:

Din hustru skall bli en hora i staden,

dina söner och döttrar skall falla för svärd,

din mark skall mätas upp och styckas.

Själv skall du dö på oren mark,

och Israel skall föras bort från sitt land.”

En fjärde syn

8 1 Denna syn lät Herren Gud mig se: en korg med mogen frukt. 2 Och han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sade Herren till mig:

Mitt folk Israel är moget för sitt fall,

jag kan inte längre skona det.

3 Den dagen, säger Herren Gud,

skall sångerskorna i slottet jämra sig:

lik i mängder

ligger slängda överallt. Tyst!

                                                                                                                                     Amos 7:1-8:3

Överflödande nåd

15 men överträdelsen kan inte jämföras med nåden. Om alla dog genom en endas överträdelse, så har nu alla fått del av Guds överflödande nåd, nådegåvan som bestod i en enda människa, Jesus Kristus. 16 Och följderna av en enda mans synd kan inte jämföras med denna gåva. Ty domen följde på vad han ensam hade gjort och blev fällande, men nåden följde på mångas överträdelser och innebar ett frikännande. 17 Om en enda mans överträdelse betydde att döden fick herravälde genom denne ende, så skall nu i stället de som blir rättfärdiga genom nådens överflödande rika gåva leva och få herravälde tack vare en enda, Jesus Kristus. 18 Alltså: liksom en endas överträdelse ledde till fällande dom för alla människor, så har också en endas rättfärdiga gärning lett till frikännande och liv för alla människor. 19 Liksom en enda människas olydnad gjorde alla till syndare, så skall en endas lydnad göra alla rättfärdiga. 20 Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden än mer, 21 och på samma sätt som synden härskade och förde till döden, skall därför nåden härska genom rättfärdighet och föra till evigt liv genom Jesus Kristus, vår herre.
                                                                                                                                            Rom 5:15-21

Dom över lyxlivet

1 Ve de säkra på Sion,

de trygga på Samarias berg,

gräddan av det främsta folket,

dessa som israeliterna tyr sig till!

2 Far bort till Kalne och betrakta dess öde,

fortsätt till Stora Hamat,

far ner till Gat i Filisteen:

är ni bättre än dessa riken,

är ert område större än deras?

3 Ni vill skjuta ifrån er olycksdagen

men drar över er våldets välde.

4 Ni ligger på elfenbenssängar

och latar er på era soffor,

ni äter lamm från hjorden

och gödkalvar som ni fött upp.

5 Ni skrålar till harpa

och diktar allsköns sånger som David,

6 ni dricker ert vin ur offerskålar

och smörjer er med finaste olja,

men Josefs undergång bekymrar er inte.

7 Därför skall ni gå främst i fångtransporten,

då blir det slut på svirarnas skrål.

8 Herren Gud har svurit vid sig själv:

Jag avskyr Jakobs stolthet,

jag hatar dess borgar,

jag skall prisge denna stad och allt som finns i den.

9 Även om det skulle finnas tio överlevande i ett och samma hus, så måste de dö. 10Endast några få skall bli kvar för att bära ut de döda ur huset. Och om någon säger till en som är inne i huset: ”Är det någon mera där?” och får till svar: ”Ingen!” så skall han säga: ”Tyst!” Ty Herrens namn får inte nämnas.

11 Se, när Herren befaller

slås de stora husen i spillror

och de små blir till grus.

12 Inte springer hästar över klippor,

inte plöjer man havet med oxar,

men ni förvandlar rätten till gift

och gör rättvisans frukt till malört.

13 Ni gläder er över Lo Devar

och skryter: ”Har vi inte av egen kraft

erövrat Karnajim?”

14 Men nu, israeliter, bådar jag upp ett folk mot er, säger Herren, härskarornas Gud, ett folk som skall ansätta er från Levo-Hamat ända ner till Aravaströmmen.

                                                                                                                                       Amos 6:1-14

Sorgesång och strafftal

1 Hör den sorgesång som jag sjunger om dig, Israels folk:

2 Jungfrun Israel har fallit,

hon reser sig aldrig mer,

hon ligger där övergiven på egen mark,

ingen hjälper henne upp.

3 Så säger Herren Gud till Israels folk:

Den stad som tågar ut med tusen man

skall ha hundra kvar,

och den som tågar ut med hundra

skall ha tio kvar.

4 Så säger Herren till Israels folk:

Kom till mig, så får ni leva!

5 Gå inte till Betel,

sök er inte till Gilgal,

dra inte bort till Beer Sheva!

Ty Gilgal skall föras bort i fångenskap

och Betel bli till intet.

6 Kom till Herren, så får ni leva!

Annars skall han härja Josefs land som en eld,

den skall förtära Betel och ingen skall släcka.

7 Ni förvandlar rätten till malört

och slår rättfärdigheten till marken!

8 Han som har gjort Sjustjärnorna och Orion,

som förvandlar mörker till morgon

och låter dagen mörkna till natt,

som kallar på havets vatten

och låter det strömma över jorden -

Herren är hans namn,

9 han som låter förödelse ljunga över fästningen,

förödelse komma över borgen.

10 Ni hatar den som för rättens talan i domstolen

och avskyr den som säger sanningen.

11 Därför – ni som trampar på den fattige

och tar hans säd i skatt:

ni bygger hus av huggen sten,

men ni skall aldrig bo i dem,

ni planterar härliga vingårdar,

men ni skall aldrig dricka vinet.

12 Ty jag vet att era brott är många

och era synder otaliga,

ni som förtrycker oskyldiga och tar mutor

och hindrar de fattiga att få sin rätt.

13 Därför tiger den kloke i denna tid,

ty det är en ond tid.

14 Sök det goda och inte det onda,

så att ni får leva!

Då skall Herren, härskarornas Gud, vara med er,

så som ni säger att han är.

15 Hata det onda och älska det goda,

låt rätten råda då ni dömer!

Kanske skall då Herren, härskarornas Gud,

förbarma sig över spillran av Josefs ätt.

16 Därför säger Herren,

härskarornas Gud, Herren:

På alla torg skall dödsklagan höras,

på alla gator verop.

Bönderna kallas till sorgehögtid,

till dödsklagan de som kan sjunga sorgesång.

17 I alla vingårdar skall dödsklagan höras

när jag går fram bland er,

säger Herren.

18 Ve er som längtar efter Herrens dag!

Vad får ni för glädje av Herrens dag?

Den är mörker, inte ljus -

19 som när någon flyr för ett lejon

och möter en björn,

kommer hem, tar stöd mot väggen

och blir biten av en orm.

20 Ja, Herrens dag är mörker, inte ljus,

töcken utan en strimma sol.

21 Jag avskyr era fester, jag hatar dem,

jag står inte ut med era högtider.

22 När ni offrar till mig och kommer med era gåvor

vill jag inte veta av dem,

jag vill inte se åt era offer av gödboskap.

23 Låt mig slippa dina psalmer,

jag vill inte höra ditt strängaspel!

24 Men låt rätten välla fram som vatten

och rättfärdigheten som en outsinlig ström!

25 Frambar ni slaktoffer och gåvor åt mig

de fyrtio åren i öknen, Israels folk?

26 Bar ni då omkring era gudabilder,

Sackut, er konung, och Kevan, er gudastjärna,

som ni gjort åt er?

27 Jag skall föra er bort i fångenskap

bortom Damaskus, säger Herren,

vars namn är härskarornas Gud.

                                                    Amos 5:1-27

Falsk gudstjänst och förhärdelse

4 Gå till Betel och synda,

till Gilgal och synda än mer!

Bär fram era offer om morgonen,

ert tionde på festens tredje dag!

5 Bränn tackoffer av syrat bröd,

ropa ut era frivilliga gåvor så det hörs!

Ni israeliter vill ju ha det så,

säger Herren Gud.

6 Det var jag som lät er gå med tomma magar

i alla era städer

och utan bröd överallt i landet.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

7 Det var jag som höll tillbaka regnet för er

när det ännu var tre månader till skörden.

Jag lät det regna över en stad

men inte över en annan,

den ena åkern fick regn,

den andra blev utan och förtorkade.

8 Från stad efter stad kom man stapplande

till en enda stad för att få vatten,

men ingen kunde släcka sin törst.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

9 Jag lät er säd drabbas av rost och sot,

jag lät trädgårdar och vinberg förtorka,

era fikonträd och olivträd åt gräshopporna upp.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

10 Jag sände pest bland er som i Egypten,

jag dräpte era unga män med svärd,

era hästar blev tagna som byte.

Likstanken från era läger

lät jag stiga er i näsan.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

11 Jag sände ödeläggelse bland er,

som när Sodom och Gomorra lades öde,

ni blev som en brand ryckt ur elden.

Dock vände ni inte åter till mig,

säger Herren.

12 Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,

jag skall göra detta med dig.

Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

13 Ty se:

Han som formar bergen och skapar vinden,

som förkunnar sina planer för människan,

som låter mörkret bli morgonrodnad

och går fram över jordens höjder -

Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

                                                                     Amos 4:4-13

Dom över Samaria

1 Hör vad Herren har att säga till er, israeliter, till hela det folk han förde ut ur Egypten:

2 Ni är de enda jag har tagit mig an

bland alla folk på jorden.

Därför skall jag ställa er till svars

för alla era synder.

3 Slår man följe på färden

utan att känna varandra?

4 Ryter ett lejon i snåren

om det inte har funnit ett byte?

Morrar lejonet i sin håla

utan att ha fångat sitt rov?

5 Störtar fågeln mot marken

om fällan inte är gillrad?

Slår fällan upp från marken

om där inte finns byte att fånga?

6 Om man blåser larm i staden,

blir då inte alla förskräckta?

Om en olycka händer i staden,

är det inte Herrens verk?

7 Herren Gud gör aldrig något

utan att avslöja sina planer

för sina tjänare profeterna.

8 Vem kan höra lejonet ryta

utan att gripas av skräck?

Vem kan höra Herren Gud tala

utan att bli hans profet?

Dom över Samaria

9 Ropa från Ashdods borgar,

från borgarna i Egypten och säg:

”Samla er på bergen kring Samaria,

se vilket kaos som råder i staden,

förtrycket som härskar där!”

10 De förstår inte att göra det som är rätt,

säger Herren,

dessa som hopar våld och rov i sina borgar.

11 Därför säger Herren Gud:

En fiende skall genomkorsa landet,

era fästen skall falla,

era borgar plundras.

12 Så säger Herren:

Som herden räddar ur lejonets gap

ett par benpipor eller en örsnibb,

så skall israeliterna bli räddade,

de som sitter där i Samaria

på divaner och mjuka dynor.

13 Lyssna, och varna Jakobs ätt,

säger Herren, härskarornas Gud.

14 Ty när jag tar itu med Israel

för dess ogärningar,

då skall jag också ta itu med Betels altaren:

altarhornen skall brytas av

och falla till marken.

15 Jag skall slå omkull

både vinterhus och sommarhus.

Elfenbenshusen skall skövlas

och de mäktiga byggnaderna utplånas,

säger Herren.

4 1 Lyssna nu, ni Bashan-kor,

som bor på Samarias berg,

ni kvinnor som förtrycker de svaga

och plågar de fattiga

medan ni säger till era män:

”Hämta hit något att dricka!”

2 Herren Gud har svurit vid sin helighet:

Det skall komma en dag

då man skall driva i väg er med oxpikar

och med ljuster dem som blir kvar.

3 Varenda en skall drivas ut

genom närmaste rämna i muren

och jagas bort mot Hermon,

säger Herren.

                                           Amos 3:1-4:3

 

Så säger Herren

1 Så säger Herren:

Brott på brott har Moab hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Benen av Edoms kung

har de bränt till kalk.

2 Jag skall sända eld mot Moab,

den skall härja Keriots borgar,

och Moab skall dö vid vapendån,

vid stridsrop och lurars larm.

3 Jag skall förgöra dess härskare,

alla dess stormän skall jag dräpa med honom,

säger Herren.

4 Så säger Herren:

Brott på brott har Juda hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förkastat Herrens lag

och inte hållit hans bud,

de falska gudar som deras fäder dyrkade

har lett dem vilse.

5 Jag skall sända eld mot Juda,

den skall härja Jerusalems borgar.

6 Så säger Herren:

Brott på brott har Israel hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De säljer den oskyldige för pengar

och den fattige för ett par skor.

7 De trampar ner de svaga

och skuffar undan de hjälplösa.

Far och son går till samma kvinna.

Så vanärar de mitt heliga namn.

8 Vid alla altaren vräker de sig

på kläder de fått som pant,

och i sin Guds hus dricker de

vin som de tagit i mät.

9 Ändå var det jag

som röjde undan amoreerna för er,

fast de var höga som cedrar

och kraftiga som ekar -

jag förstörde dem helt,

från rot till krona.

10 Ändå var det jag

som förde er ut ur Egypten

och ledde er i öknen i fyrtio år

och lät er inta amoreernas land.

11 Jag kallade några av era söner till profeter

och några av era unga män till nasirer.

Var det inte så, israeliter?

säger Herren.

12 Men ni gav nasirerna vin att dricka,

och profeterna förbjöd ni att förkunna.

13 Se, jag skall låta marken skaka under er,

som en fullastad halmkärra skakar.

14 Då har den snabbe ingenstans att fly,

den starke har ingen nytta av sin kraft,

den tappre kan inte rädda livet,

15 bågskytten kan inte hålla stånd,

den snabbfotade hinner inte undan,

ryttaren kan inte rädda livet.

16 Den tappraste bland de tappra

skall den dagen kasta sina vapen och fly,

säger Herren.

                                              Amos 2:1-16

Dom över Israels grannar och över Israel

1 Detta är Amos ord. Han var en av herdarna från Tekoa och såg syner om Israel när Ussia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel, två år före jordbävningen.

2 Amos sade:

Herren ryter från Sion,

hans röst dånar från Jerusalem.

Då vissnar herdarnas marker,

då torkar Karmels topp.

Dom över Israels grannar och över Israel

3 Så säger Herren:

Brott på brott har Damaskus hopat,

jag vill inte dröja med domen.

Med tröskslädar av järn

har de krossat Gilead.

4 Jag skall sända eld mot Hasaels slott,

den skall härja Ben-Hadads borgar.

5 Jag skall bräcka Damaskus bom,

förgöra den som tronar i Bikat-Aven

och den som bär spiran i Bet Eden.

Folket i Aram skall föras bort till Kir,

säger Herren.

6 Så säger Herren:

Brott på brott har Gaza hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har fört bort hela byar

för att utlämna dem åt Edom.

7 Jag skall sända eld mot Gazas mur,

den skall härja dess borgar.

8 Jag skall förgöra den som tronar i Ashdod

och den som bär spiran i Ashkelon.

Jag skall rikta ett dråpslag mot Ekron,

och de sista filisteerna skall gå under,

säger Herren Gud.

9 Så säger Herren:

Brott på brott har Tyros hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har utlämnat hela byar åt Edom

och glömt sitt avtal om vänskap.

10 Jag skall sända eld mot Tyros mur,

den skall härja dess borgar.

11 Så säger Herren:

Brott på brott har Edom hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De har förföljt sina bröder med svärd

och vägrat dem barmhärtighet:

deras vrede rasade oavbrutet,

deras ursinne brann utan slut.

12 Jag skall sända eld mot Teman,

den skall härja Bosras borgar.

13 Så säger Herren:

Brott på brott har ammoniterna hopat,

jag vill inte dröja med domen.

De skar upp havande kvinnor i Gilead

när de ville vidga sitt välde.

14 Jag skall sätta eld på Rabbas mur,

branden skall härja dess borgar

vid stridsrop på kampens dag,

i storm på ovädrets dag.

15 Deras kung skall föras bort i fångenskap,

han och hans stormän med honom,

säger Herren.
                                                  Amos 1:1-15

Tullindrivaren Sackaios

1 Han kom in i Jeriko och gick genom staden. 2 Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. 3 Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. 4 Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. 5 När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”
6 Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. 7 Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” 8 Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” 9 Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, 10 och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”
                                                                                                                                               Luk 19:1-10

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta

5 Vem är hon som kommer ur öknen,

lutad mot sin vän?

Hon

Under äppelträdet väckte jag dig,

där din mor blev havande med dig,

där hon som födde dig blev havande.

6 Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,

som ett sigill vid din arm.

Stark som döden är kärleken,

lidelsen obeveklig som graven.

Dess pilar är flammande eld,

en ljungande låga.

7 Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,

floder kan inte svepa bort den.

Om en man gav allt han ägde för kärleken,

vem skulle ringakta honom?

Kör

8 Vi har en liten syster

som ännu inte har fått bröst.

Vad skall vi göra med vår syster

den dag då friare kommer?

9 Är hon en mur

bygger vi ett silverkrön på den,

men är hon en dörr

bommar vi för den med en cederplanka.

Hon

10 Jag är en mur,

och mina bröst är som torn.

Men inför honom

måste jag ge mig.

Han

11 Salomo hade en vingård

i Baal Hamon.

Han lämnade vingården åt väktare.

Tusen siklar silver

skulle frukten inbringa.

12 Men min vingård har jag här.

Behåll dina tusen, Salomo,

och ge tvåhundra åt väktarna!

13 Du som är i trädgården,

vännerna lyssnar efter din röst,

låt mig höra dig säga:

14 ”Skynda, min vän,

som en gasell eller en ung hjort

till de doftande bergen.”

Stör inte kärleken, väck den inte, förrän den själv vill.

1 Dina sandalklädda fötter

är så vackra, du furstedotter!

Dina höfters rundning är som ett smycke,

smitt av konstnärshänder.

2 Ditt sköte är en kupad skål

- må vinet aldrig saknas!

Din mage är en hög av vete,

omgärdad av liljor.

3 Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid.

4 Din hals är ett elfenbenstorn,

dina ögon som Heshbons dammar

vid porten mot Bat-Rabbim.

Din näsa är som Libanontornet,

som vetter mot Damaskus.

5 Ditt huvud höjer sig som Karmel,

hårsvallet skimrar som purpur,

en kung är fångad i lockarna.

6 Vad du är skön och ljuvlig,

min älskade, min vällust.

7 Din växt liknar palmens,

dina bröst är som klasar.

8 Jag tänker: Jag vill upp i den palmen,

gripa tag i dess krona.

Dina bröst skall vara som druvklasar,

din andedräkt som doften av äpplen,

9 din mun som det finaste vin,

som flödar över i min

och fuktar läppar och tänder.

Hon

10 Jag är min väns,

till mig står hans lust.

11 Kom, min vän,

låt oss gå ut på fälten

och övernatta bland hennabuskarna.

12 Låt oss tidigt gå ut i vingårdarna

och se om vinstocken skjutit skott,

om knopparna har öppnat sig,

om granatträden gått i blom.

Där skall jag ge dig min kärlek.

13 Kärleksäpplena doftar,

vid vår dörr finns härliga frukter,

nya och gamla.

Dem har jag sparat åt dig, min vän.

8 1 Om du ändå var min bror,

som ammats vid min mors bröst!

Då kysste jag dig om vi möttes på gatan,

och ingen skulle ta illa upp.

2 Då förde jag dig till min mors hus,

hem till henne som fostrat mig.

Jag skulle ge dig kryddat vin

och saft från mina granatäpplen.

3 Mitt huvud vilar på hans vänstra arm,

hans högra omfamnar mig.

4 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

stör inte kärleken, väck den inte,

förrän den själv vill.

                                          Höga v 7:1-8:4

Vart har din vän tagit vägen?

1 Vart har din vän gått,

du skönaste bland kvinnor,

vart har din vän tagit vägen?

Låt oss hjälpa dig att söka!

Hon

2 Min vän har gått ner till sin trädgård,

till kryddsängarna.

Där vallar han sin hjord

och plockar liljor.

3 Jag är min väns och han är min,

han som vallar sin hjord bland liljor.

Han

4 Du är skön som Tirsa, min älskade,

ljuvlig som Jerusalem,

skrämmande som stjärnornas här.

5 Vänd bort din blick,

den gör mig förvirrad.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gilead.

6 Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.

7 Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.

8 Sextio är drottningarna,

åttio är bihustrurna

och oräkneliga de unga kvinnorna.

9 Men hon är en enda,

min duva, min fulländade,

den enda för sin mor,

fullkomlig för den som fött henne.

Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,

hon hyllas av drottningar och bihustrur:

10 ”Vem är hon som strålar som morgonrodnaden,

skön som den vita månen,

fullkomlig som den heta solen,

skrämmande som stjärnornas här?”

11 Jag gick ner till valnötslunden

för att se det knoppas i dalen,

för att se om vinstocken skjutit skott,

om granatträden gått i blom.

12 [---]

Kör

13 Vänd dig, vänd dig, flicka från Shulem,

vänd dig, vänd dig, så att vi ser dig!

Hon

Varför vill ni se på flickan från Shulem,

där hon dansar mellan leden?

                                                       Höga visan 6:1-13

Mitt hjärta var vaket

1 Jag kommer till min trädgård,

min syster och brud.

Jag plockar min myrra och mina kryddor,

jag smakar mina bikakor och min honung,

jag dricker mitt vin och min mjölk.

Kör

Ät, ni älskande, och drick!

Berusa er av kärlek!

Hon

2 Jag sov, men mitt hjärta var vaket.

Hör, min vän knackar på:

”Öppna för mig, min syster, min älskade,

min duva, min fulländade!

Mitt hår är fuktigt av dagg,

mina lockar våta av nattens droppar.”

3 Jag har tagit av mig linnet,

skall jag ta på det igen?

Jag har tvättat mina fötter,

skall jag smutsa ner dem igen?

4 Min vän sticker handen genom gluggen

och får mitt inre att skälva.

5 Jag stiger upp för att öppna för min vän,

och mina händer dryper av myrra.

Från fingrarna rinner myrra

över dörrens regel.

6 Jag öppnar för min vän,

men min vän har gått.

Jag blir utom mig, han är borta,

jag söker honom men finner honom inte,

jag ropar, men han svarar inte.

7 Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

De slår mig, de gör mig illa.

Murarnas väktare sliter av mig sjalen.

8 Jag besvär er, Jerusalems döttrar:

om ni finner min vän,

tala om för honom

att jag är sjuk av kärlek!

Kör

9 Vad skiljer din vän från andra,

du skönaste bland kvinnor,

vad skiljer din vän från andra,

vad får dig att besvärja oss så?

Hon

10 Min vän är röd och glänsande,

ypperst bland tiotusen.

11 Hans huvud är finaste guld,

hans lockar liknar dadelklasar,

svarta som korpen.

12 Hans ögon är som duvor

vid strömmande vatten,

de badar i mjölk,

de sitter vid fullhetens rand.

13 Hans kinder är som kryddsängar,

där doftande örter växer.

Hans läppar är liljor,

de dryper av flytande myrra.

14 Hans armar är stavar av guld,

besatta med krysoliter,

hans mage en skiva av elfenben,

överströdd med safirer.

15 Hans lår är pelare av alabaster

på socklar av guld.

Hans gestalt är som Libanon,

ståtlig som dess cedrar.

16 Hans gom är sötma,

allt hos honom är begärligt.

Sådan är min vän,

sådan är min käraste,

ni Jerusalems döttrar.

                                    Höga visan 5:1-16

Fångat hjärta

1 Vad du är skön, min älskade,

vad du är skön!

Dina ögon är duvor

bakom din slöja.

Ditt hår är som en flock getter

som strömmar utför Gileads berg.

2 Dina tänder är som en flock tackor

som stiger ur badet för att klippas,

alla har tvillingar,

ingen är utan lamm.

3 Som ett klarrött band är dina läppar,

din mun är ljuvlig.

Som ett kluvet granatäpple

skimrar din tinning bakom slöjan.

4 Som Davids torn är din hals

med rader av stenar,

där tusen sköldar hänger

och kämparnas alla koger.

5 Dina bröst är som två hjortkalvar,

som gasellens tvillingkid,

betande bland liljor.

6 Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr

vill jag besöka myrraberget,

välluktens kulle.

7 Allt hos dig är skönt, min älskade,

hos dig finns ingen brist.

8 Kom, min brud, från Libanon,

kom från Libanon, kom hit!

Stig ner från Amanas topp,

från toppen av Senir och Hermon,

från lejonens hålor,

från leopardernas berg.

9 Du har fångat mitt hjärta, min syster och brud,

med en enda blick har du fångat mitt hjärta,

med en enda länk av din halskedja.

10 Vad din kärlek är skön,

min syster och brud,

din kärlek är ljuvare än vin,

din balsam ljuvare än alla dofter.

11 Av sötma dryper dina läppar, min brud,

din tunga gömmer honung och mjölk,

dina kläder doftar som Libanon.

12 En inhägnad trädgård är min syster och brud,

en inhägnad trädgård, en förseglad källa.

13 I din lustgård växer

granatträd med härliga frukter,

henna och nardus,

14 nardus och saffran, kalmus och kanel,

alla slags doftrika träd,

myrra och aloe

och finaste kryddor.

15 Du är trädgårdens källa,

en brunn med friskt vatten,

bäckar från Libanon.

Hon

16 Vakna, nordanvind! Sunnanvind, kom!

Blås genom min trädgård,

så att dess vällukter flödar!

Må min vän komma till sin trädgård

och njuta dess härliga frukter!

                                       Höga visan 4:1-16

Min vän är min och jag är hans

16 Min vän är min och jag är hans,

han som vallar sin hjord bland liljor.

17 Tills vinden vaknar

och skuggorna flyr,

ströva omkring, min vän,

som en gasell, som en ung hjort

på de kryddoftande bergen.

3 1 På min bädd om natten

söker jag den jag har kär.

Jag söker men finner honom inte.

2 Jag vill stiga upp och gå runt i staden,

på gatorna och över torgen,

och söka den jag har kär.

Jag söker men finner honom inte.

3 Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

”Har ni sett den jag har kär?”

4 Knappt har jag lämnat dem

förrän jag finner den jag har kär.

Jag tar fatt honom och släpper honom inte

förrän jag fört honom till min mors hus,

till kammaren hos henne som fött mig.

5 Jag besvär er, Jerusalems döttrar,

vid fältens gaseller och hindar:

stör inte kärleken, väck den inte,

förrän den själv vill.

Kör

6 Vem är hon som kommer ur öknen

i en pelare av rök,

omvärvd av myrra och rökelse

och kryddhandlarens alla dofter?

7 Se, där är Salomos bärstol!

Sextio kämpar omger den,

sextio av Israels kämpar,

8 alla beväpnade med svärd

och övade i strid,

var och en med sitt svärd vid höften

mot nattens fasor.

9 Sin bärstol lät kung Salomo bygga

av trä från Libanon,

10 med stolpar av silver,

ryggstöd av guld,

säte av purpurtyg

och insidan klädd med ebenholts.

Jerusalems döttrar, 11 kom ut,

Sions döttrar, skåda kung Salomo

och kronan hans mor har krönt honom med

på hans bröllopsdag,

på hans glädjedag.

                                    Höga visan 2:16-3:11

Helig, helig, helig

8 De fyra varelserna hade vardera sex vingar, och de hade fullt med ögon, utåt och inåt. Utan att vila säger de dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, allhärskaren, han som var och som är och som kommer.
9 Och när dessa varelser hyllar och ärar och tackar honom som sitter på tronen och som lever i evigheters evighet, 10 då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:
11 Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.

                                                                                                                                                Upp 4:8-11

Synagogföreståndarens dotter

35 Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du skall inte besvära Mästaren längre.” 36 Men Jesus, som hörde deras ord, sade till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” 37 Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, 38 och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in till dem och sade: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. 41 Så tog han barnets hand och sade: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). 42 Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, 43 men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sade han åt dem att ge flickan något att äta.
                                                                                                                                        Mark 5:35-43

Kvinnan med blödningar

21 När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön 22 kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter 23 och bad enträget: ”Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet.” 24 Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. 26 Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. 27 Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, 28 för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. 29 Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” 31 Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!” 32 Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. 33 Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. 34 Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”
                                                                                                                                         Mark 5:21-34