Petrus kallar Jesus för Messias

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” –  ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?”  Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen.  Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.”  Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
                                                                                                                                 Matt 16:13 - 20

Avslutning

Petrus vände sig om och fick se att den lärjunge som Jesus älskade följde efter, han som under måltiden hade lutat sig bakåt mot Jesu bröst och frågat vem som skulle förråda honom. När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, hur blir det med honom?” Jesus svarade: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Du skall följa mig.” Därför spred sig ett rykte bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till Petrus att lärjungen inte skulle dö utan: ”Om jag vill att han skall bli kvar tills jag kommer, vad rör det dig?”
Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.
Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.
                                                                                                                                       Joh 21:20 - 25

 

Den uppståndne och Petrus

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina lamm på bete.”  Och han frågade honom för andra gången: ”Simon, Johannes son, älskar du mig?” Simon svarade: ”Ja, herre, du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”Var en herde för mina får.” Och han frågade honom för tredje gången: ”Simon, Johannes son, har du mig kär?” Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: ”Har du mig kär?” och han svarade: ”Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.” Jesus sade: ”För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.” (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: ”Följ mig!”
                                                                                                                                         Joh 21:15 - 19

Kom och ät

Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.
                                                                                                                             Joh 21:12 - 14

Den uppståndne och lärjungarna vid Tiberiassjön

Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej, och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.” Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
                                                                                                                                            Joh 21:1 - 11

Slutord

Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.
                                                                                                                                       Joh 20:30 - 31

Tomas som tvivlade

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren”, men han sade: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid åt er alla.”  Därefter sade han till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!” Då svarade Tomas: ”Min Herre och min Gud.” Jesus sade till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.”
                                                                                                                                         Joh 20:24 - 29

Hänsyn till de svaga

Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud.
Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
Låt oss därför inte längre döma varandra. I stället skall ni se till att ni inte kommer någon broder att snava eller falla. I min tro på herren Jesus vet jag fullt och fast att ingenting är orent i sig självt, men den som betraktar det som orent, för honom är det orent.
                                                                                                                         Romarbrevet 14:11 - 14

 

Bara hos Gud finner jag ro

Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer min räddning.

Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

Hur länge skall ni ansätta mig,

samfällt storma an

som mot en lutande vägg,

en fallfärdig mur?

De har enats om att störta ner mig.

De älskar svek,

med munnen välsignar de,

men i sitt hjärta förbannar de.

Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer mitt hopp.

Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

Från Gud kommer min hjälp och min ära,

Gud är min tillflykt, min starka klippa.

Sätt alltid din lit till honom, du folk,

öppna ditt hjärta inför honom.

Gud är vår tillflykt.

                                             Ps 62:2 - 9

Petrus tal om hedningarna

Då tog Petrus till orda: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor  utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.  Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.”
Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna;  de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. Då frågade Petrus: ”Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?” Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.
                                                                                                                Apostlagärningarna 10:34 - 48

Gud har hört din bön

Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten  och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där.  Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: ”Här är tre män som söker dig.  Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.”  Petrus gick ner till männen och sade: ”Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?” De svarade: ”Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.” Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där.
Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. Men Petrus sade åt honom att resa sig: ”Stig upp, jag är en människa, jag också.” Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, och han sade till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.” Cornelius svarade: ”Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’  Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”
                                                                                                               Apostlagärningarna 10:17-33

Petrus och Cornelius

I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: ”Cornelius!”  Han såg förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.” När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.
Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. En röst sade till honom: ”Petrus, slakta och ät!” Petrus svarade: ”Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.” Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.” Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen.
                                                                                                                 Apostlagärningarna 10:1 - 16

Petrus i Lydda och Joppe

Kyrkan fick nu vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den heliga andens tröst och stöd.
Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. Petrus sade till honom: ”Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv i ordning din bädd.” Genast steg han upp, och alla som bodde i Lydda och på Sharonslätten såg honom, och de omvände sig till Herren.
I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.
                                                                                                                 Apostlagärningarna 9:31 - 43

Frimodig

När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge.  Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen,  men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos.
                                                                                                           Apostlagärningarna 9:26 - 30

Visa varandra kärlek och barmhärtighet

Åter kom Herrens ord till Sakarja: Så har Herren Sebaot sagt: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet! Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.” Sak7:8-10 Textkritiska anmärkningar

Erövringen av Jeriko

Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. Men Herren sade till Josua: ”Nu ger jag Jeriko och dess kung i ditt våld. Alla krigare skall tåga runt staden, de skall vandra ett varv. Sex dagar skall ni göra så. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför arken. Den sjunde dagen skall ni tåga sju varv runt staden, och prästerna skall stöta i hornen. När vädurshornen ljuder, när ni hör hornstöten, skall folket höja ett väldigt härskri, och stadens murar skall störta samman, så att var och en kan gå rakt in.” Josua, Nuns son, kallade till sig prästerna och sade: ”Lyft upp förbundsarken. Sju präster skall bära sju vädurshorn framför Herrens ark.” Till folket sade han: ”Tåga runt staden. Krigarna skall gå framför Herrens ark.” När Josua hade talat till folket gick de sju prästerna som bar de sju vädurshornen framför Herren och stötte i hornen; Herrens förbundsark följde bakom dem. Krigarna gick framför prästerna som stötte i hornen, och eftertruppen följde bakom arken, och hela tiden stötte man i hornen. Josua hade befallt folket: ”Höj inget härskri! Håll er tysta, inte ett ord! Först den dag då jag säger åt er att höja härskri skall ni göra det.” Så lät han Herrens ark bäras runt staden, ett varv. Därefter begav de sig till lägret och övernattade där. Nästa morgon var Josua tidigt uppe. Prästerna lyfte upp Herrens ark, och de sju prästerna som bar de sju vädurshornen gick framför Herrens ark och stötte hela tiden i hornen. Krigarna gick framför dem, och eftertruppen följde bakom Herrens ark, och hela tiden stötte man i hornen. De tågade runt staden ett varv denna andra dag och återvände därefter till lägret. Så gjorde de sex dagar. Den sjunde dagen var de uppe i gryningen och tågade på samma sätt runt staden, sju varv; endast den dagen tågade de sju varv runt staden. På sjunde varvet stötte prästerna i hornen. Josua sade till folket: ”Höj härskri! Herren ger er staden. Staden och allt som finns i den skall vigas åt förintelse och tillhöra Herren. Bara Rachav, skökan, skall få leva, hon och de som är hos henne i huset, eftersom hon gömde männen som vi sände ut. Akta er för det som är vigt åt förintelse, så att ni inte frestas att ta av det. Då viger ni också Israels läger åt förintelse och drar olycka över Israel. Allt silver och guld och alla föremål av koppar och järn skall helgas åt Herren och föras till Herrens skattkammare.” Nu höjde folket härskri, och man stötte i hornen. När folket hörde hornstöten höjde de ett väldigt härskri, och murarna störtade samman så att var och en kunde gå rakt in. Så intog de staden. Allt i staden, man och kvinna, ung och gammal, oxe, får och åsna, vigde de åt förintelse och högg ner. Till de två männen som spionerat i landet sade Josua: ”Gå in i skökans hus och för ut henne själv och alla hennes anhöriga, så som ni lovat henne med ed.” De båda männen gick in och förde ut Rachav, hennes far och mor och bröder och alla hennes anhöriga. Hela hennes släkt fick slå sig ner utanför Israels läger. Staden och allt som fanns i den brändes; bara silvret och guldet och föremålen av koppar och järn lades i skattkammaren i Herrens hus. Men skökan Rachav och hennes familj och alla hennes anhöriga skonades av Josua. Hon fick slå sig ner bland israeliterna, där hennes ättlingar bor än i dag, eftersom hon hade gömt de män Josua sänt som spejare till Jeriko. Josua förestavade nu denna ed: ”Förbannad av Herren är den som tar sig för att bygga upp denna stad, Jeriko. Hans förstfödde son är priset om han lägger grunden, hans yngste om han reser porten.” Herren var med Josua, och hans rykte spreds över hela landet. Jos6:1-27

Omskärelse och påskfirande

När de amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, den västra sidan, och de kanaaneiska kungarna vid havet fick höra hur Herren hade låtit Jordans vatten torka bort inför israeliterna tills de gått över floden, rann deras mod bort, och de kände sig maktlösa inför israeliterna. Omskärelse och påskfirande Nu sade Herren till Josua: ”Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång.” så gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen. Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten. Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren. I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen. När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig. Herren sade till Josua: ”I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.” Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag. När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan. Josuas syn vid Jeriko En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: ”Hör du till oss eller till våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” Anföraren för Herrens här svarade: ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Josua gjorde så. Jos 5:1-15

De tolv stenarna

När allt folket hade gått över Jordan sade Herren till Josua: ”Välj ut tolv män bland folket, en från varje stam, och befall dem: Hämta tolv stenar från det ställe i Jordan där prästerna står stilla, ta med dem över och lägg ner dem där ni slår läger för natten.” Josua kallade till sig de tolv män han hade utsett bland israeliterna, en från varje stam, och sade till dem: ”Gå framför Herrens, er Guds, ark mitt ut i Jordan, och lyft upp var sin sten på axeln, lika många som Israels stammar. Detta skall vara ett tecken bland er. När era barn en gång frågar: Vad betyder de här stenarna? skall ni svara: Jordans vatten hejdades i sitt lopp inför Herrens förbundsark. När den gick över Jordan hejdades vattnet i sitt lopp. De här stenarna skall vara ett minnesmärke för israeliterna för all framtid.” Israeliterna gjorde som Josua hade befallt dem. De hämtade tolv stenar ur Jordan, lika många som Israels stammar, som Herren hade sagt till Josua, och tog med dem över floden till nattlägret och ställde dem där. Josua reste tolv stenar mitt ute i Jordan på det ställe där prästerna som bar förbundsarken hade stått; stenarna finns där än i dag. Prästerna som bar arken stod kvar mitt i Jordan tills allt var utfört som Herren hade befallt Josua att säga till folket, helt enligt Moses befallning till Josua. Folket skyndade sig över. När alla hade kommit över floden bars Herrens ark över, och prästerna tog täten framför folket. Rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam gick över, ordnade till strid, i spetsen för israeliterna, som Mose hade sagt till dem. Det var omkring 40 000 stridsrustade män som gick över floden inför Herren för att kämpa i öknen vid Jeriko. Den dagen gav Herren Josua storhet, så att israeliterna vördade honom, som de hade vördat Mose så länge han levde. Herren sade till Josua: ”Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan.” Då befallde Josua prästerna: ”Stig upp ur Jordan.” Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns. De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, och han sade till israeliterna: ”När era barn en gång frågar sina fäder: Vad betyder de här stenarna? skall ni förklara för dem: Israeliterna gick torrskodda över Jordan när Herren, er Gud, lät Jordans vatten torka bort inför er tills ni gått över, liksom han gjorde med Sävhavet, som han lät torka bort inför oss tills vi gått över. Det skedde för att alla jordens folk skall förstå att Herrens hand är stark och för att de alltid skall frukta Herren, er Gud.” Jos4:1-24

Övergången av Jordan

Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret och befallde folket: ”När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare.” Josua sade till folket: ”Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er.” Till prästerna sade han: ”Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket.” Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket. Herren sade till Josua: ”Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan.” Josua sade till israeliterna: ”Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord.” Han fortsatte: ”Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur.” Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet – Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden – stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden. Jos3:1-17

Bara hos Gud finner jag ro

Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer min räddning.

Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

Hur länge skall ni ansätta mig,

samfällt storma an

som mot en lutande vägg,

en fallfärdig mur?

De har enats om att störta ner mig.

De älskar svek,

med munnen välsignar de,

men i sitt hjärta förbannar de.

Bara hos Gud finner jag ro,

från honom kommer mitt hopp.

Han är klippan som räddar mig,

min borg där jag står trygg.

Från Gud kommer min hjälp och min ära,

Gud är min tillflykt, min starka klippa.

Sätt alltid din lit till honom, du folk,

öppna ditt hjärta inför honom.

Gud är vår tillflykt.

                                                  Ps 62:2 - 9

De två spejarna i Rachavs hus

Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet sände han bud till Rachav: ”Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet.” Kvinnan gömde de båda männen och svarade: ”Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem.” I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten. Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. Hon sade: ”Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö.” Männen svarade: ”Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet.” Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren. Och hon gav dem rådet: ”Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.” Männen sade: ”Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära. När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus. Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död. Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.” – ”Som ni säger får det bli”, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret. Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem. Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om. De sade: ”Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.” Jos2:1-24

Övergången av Jordan förbereds

När Mose, Herrens tjänare, var död sade Herren till Moses medhjälpare Josua, Nuns son: ”Min tjänare Mose är död. Gå nu över Jordan med hela detta folk till det land jag ger åt dem, åt israeliterna. Varje fotsbredd mark ni trampar ger jag er, så som jag lovat Mose. Från öknen och från Libanon fram till den stora floden, Eufrat – allt hettitiskt land – och till Medelhavet i väster skall ert område sträcka sig. Ingen skall kunna hålla stånd mot dig så länge du lever. Jag skall vara med dig som jag var med Mose och inte svika dig, inte överge dig. Var tapper och stark! Du skall göra till detta folks egendom det land som jag med ed lovat att ge deras fäder. Så var tapper och stark! Följ troget den lag som min tjänare Mose gav dig. Vik inte av från den åt vare sig höger eller vänster, så får du framgång i allt vad du gör. Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång. Jag har ju sagt: Var tapper och stark! Låt dig inte skrämmas, bli inte förskräckt! Herren, din Gud, är med dig i allt vad du gör.” Josua befallde då folkets förmän 11att gå runt i lägret och säga till folket: ”Gör i ordning proviant! Om tre dagar skall ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, er Gud, ger er och ta det i besittning.” Till rubeniterna, gaditerna och halva Manasses stam sade Josua: ”Tänk på de anvisningar ni fick av Herrens tjänare Mose, när han sade att Herren, er Gud, skulle ge er detta land och låta er bli bofasta. Era kvinnor och barn och er boskap skall stanna kvar i landet som Mose gett er öster om Jordan. Men ni själva, alla tappra krigare, skall ställa upp till strid och gå över i spetsen för era bröder och hjälpa dem, tills Herren har låtit dem bli bofasta liksom ni själva och även de har intagit det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni återvända till det land som är er egendom, det land som Herrens tjänare Mose gav er på andra sidan Jordan, den östra sidan.”De svarade Josua: ”Allt du befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. Som vi lydde Mose skall vi lyda dig, må bara Herren, din Gud, vara med dig, som han var med Mose. Var och en som trotsar ditt ord och inte lyder dig i allt du befaller skall dödas. Var tapper och stark!” Jos 1:1-18

Psalm 65

Lovsång tillkommer dig, o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till dig, du som hör bön. Till dig kommer alla människor för att bekänna sina synder. När vår skuld blir oss för tung förlåter du oss. Lycklig den utvalde som får komma dig nära och vara på dina förgårdar. Vi mättas av det goda i ditt hus, av det heliga i ditt tempel. Ps65:2-5

Psalm 101

Av David, en psalm. Om godhet och rätt vill jag sjunga, Herre, jag vill sjunga till din ära. Jag vill lära mig att leva oförvitligt - när kommer du till min hjälp? Med oförvitligt sinne skall jag leva i mitt hus. Det som vållar fördärv skall inte vara mitt mål. Jag avskyr dem som gör orätt, med dem har jag inget att skaffa. Den falske visar jag bort, de onda vill jag inte kännas vid. Den som baktalar sin nästa, honom skall jag krossa. Den som är övermodig och uppblåst, honom kan jag inte tåla. Mina ögon vilar på de trofasta i landet, de skall vara nära mig. Den som lever oförvitligt, han skall få tjäna mig. Den som är svekfull får inte vistas i mitt hus, den som far med lögn består inte provet inför mig. Varje ny dag skall jag krossa de brottsliga i landet och utrota alla ogärningsmän i Herrens stad. Ps 101

Psalm 100

En tacksägelsepsalm. Hylla Herren, hela världen, tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop! Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord. Gå in genom hans portar med tacksägelse, kom till hans förgårdar med lovsång. Tacka honom, prisa hans namn, ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100

Psalm 99

Herren är konung! Folken bävar, han tronar på keruberna, jorden skälver. Herren är stor i Sion och upphöjd över alla folk. De prisar ditt namn, det stora och fruktade. Helig är han. Mäktig är konungen som älskar det rätta: du håller rättvisan vid makt, du fäller rättfärdiga domar i Jakob. Ära Herren, vår Gud, fall ner inför hans fotapall. Helig är han. Mose och Aron var bland hans präster, Samuel bland dem som åkallade honom. De ropade till Herren, och han svarade. Ur molnpelaren talade han till dem, och de höll hans bud, den lag som han gav dem. Herre, vår Gud, du svarade dem, du var en Gud som förlät dem men också hämnades deras gärningar. Ära Herren, vår Gud, fall ner inför hans heliga berg. Helig är Herren, vår Gud. Ps 99

Psalm 98

Hylla Herren, hela världen, brist ut i jubel och sång! Sjung till lyra för Herren, låt lyrans strängar klinga! Blås i trumpeter och horn, hylla konungen, Herren! Havet skall brusa och allt det rymmer, världen och alla som bor i den. Floderna skall klappa händer, bergen skall jubla tillsammans inför Herren: se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda med oväld över folken. Ps 98:4-9

Psalm 98

En psalm. Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, ty han har gjort underbara ting. Han vann seger med sin starka hand, med sin heliga arm. Herren har visat att han räddar, folken fick skåda hans seger. Med godhet och trofasthet har han tänkt på Israels folk. Hela jorden har sett att vår Gud räddar Ps 98:1-3

Psalm 97

Herren är konung! Må jorden jubla, de fjärran kusterna glädja sig. Moln och töcken omger honom, på rätt och rättfärdighet vilar hans tron. Eld går framför honom och förbränner alla hans fiender. Hans blixtar lyser upp hela världen, jorden ser dem och skälver. Bergen smälter som vax inför Herren, inför hela jordens härskare. Himlen förkunnar hans rättfärdighet, hans härlighet skådas av alla folk. Avgudadyrkarna står med skam, de som skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar faller ner inför honom. Sion hör och gläder sig, Juda städer jublar över dina domslut, Herre. Ty du, Herre, är den Högste, upphöjd över jorden, högt över alla gudar. Herren älskar dem som hatar det onda, han bevarar sina trognas liv och räddar dem ur de gudlösas våld. Ljus bryter fram för de rättfärdiga och glädje för de redbara. Ni rättfärdiga, gläd er över Herren och prisa hans heliga namn. Ps 97

Lev värdigt

12Jag vill att ni skall veta, bröder, att det som hänt mig snarast har fört evangeliet framåt. 13Det har nu blivit klart för hela pretoriet, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, 14och de flesta av bröderna har genom min fångenskap stärkts i sin tro på Herren, så att de vågar predika Guds ord ännu mera oförskräckt än förut. 15Visst finns det en del som förkunnar Kristus för att de är avundsjuka och vill ställa till bråk. En del däremot har goda avsikter, 16och de förkunnar av kärlek; de vet ju att jag är satt att försvara evangeliet. 17Men de andra är bråkmakare och talar om Kristus inte av rena motiv utan för att göra det svårare för mig i min fångenskap. 18Än sen? Falska eller hederliga syften – i vilket fall som helst blir Kristus förkunnad, och det gläder jag mig över. Martyrdöd eller fortsatt verksamhet Men också i fortsättningen skall jag kunna glädja mig. 19Jag vet ju att allt detta kommer att leda till min räddning, tack vare era böner och den hjälp som Jesu Kristi ande ger. 20Jag väntar och hoppas att jag aldrig skall stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet skall våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den skall leva eller dö. 21Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning – 22såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. 23Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. 24Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, 25det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. 26Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, skall ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus. Lev med Kristus som förebild 27Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag – vare sig jag besöker er eller är någon annanstans – får höra om er att ni står fasta i en och samma anda, att ni sida vid sida kämpar för tron på evangeliet 28och aldrig någonsin låter er skrämmas av motståndarna. Det gör klart för dem att de skall gå under och ni räddas, som en gåva från Gud. 29Ty ni har fått nåden att – ja, inte bara att tro på Kristus, utan också att lida för hans skull. 30Ni har samma strid att utkämpa som ni såg att jag hade och hör att jag fortfarande har.

Johannes döparens vittnesbörd

Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.” Och Johannes vittnade och sade: ”Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.” Joh 1:29-34

Världens hat

Om världen hatar er, kom då ihåg att den har hatat mig före er. Om ni tillhörde världen skulle världen älska er som sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har kallat er ut ur världen, och därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag har sagt er: tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er. Har de bevarat mitt ord kommer de också att bevara ert. Men allt detta skall de göra med er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. Om jag inte hade kommit och talat till dem skulle de vara utan synd. Nu har de ingen ursäkt för sin synd. Den som hatar mig hatar också min fader. Hade jag inte gjort sådana gärningar bland dem som ingen annan gjort, skulle de vara utan synd. Nu har de sett dem, och de hatar både mig och min fader. Men ordet som står skrivet i deras lag skulle uppfyllas: De har hatat mig utan grund. När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början. Joh 15:18-27