Tomas tror

24En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." 26En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." 27Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" 28Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." 29Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."

Vad är tro?

14Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska."

Tro, Hopp och Kärlek

13 1Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. 2Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. 3Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.

4Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. 5Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. 6Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. 7Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

8Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. 9Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. 10Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.

11När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. 12Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

13Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

Paulus lider för kyrkan när han fullgör sitt uppdrag

Nu gläder jag mig över att få lida för er. Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp, som är kyrkan. Dess tjänare har jag blivit, enligt det uppdrag som Gud har gett mig för er skull: att låta Guds ord nå sin fullbordan. Detta är den hemlighet som har varit fördold i alla tider och släktled men nu har uppenbarats för hans heliga. Gud ville låta dem veta vilken härlig skatt hedningarna har i denna hemlighet: Kristus finns hos er, hoppet om härligheten. Honom förkunnar vi genom att vägleda alla människor och undervisa dem alla med all vishet för att kunna föra fram alla som fullvuxna i Kristus. Det är för detta jag strävar och kämpar med den kraft som han så mäktigt låter verka i mig.

Förbön för församlingen.Försoning genom Kristus

Från den dag då vi fick höra detta har vi därför ständigt bett för er. Vår bön är att ni skall fyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt, så att ni kan leva värdigt Herren och på allt sätt behaga honom med alla slags goda gärningar när ni bär frukt och växer till i kunskapen om Gud. Hans härlighets kraft skall på allt sätt ge er styrka att alltid och med glädje vara uthålliga och tålmodiga, och ni skall tacka Fadern, som har gjort er värdiga att få del i det arv som väntar de heliga i ljuset. Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade sons rike, och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder. Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde i hela skapelsen, ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom. Han finns före allting, och allting hålls samman i honom. Och han är huvudet för kroppen, för kyrkan, han som är begynnelsen, förstfödd från de döda till att överallt vara den främste, ty Gud beslöt att låta all fullhet bo i honom och att genom hans blod på korset stifta fred och försona allt med sig genom honom och till honom, allt på jorden och allt i himlen.

Och ni, som förut stod utanför och visade ert fientliga sinnelag i era onda gärningar, också er har han nu försonat med sig genom att Kristus led döden med sin jordiska kropp. Han skall låta er träda fram inför sig, heliga och fläckfria och oförvitliga, om ni håller fast vid er tro, har en stadig grund och inte viker från det hopp ni har fått höra om i evangeliet, som har förkunnats för allt skapat under himlen och vars tjänare jag, Paulus, har blivit.

Den kristna familjen

Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla; helig och felfri skulle den vara. På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan

Förbön för församlingen

Därför vill jag falla på knä för Fadern, 1efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

Guds plan: evangeliet till hedningarna

Därför vill jag, Paulus, Kristi Jesu fånge för er skull som var hedningar … ni har ju hört om Guds plan med den nåd han gav mig med tanke på er; genom en uppenbarelse avslöjades hemligheten för mig så som jag redan i korthet har skrivit. Och när ni läser det kan ni förstå att jag har fått insikt i hemligheten med Kristus. För människorna i tidigare släktled hade den inte avslöjats så som den nu har uppenbarats i anden för hans heliga apostlar och profeter: tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi, tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi. Och evangeliets tjänare har jag blivit genom den nådegåva som Gud ger mig med sin kraft och styrka. Jag, den allra obetydligaste av alla heliga, har fått denna nåd: att ge hedningarna budskapet om den outgrundliga rikedom som finns i Kristus och att upplysa alla om planen med den hemlighet som från världens början varit dold hos Gud, som har skapat allt. Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom kyrkan få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald. Detta var den avsikt med världen som han förverkligade i och med Kristus Jesus, vår herre. Genom honom och med den tillförsikt vi hämtar ur tron på honom kan vi frimodigt nalkas Gud. Alltså ber jag er att inte tappa modet när jag lider för er skull; mitt lidande är er härlighet.

De troendes gemenskap

De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna.

Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Liknelsernas syfte

Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Tolkning av liknelsen om sådden
Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje

Floden Jordan delar sig inför folket

14Folket bröt upp från sina lägerplatser för att gå över Jordan med prästerna som bar förbundsarken i täten. 15Och när prästerna som bar arken kom fram till Jordan och satte fötterna i vattenbrynet - Jordan svämmar över sina bräddar under hela skördetiden - 16stannade vattnet uppströms i sitt lopp och reste sig som en mur långt borta, vid staden Adam nära Saretan; men nedströms mot Aravasjön, Döda havet, försvann allt vatten. Folket gick över mitt emot Jeriko. 17Prästerna som bar Herrens förbundsark stod stilla på den torra bottnen mitt i Jordan, medan israeliterna gick över torrskodda, ända tills allt folket hade kommit över floden.

Folket förbereder sig att gå till det lovade landet

1Tidigt nästa morgon bröt Josua och alla israeliterna upp från Shittim och kom fram till Jordan, där de övernattade innan de gick över floden. 2Tre dagar därefter gick förmännen runt i lägret 3och befallde folket: "När ni ser Herrens, er Guds, förbundsark lyftas upp av de levitiska prästerna, bryt då upp och följ efter den, 4men håll ett par tusen alnars avstånd mellan er och den, kom inte för nära den. Följ arken, så vet ni vilken väg ni skall gå; ni har ju aldrig gått den tidigare."

5Josua sade till folket: "Rena er, ty i morgon skall Herren göra under bland er." 6Till prästerna sade han: "Lyft upp förbundsarken och gå i spetsen för folket." Då lyfte de upp förbundsarken och gick framför folket.

7Herren sade till Josua: "Från och med i dag skall jag ge dig storhet, så att israeliterna förstår att jag är med dig, som jag var med Mose. 8Säg nu till prästerna som bär förbundsarken att stanna alldeles i vattenbrynet när de kommer till Jordan."

9Josua sade till israeliterna: "Stig fram och hör Herrens, er Guds, ord." 10Han fortsatte: "Av detta skall ni förstå att den levande Guden är mitt ibland er och att han skall driva undan kanaaneer, hettiter, hiveer, perisseer, girgasheer, amoreer och jevuseer för er: 11förbundsarken, hela jordens härskares ark, skall gå framför er över Jordan. 12Välj ut tolv män från Israels stammar, en från varje stam. 13När prästerna som bär Herrens, hela jordens härskares, ark sätter ner fötterna i Jordans vatten, skall vattnet uppströms hejdas i sitt lopp och stå som en mur."

Josua skall gå först

1När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel 2sade han till folket: "Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig: ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ 3Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josua skall gå först, så som Herren har sagt. 4Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. 5Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. 6Var tappra och starka! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig."

7Så kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför alla israeliterna: "Var tapper och stark! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. 8Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet!"

Mose gör Josua till folkets ledare

12Herren sade till Mose: "Gå upp i Avarimbergen här och se ut över det land som jag har gett åt israeliterna. 13När du har sett det skall också du förenas med dina fäder, liksom din bror Aron, 14ty när menigheten gjorde uppror i Sinöknen höll ni mig inte helig inför israeliterna utan trotsade min befallning om vattnet" (dvs. Merivavattnet i Kadesh i Sinöknen).

15Då sade Mose till Herren:

16"Må Herren, den Gud som ger alla människor liv och ande, utse en ledare för menigheten, 17en som kan leda deras fälttåg, föra dem ut i strid och tillbaka igen, så att inte Herrens menighet blir som får utan herde."

18Herren svarade: "Hämta Josua, Nuns son, han är en man med ande. Lägg din hand på honom, 19ställ honom inför prästen Elasar och hela menigheten och ge honom hans uppdrag i deras åsyn. 20Låt honom få del av din egen myndighet, så att hela den israelitiska menigheten lyder honom. 21Men han skall vända sig till prästen Elasar, som för hans räkning skall söka vägledning inför Herren med hjälp av orakel. På hans ord skall de dra ut, och på hans ord skall de vända tillbaka, Josua liksom de andra israeliterna, hela menigheten."

22Mose gjorde som Herren hade befallt honom. Han hämtade Josua, ställde honom inför prästen Elasar och hela menigheten, 23lade sina händer på honom och gav honom hans uppdrag, så som Herren hade sagt genom Mose.

Utforskarna återvänder

22Männen gav sig i väg och utforskade landet från Sinöknen till Rechov nära Levo-Hamat. 23De gick upp genom Negev och kom till Hebron. Där bodde Anaks ättlingar: Achiman, Sheshaj och Talmaj. (Hebron grundades sju år före Soan i Egypten.)

24Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång, och plockade också granatäpplen och fikon. 25Platsen fick namnet Druvdalen efter den druvklase som israeliterna skar av där.

26När fyrtio dagar gått återvände de efter att ha utforskat landet. 27De kom till Mose och Aron och Israels menighet i Kadesh i Paranöknen. De rapporterade till dem och till hela menigheten och visade upp vad som växte i landet. 28De berättade för Mose: "Vi har varit i det land som du skickade oss till. Det flödar verkligen av mjölk och honung - se vad som växer där! 29Men folket som bor där är starkt, städerna är stora och befästa, och vi såg till och med ättlingar till Anak där. 30I Negev bor amalekiterna, i bergsbygden hettiterna, jevuseerna och amoreerna, och längs kusten och vid Jordan bor kanaaneerna."

31När folket då vände sig mot Mose försökte Kalev lugna dem. "Låt oss dra ut och erövra landet", sade han. "Vi rår på dem." 32Men männen som hade varit med honom sade: "Vi kan inte dra ut i strid mot det folket, de är starkare än vi." 33De spred falska rykten bland israeliterna om det land som de hade utforskat: "Det land som vi har vandrat genom och utforskat är ett land som förtär sina invånare. Och alla vi såg var storvuxna, 34vi såg till och med jättar där." (Anakiterna var ett slags jättar.) "Då tyckte vi att vi var som gräshoppor, och det måste de också ha tyckt."

Josua och andra utforskar Kanaans land

2Herren talade till Mose: 3"Skicka några män att utforska Kanaan, det land som jag skall ge åt israeliterna. Ni skall skicka en från varje fädernestam; alla skall vara hövdingar."

4Mose skickade då ut spanare från Paranöknen enligt Herrens befallning; alla var ledande män bland israeliterna. 5Detta var deras namn: från Rubens stam Shammua, Sackurs son, 6från Simons stam Shafat, Horis son, 7från Judas stam Kalev, Jefunnes son, 8från Isaskars stam Jigal, Josefs son, 11från Sebulons stam Gaddiel, Sodis son, 12från Josefs söners stammar dels Gaddi, Susis son, från Manasses stam, 9dels Hosea, Nuns son, från Efraims stam, 10från Benjamins stam Palti, Rafus son, 13från Dans stam Ammiel, Gemallis son, 14från Ashers stam Setur, Mikaels son, 15från Naftalis stam Nachbi, Vofsis son, 16och från Gads stam Geuel, Makis son. 17Detta var namnen på de män som Mose skickade att utforska landet. Hosea, Nuns son, fick av Mose namnet Josua.

18När Mose skickade dem att utforska Kanaan sade han: "Gå genom Negev och upp i bergsbygden 19och se efter vad det är för ett land. Är folket där starkt eller svagt, är de få eller många? 20Är landet de bor i bra eller dåligt? Bor de i läger eller i befästa städer? 21Är landet bördigt eller kargt? Finns där träd eller inte? Gör allt ni kan för att ta med något av det som växer i landet." - Det var vid den tid då de första druvorna mognar.

Mose utser Josua för att kämpa

8Sedan kom amalekiterna och angrep israeliterna vid Refidim. 9Då sade Mose till Josua: "Välj ut krigare åt oss och dra ut och kämpa mot amalekiterna. I morgon skall jag ställa mig på krönet av kullen med Guds stav i min hand." 10Josua gjorde som Mose hade sagt och stred mot amalekiterna, medan Mose och Aron och Hur gick upp på kullens krön. 11Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag. 12När Moses händer blev tunga hämtade de en sten åt honom att sitta på. Aron och Hur stod på var sin sida och stödde hans armar, så att han kunde hålla dem uppe tills solen gick ner. 13Josua nedkämpade amalekiternas här utan förskoning.

14Herren sade till Mose: "Skriv ner detta så att det blir ihågkommet, och läs det för Josua, ty jag skall utplåna minnet av amalekiterna från jorden." 15Då byggde Mose ett altare, som han kallade "Herren mitt fälttecken". 16Han sade: "Handen på Herrens fälttecken! Herren skall föra krig mot amalekiterna från släkte till släkte!"

Gideon vinner alla sina fiender

4Gideon och hans trehundra man nådde fram till Jordan och gick över floden. Förföljandet hade gjort dem utmattade, 5och Gideon bad därför männen i Suckot: "Ge mitt folk några brödkakor, de är alldeles utmattade. Jag är på jakt efter de midjanitiska kungarna Sevach och Salmunna." 6Ledarna i Suckot svarade: "Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld, eftersom vi skall hålla din här med bröd." 7Då sade Gideon: "När Herren har gett Sevach och Salmunna i mitt våld skall jag sannerligen tröska er tillsammans med ökentörnen och tistlar." 8Därifrån begav han sig till Penuel och bad om samma sak, men i Penuel svarade man likadant som i Suckot. 9Då sade Gideon till folket i Penuel: "När jag kommer tillbaka som segrare skall jag riva tornet här."

10Sevach och Salmunna befann sig i Karkor med sina härar, omkring 15 000 man. Det var allt som återstod av östfolkens styrkor; 120 000 väpnade män hade stupat. 11Gideon gick längs karavanvägen öster om Novach och Jogbeha och överföll hären, som trodde sig vara i säkerhet. 12Sevach och Salmunna flydde, men Gideon förföljde dem. Han tog de båda midjanitiska kungarna till fånga och satte skräck i hela hären.

13Gideon, Joashs son, vände tillbaka från striden genom Herespasset. 14Han tillfångatog en ung man från Suckot och förhörde honom, och han fick skriva ner namnen på de ledande och äldste i Suckot åt Gideon, 77 namn allt som allt. 15När Gideon kom till männen i Suckot sade han: "Här har ni Sevach och Salmunna. Ni hånade mig för dem och sade: Du tycks redan ha Sevach och Salmunna i ditt våld eftersom vi skall hålla dina trötta mannar med bröd." 16Han grep stadens äldste och tog ökentörnen och tistlar och tröskade männen i Suckot bland dem. 17Tornet i Penuel rev han, och han dödade männen i staden.

18Gideon frågade Sevach och Salmunna: "Hur var det med männen ni dödade vid Tabor?" De svarade: "De liknade dig, de såg ut som kungasöner allesammans." 19Han sade: "Det var mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever, om ni hade låtit dem leva skulle jag inte ha dödat er." 20Sedan sade han till sin förstfödde son Jeter: "Gå fram och döda dem!" Men sonen drog inte sitt svärd, han vågade inte, han var ännu bara en pojke. 21Sevach och Salmunna sade: "Kom själv och hugg ner oss! Sådan man, sådan styrka!" Då gick Gideon fram och dödade Sevach och Salmunna. Han tog också månsmyckena som hängde om halsen på deras kameler.

Fiende arme flyr av rädsla

15När Gideon hörde drömmen berättas och tydas föll han ner och tillbad. Därefter gick han tillbaka till israeliternas läger och ropade: "Gör er redo! Herren har gett midjaniternas läger i ert våld." 16Han delade in sina trehundra man i tre avdelningar och gav varje man ett horn, en tom kruka och en fackla att ha i krukan. 17Och han sade till dem: "Se på mig och gör som jag! När jag är framme vid utkanten av lägret skall ni göra precis som jag gör. 18När jag och de som följer mig stöter i hornen skall ni andra också stöta i era horn runt hela lägret och ropa: För Herren och Gideon!"

19Gideon och hans hundra man nådde utkanten av lägret i början av mellersta nattväkten, efter vaktavlösningen. De stötte i hornen och slog sönder krukorna de hade med sig. 20Alla tre avdelningarna stötte i sina horn och krossade sina krukor. I vänster hand höll de facklorna och i höger hornen de stötte i, och de ropade: "Svärd för Herren och Gideon!" 21Israeliterna stod kvar runt lägret, var och en på sin plats, men alla i lägret rusade upp och flydde skrikande. 22När de stötte i de trehundra hornen lät Herren alla i lägret vända sina svärd mot varandra. Hären flydde till Bet Hashitta, i riktning mot Serera, ända till trakten av Avel Mechola nära Tabbat. 23Alla i Israel bådades upp, från Naftali, Asher och hela Manasse, och de förföljde midjaniterna.

24Gideon sände bud till hela Efraims bergsbygd och lät säga: "Dra ut mot midjaniterna och spärra flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan." Och folket i Efraim bådades upp och spärrade flodövergångarna fram till Bet Bara vid Jordan. 25De tog två midjanitiska hövdingar till fånga, Orev och Seev. Orev dödade de vid Orevklippan och Seev vid Seevs vinpress. De fortsatte att förfölja midjaniterna och tog med sig Orevs och Seevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

8 1Efraimiterna sade till Gideon: "Varför gjorde du så här mot oss, varför kallade du inte på oss när du drog ut i strid mot midjaniterna?" På deras häftiga anklagelser 2svarade Gideon: "Vad har jag uträttat jämfört med er? Efraims efterskörd är ju rikare än Aviesers vinbärgning. 3Det var i ert våld Gud gav de midjanitiska hövdingarna Orev och Seev. Vad har jag uträttat jämfört med er?" När han talade så, lade sig deras vrede mot honom.

Gideons arme minskar till tre hundra soldater

7 1På morgonen bröt Jerubbaal, dvs. Gideon, och hela hans här upp och slog läger nära Harodkällan. Han hade då midjaniternas läger i norr, på slätten vid Morehöjden. 2Herren sade till Gideon: "Du har för mycket folk med dig. Jag vill inte ge midjaniterna i deras våld, då kunde israeliterna ta äran åt sig och tro att de segrat av egen kraft. 3Kungör nu för ditt folk att den som är rädd och ängslig skall lämna Gilboaberget och skynda tillbaka hem." Av hären återvände 22 000 man, medan 10 000 stannade kvar.

4Herren sade till Gideon: "Du har fortfarande för mycket folk. Låt dem gå ner till källan, där skall jag gallra dem åt dig. Den jag säger att du skall ta med, han skall följa med dig, och den jag säger att du inte skall ta med, han skall inte följa med." 5Gideon lät sitt folk gå ner till källan, och Herren sade till honom: "Den som lapar i sig vattnet som hundarna gör skall du ställa för sig, och den som lägger sig på knä för att dricka skall du ställa för sig!" 6De som förde händerna till munnen och lapade var trehundra man, resten lade sig på knä och drack. 7Herren sade till Gideon: "Med de trehundra man som lapade vattnet skall jag rädda er. Jag ger midjaniterna i ditt våld. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt." 8När man tagit hand om folkets proviant och deras horn skickade Gideon hem de andra israeliterna och behöll bara de trehundra. Nedanför honom på slätten låg midjaniternas läger.

9Den natten sade Herren till Gideon: "Gå till anfall mot lägret, jag ger det i ditt våld. 10Och om du inte vågar anfalla, ta då med dig din tjänare Pura ner till lägret 11och hör vad de säger där. Det kommer att ge dig mod att anfalla lägret."

Gideon och hans tjänare Pura gick ner till lägrets förposter. 12Midjaniterna, amalekiterna och alla från Östlandet hade slagit sig ner på slätten som en svärm gräshoppor, och deras kameler var oräkneliga som sandkornen på havsstranden. 13När Gideon kom fram höll en man just på att berätta en dröm för sin kamrat: "Jag drömde att en kornbrödskaka kom rullande in i midjaniternas läger och fram till ett tält. Den stötte emot tältet, så att det välte och hamnade upp och ner. Och där blev det liggande." 14Kamraten svarade: "Det måste syfta på Gideons svärd, israeliten, Joashs son. Gud har gett midjaniterna och hela lägret i hans våld."

Gideon blir uppfylt med Helig Ande

33Midjaniterna, amalekiterna och folk från Östlandet slöt sig samman. De gick över Jordan och slog läger på Jisreelslätten. 34Herrens ande uppfyllde Gideon. Han stötte i horn, och aviesriterna slöt upp kring honom. 35Han sände bud till hela Manasse, och även där slöt man upp. Också till Asher, Sebulon och Naftali sände han bud, och de anslöt sig till de andra.

36Gideon sade till Gud: "Vill du verkligen rädda Israel genom mig, som du har lovat? 37Jag lägger nu en ulltapp på tröskplatsen. Om daggen faller på ullen, medan marken runtomkring är torr, då vet jag att du vill rädda Israel genom mig, som du har lovat." 38Och det var vad som hände. När Gideon tidigt nästa morgon kramade ur ullen, pressade han ut så mycket dagg att en hel skål fylldes med vatten. 39Gideon sade till Gud: "Bli inte vred om jag tar till orda en gång till. Jag vill göra ännu ett prov med ullen. Låt ullen få vara torr, medan det faller dagg på marken runtomkring." 40Och under natten gjorde Gud just så: ullen var torr, medan det hade fallit dagg på marken runtomkring.

Gud talar till Gideon

25Den natten sade Herren till Gideon: "Ta din fars tjur, den granna sjuårstjuren, riv ner din fars baalsaltare och hugg ner asherapålen som står bredvid. 26Bygg sedan på föreskrivet sätt ett altare åt Herren, din Gud, där uppe på berget och offra den granna tjuren som brännoffer med den nerhuggna asherapålen som ved."

27Gideon tog med sig tio drängar och gjorde som Herren hade befallt. Men han vågade inte göra det under dagen, han var rädd för sin familj och för folket i staden, så han gjorde det på natten. 28Tidigt nästa morgon såg männen i staden att baalsaltaret var rivet, att asherapålen bredvid var nerhuggen och att den granna tjuren hade offrats på ett nybyggt altare. 29"Vem har gjort detta?" sade de till varandra. När de frågade sig för och undersökte saken fick de veta att det var Gideon, Joashs son. 30De sade till Joash: "Skicka ut din son, han måste dö! Han har rivit baalsaltaret och huggit ner asherapålen som stod bredvid." 31Men Joash sade till dem som ansatte honom: "Skall ni försvara Baal? Skall ni hjälpa honom? Den som försvarar honom skall dödas innan morgonen kommer. Är han en gud, låt honom då försvara sig själv mot den som river hans altare." 32Den dagen fick Gideon namnet Jerubbaal, ty man sade: "Må Baal försvara sig mot den som river hans altare."

Ängel talar med Gideon

11Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det. 12Herrens ängel visade sig för honom och sade: "Herren är med dig, tappre krigare!" 13Gideon svarade: "Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld." 14Herren vände sig till Gideon och sade: "Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig." 15Gideon svarade: "Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj." 16Herren sade: "Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man." 17Gideon sade: "Om jag har din ynnest, ge mig då ett tecken på att det verkligen är du som talar med mig. 18Gå inte härifrån, förrän jag är tillbaka. Jag skall hämta en gåva och ställa fram den åt dig." Han svarade: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."

19Gideon gick in och tillredde en killing och bakade osyrade brödkakor av en efa mjöl. Han lade köttet i en korg och slog spadet i en kruka. Sedan bar han ut alltsammans till ängeln under terebinten och ställde fram det. 20Guds ängel sade: "Lägg köttet och bröden på klippan där borta och häll spadet över." Gideon gjorde så. 21Herrens ängel sträckte ut sin stav och lät spetsen röra vid köttet och bröden. En eld slog upp ur stenen och förtärde köttet och bröden. Och Herrens ängel försvann. 22Då förstod Gideon att det var Herrens ängel, och han utropade: "Ve mig, Herre, min Gud, jag har sett Herrens ängel ansikte mot ansikte."

23Herren sade till honom: "Du kan vara trygg. Var inte rädd, du skall inte dö." 24Gideon byggde där ett altare åt Herren, och han kallade det "Herren är trygghet". Det står kvar än i dag i aviesriternas Ofra.

Midjaniterna förtrycker Israel

6 1Israeliterna gjorde det som var ont i Herrens ögon. Då gav Herren dem i midjaniternas våld under sju år, 2och de förtryckte Israel. För att undkomma dem tog israeliterna sin tillflykt till bergen, till grottor och fästen. 3Varje gång israeliterna hade sått angreps de av midjaniter, amalekiter och folk från Östlandet. 4De föll in i landet och skövlade grödan ända bort till Gaza. De lämnade inget ätbart kvar i Israel och inte heller några får, oxar eller åsnor. 5De drog fram med sina hjordar och tält som svärmar av gräshoppor; oräkneliga var de och deras kameler. De trängde in i landet och skövlade det. 6Israeliterna blev helt utplundrade av midjaniterna, och de ropade till Herren.

7När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna 8sände han en profet till dem som sade: "Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. 9Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. 10Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig."