Rut och Boas på tröskplatsen

En dag sade Noomi till sin svärdotter: ”Mitt barn, jag vill att du skall få det tryggt och bra. Boas, vars tjänsteflickor du var tillsammans med, är ju vår släkting. I kväll är han på tröskplatsen och kastar korn. Du skall bada, smörja in dig med välluktande olja, sätta på dig dina finkläder och gå ner till tröskplatsen. Men laga så att han inte ser dig förrän han har slutat äta och dricka. Ge akt på var han lägger sig och gå sedan fram och lyft på täcket vid fotändan och lägg dig där. Då säger han dig vad du skall göra.” Rut svarade: ”Jag skall göra precis som du säger.” Hon gick alltså ner till tröskplatsen och gjorde till punkt och pricka som hennes svärmor hade sagt åt henne. När Boas hade ätit och druckit gick han glad och nöjd och lade sig intill sädeshögen. Då smög hon sig dit och lyfte på täcket vid fotändan och lade sig. Men mitt i natten for Boas upp och trevade omkring sig och märkte att det låg en kvinna hos honom. ”Vem är du?” frågade han. ”Jag är Rut, din tjänarinna”, svarade hon, ”bred ut din mantel över mig, du är min skyldeman!” Han sade: ”Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika. Var nu inte orolig, min dotter. Allt vad du säger skall jag göra – du är respekterad av alla här i staden. Det är sant att jag är din skyldeman, men det finns en annan som är närmare än jag. Stanna här i natt. Om han i morgon tar på sig rätten och plikten som skyldeman, nåväl, då må det ske, men om han inte vill, då skall jag göra det, så sant Herren lever! Ligg kvar här tills det blir morgon!” Så låg hon där hos Boas ända till morgonen, men hon steg upp innan människor ännu kunde känna igen varandra; han ville inte att det skulle bli känt att hon hade varit vid tröskplatsen. Boas bad henne ta sin sjal och hålla upp den. Hon gjorde som han sade, och han mätte upp sex mått korn och lade bördan till rätta på henne. Därefter gick han in till staden. När Rut kom hem frågade hennes svärmor: ”Hur har det gått, min dotter?” Då berättade hon allt vad mannen hade gjort för henne och tillade: ”Dessa sex mått korn gav han mig, för han ville inte att jag skulle komma hem tomhänt till min svärmor.” Då svarade Noomi: ”Vänta nu lugnt, min flicka, tills du får veta hur saken avlöper. Den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han har ordnat det hela, och det i dag.” Rut3

Rut på Boas åker

Noomi hade en anförvant på sin makes sida, en förmögen och betydande man av samma släkt som Elimelek. Han hette Boas. En dag sade Rut, moabitiskan, till sin svärmor: ”Jag skulle vilja gå bort till fälten och fråga om jag får plocka ax.” – ”Gör det, min flicka”, svarade Noomi. Så gav sig Rut i väg till fälten och började samla ax efter skördemännen. Av en händelse hade Rut hamnat på en åker som ägdes av Boas, han som hörde till Elimeleks släkt. Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: ”Herren vare med er!” och de svarade: ”Herren välsigne dig!” Då frågade Boas den som var förman för skördefolket var den unga kvinnan hörde hemma. ”Det är en moabitiska”, svarade förmannen, ”det var hon som vände tillbaka med Noomi från Moab. Hon bad att få plocka ax efter skördefolket och har hållit på hela tiden ända sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig.” Då sade Boas till Rut: ”Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.” Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?” Boas svarade: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” – ”Du är mycket god mot mig, herre”, svarade Rut, ”du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst.” När det blev matdags sade Boas till henne: ”Kom hit och ta av brödet och doppa i ättikvinet.” Då satte hon sig bredvid skördemännen, och han räckte henne rostad säd, och hon åt sig mätt och fick ändå över. När hon steg upp för att börja plocka igen gav Boas sitt folk order att låta henne plocka ostört även bland kärvarna. ”Och ni kan gärna dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, utan att ni grälar på henne.” Så samlade Rut ax på åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det blev ungefär en efa korn, och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade blivit över efter hennes måltid. ”Var har du plockat i dag”, frågade Noomi, ”var har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig!” Då berättade Rut var hon hade varit: ”Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas.” – ”Må Herren välsigna honom”, sade Noomi, ”Herren, som i sin trofasthet inte har övergett vare sig de levande eller de döda.” Och hon tillade: ”Den mannen står oss nära, han är en av våra skyldemän.” Rut, moabitiskan, fortsatte: ”Boas sade också att jag skulle hålla mig i närheten av hans folk tills de är färdiga med hela skörden.” – ”Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker”, svarade Noomi, ”för på en annan åker kunde du bli antastad.” Alltså höll hon sig till dem och plockade ax ända tills skörden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor Rut 2

Noomi och hennes svärdotter Rut

På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda utvandrade då med sin hustru och sina två söner till Moab för att bo där en tid. Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon; de var efratiter från Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade där. Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev lämnad ensam med sina två söner. Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra Rut. När de hade levt där i ett tiotal år dog också Machlon och Kiljon, så att Noomi stod helt ensam, utan söner och utan man. Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!” Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.” Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt.” Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem. När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. ”Det är ju Noomi”, ropade kvinnorna. ”Kalla mig inte Noomi, den ljuva”, sade hon, ”kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig! Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?” Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började. Rut 1

Guds utvalde tjänare

Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom, och han botade alla  och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var,  för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:  Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den tynande lågan, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.
Matt 12:15-21

Var rättvis

Du skall inte sprida falska rykten. Gör inte gemensam sak med den skyldige genom att vittna falskt.  Du skall inte följa mängden i det som är ont och inte ge efter för den så att du förvränger sanningen, när du vittnar i någon sak.  Du skall inte vara partisk för den fattige i hans sak.
Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, skall du föra den tillbaka till honom.  Och om du ser att din oväns åsna har segnat ner under sin börda, får du inte lämna honom utan hjälp: du måste hjälpa honom att lasta av djuret.
Du skall inte vränga rätten för den fattige.  Avhåll dig från falska anklagelser som kan bli döden för den oskyldige, den som har rätt, ty jag frikänner inte den skyldige.  Du skall inte ta mutor, ty mutor gör den klarsynte blind och fördärvar saken för den som har rätt.
En invandrare får du inte förtrycka. Ni vet hur det är att vara invandrare, ni var ju själva invandrare i Egypten.
2 Mos 23:1-9

Arbeta efter din förmåga

Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.  Det är ett råd jag ger er, och det kan ni ha nytta av, ni som i fjol påbörjade arbetet, och det med god vilja.  Fullfölj nu arbetet, så att resultatet svarar mot den goda viljan – allt efter er förmåga.  Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har.  Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt;  nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt,  som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet.
2 Kor 8:9-15

Att göra det rätta

Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade.  De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen.  Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”  Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov?  Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar,  och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?” –  ”Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.”  När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg.
Matt 22:15-22

Be till Herren

”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien:  Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem.  Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre!  Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.
Jer 29:4-7

Du skall älska din nästa som dig själv

Ge alla vad ni är skyldiga dem, åt var och en det han skall ha: skatt, tullar, respekt, vördnad.  Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra. Ty den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen.  Buden Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte dräpa, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv.  Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet.
Rom 13:7-10

Min hjälp och min räddare är du

Jag ber dig, Herre, befria mig!

Herre, skynda till min hjälp!

Skam och smälek må drabba alla

som vill beröva mig livet.

Låt dem vika tillbaka med vanära,

de som vill mig ont.

Må de rysa av skam,

de som nu skrattar hånfullt åt mig.

Men alla som kommer till dig

skall jubla av glädje över dig.

De som längtar efter din hjälp

skall alltid säga: ”Herren är stor.”

Jag är betryckt och fattig.

Herre, skynda till mig!

Min hjälp och min räddare är du.

Min Gud, dröj inte!

Ps 40: 14 -18

Lev med Kristus som förebild

Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.

De troendes gemenskap

De som tog till sig hans ord lät döpa sig, och den dagen ökade de troendes antal med inemot tre tusen. Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Alla människor bävade: många under och tecken gjordes genom apostlarna. De troende fortsatte att samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt vad de ägde och hade och delade ut åt alla, efter vars och ens behov. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem.

Håll er vakna

... Vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. 1 Tess 5:10

Sjung till Guds ära

Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen. Ps 68:5-7

Jesu familj

Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.” Mark 3:31-35

Petrus i Lydda och Joppe

I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. 43Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare. Apg9:36-43

Rut på Boas åker

Då sade Boas till Rut: ”Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.” Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?” Boas svarade: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” – Rut 2:8-12

Visa kärlek. Släck inte anden

Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus. Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont. Slutönskan Må han som är fridens Gud helga er helt igenom, och må er ande, själ och kropp bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår herre Jesus Kristus kommer. Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det. Bröder, be också för oss. 1 Thess 5:16-25

Tacka Herren

Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd. 1 Krön 16:34

Enighet, glädje och allt som kallas dygd

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus. Fil 4:6-7

Davids bön

Inför hela församlingen prisade David Herren: ”Prisad vare du, Herre, vår fader Israels Gud, från evighet till evighet. Dig, Herre, tillhör storhet och makt och härlighet och glans och majestät, ja, allt i himlen och på jorden. Ditt är riket, Herre, och du är den upphöjde härskaren över allting. Rikedom och ära kommer från dig, och du råder över allting. I din hand är kraft och styrka, allt har du makt att göra stort och starkt. Och nu, vår Gud, tackar vi dig och lovar ditt härliga namn. Ty vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand. 1 Krön 16:34

Tio spetälska botas

Under sin vandring mot Jerusalem följde han gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.” Luk 17:11-19

Visa er tacksamhet.

Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom. Kol3:15-17

En tacksägelsepsalm.

En tacksägelsepsalm. Hylla Herren, hela världen, tjäna Herren med glädje, träd fram inför honom med jubelrop! Besinna att Herren är Gud, han har gjort oss och vi är hans, hans folk, fåren i hans hjord. Gå in genom hans portar med tacksägelse, kom till hans förgårdar med lovsång. Tacka honom, prisa hans namn, ty Herren är god, evigt varar hans nåd, från släkte till släkte hans trofasthet. Ps 100:1-5

Petrus tal om hedningarna

Då tog Petrus till orda: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus – han är allas herre. Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. Då frågade Petrus: ”Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?” Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar. Apg 10:34-48

Petrus och Cornelius

I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: ”Cornelius!” Han såg förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.” När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. Nästa dag medan de var på väg och närmade sig staden gick Petrus vid middagstiden upp på taket för att be. Han blev då hungrig och ville ha något att äta. Medan maten gjordes i ordning föll han i hänryckning. Han såg himlen öppen, och det kom ner något som liknade en stor linneduk. Hängande i sina fyra hörn sänktes den ner på jorden, och i den fanns alla markens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar. En röst sade till honom: ”Petrus, slakta och ät!” Petrus svarade: ”Nej, nej, herre! Aldrig har jag ätit något oheligt eller orent.” Då hörde han för andra gången en röst: ”Vad Gud gjorde till rent skall inte du göra till orent.” Detta hände tre gånger, och sedan lyftes duken strax upp till himlen. Medan Petrus grubblade över meningen med den syn han haft kom männen som Cornelius hade skickat. De frågade sig fram till Simons hus och stannade vid porten och ropade och undrade om den Simon som kallades Petrus bodde där. Petrus funderade ännu över synen, då Anden sade till honom: ”Här är tre män som söker dig. Gå genast ner, och tveka inte att följa med dem, det är jag som har sänt dem.” Petrus gick ner till männen och sade: ”Jag är den ni söker. Varför har ni kommit hit?” De svarade: ”Cornelius, en officer som är rättskaffens och gudfruktig och har gott namn om sig i hela den judiska befolkningen, har blivit tillsagd av en helig ängel att skicka efter dig och höra vad du har att säga.” Då bad han dem stiga in och lät dem bo över där. Nästa dag gav han sig i väg i sällskap med dem, och några av bröderna i Joppe följde med. Dagen därpå var han framme i Caesarea, där Cornelius väntade på dem tillsammans med sina släktingar och närmaste vänner som han hade bett komma. När Petrus skulle stiga in kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. Men Petrus sade åt honom att resa sig: ”Stig upp, jag är en människa, jag också.” Sedan gick han in under samtal med Cornelius. Där inne fann han många församlade, och han sade till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för en jude att umgås med någon som tillhör ett annat folk eller att besöka honom. Men mig har Gud visat att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren. Därför kom jag utan invändningar när jag blev efterskickad. Och nu undrar jag varför ni har låtit hämta mig.” Cornelius svarade: ”Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor. Sänd nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han bor i garvaren Simons hus nere vid havet.’ Jag sände genast bud efter dig, och tack för att du kom. Nu är vi alla samlade här inför Gud för att höra vad Herren har gett dig i uppdrag att säga.”

En tjänare är inte fömer än sin herre

När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så. Joh 13:12-17

Jesus tvättar lärjungarnas fötter

Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall du tvätta mina fötter!” Jesus svarade: ”Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” Då sade Simon Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.” Men Jesus sade till honom: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.” Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena. Joh 13:4-11

Petrus kallar Jesus för Messias

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: ”Vem säger människorna att Människosonen är?” De svarade: ”Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.” – ”Och ni”, frågade han, ”vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens son.” Då sade Jesus till honom: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias. Första förutsägelsen om Människosonens lidande Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.” Matt 16:13-23

Simons svärmor och andra sjuka botas

Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. Hela staden hade samlats utanför dörren. Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var. På en enslig plats Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. Simon och de andra skyndade efter honom, och när de hade funnit honom sade de: ”Alla söker efter dig.” Han svarade: ”Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.” Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna. Mark 1:29-39

Herrens rättegång mot folket

Hur skall jag nalkas Herren och falla ner inför himlens Gud? Skall jag nalkas honom med brännoffer, med årsgamla kalvar? Vill Herren ha baggar i tusental och ändlösa flöden av olja? Skall jag offra min förstfödde för min synd, mitt eget barn för mina brott? Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud Mika 6:6-8