Inte bara ord

20för Guds rike är inte ord, utan kraft.

1 Kor: 4:20

Liknelsen om senapskornet och surdegen

 

31Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. 32Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.”
33Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”
34Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, 35för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

Matt 13:31-35

Fler liknelser om himmelriket

 

44Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
45Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. 46Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
47Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. 48När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. 49Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 51Har ni förstått allt detta?” – ”Ja”, svarade de, 52och då sade han: ”Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.”

Matt 13:44-52

Tolkning av liknelsen om ogräset

Liknelsen om ogräset

24 Han lät dem höra en annan liknelse: ”Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. 25 Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ 28 Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ – 29’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. 30 Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’”

Tolkning av liknelsen om ogräset

36 Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: ”Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.” 37 Han svarade: ”Den som sår den goda säden är Människosonen, 38 åkern är världen, den goda säden är rikets barn, och ogräset är det ondas barn. 39 Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. 40 Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, 42 och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.

Matt 13:24-30, 36-43

Liknelser

Matt 13:1 Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. 2 Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. 3Och han talade till dem med många liknelser: ”En man gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. 6Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. 7En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. 8 Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron.”

Liknelsernas syfte

10Lärjungarna kom fram och frågade honom: ”Varför talar du till dem i liknelser?” 11Han svarade dem: ”Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår inte. 14Så uppfylls Jesajas profetia på dem: Ni skall höra med era öron men ingenting förstå och se med era ögon men ingenting uppfatta. 15Ty detta folks hjärta är förstockat. De är tröga att höra med sina öron och de tillsluter sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig.16Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. 17Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.

Tolkning av liknelsen om sådden

18Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. 19Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. 20Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje 21men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. 22Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. 23Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”

Matt 13:1 - 23

Min mat är att göra Guds vilja

27I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. 28Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: 29”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?” 30De gick ut ur staden för att söka upp honom. 31Under tiden sade lärjungarna till honom: ”Rabbi, kom och ät.” 32Han svarade: ”Jag har mat att äta som ni inte känner till.” 33Lärjungarna sade då till varandra: ”Kan någon ha kommit med mat till honom?” 34Jesus sade: ”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. 35Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. 36Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. 37Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. 38Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.” 39Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.” 40När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. 41Många fler kom till tro genom hans egna ord, 42och de sade till kvinnan: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.” Johannesevangeliet 4:27-42

Tillbe Herren i ande och sanning

16Jesus sade: ”Gå och hämta din man.” 17Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. 18Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.” 19Kvinnan sade: ”Herre, jag ser att du är en profet. 20Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.” 21Jesus svarade: ”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. 24Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.” 25Kvinnan sade: ”Jag vet att Messias kommer” (alltså den Smorde) ”och när han kommer skall han låta oss veta allt.” 26Jesus sade till henne: ”Det är jag, den som talar till dig.” Johannesevangeliet 4:16-26

Jesus och kvinnan från Samaria

1När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. 7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” 15Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.” Johannesevangeliet 4:1-15

Åt en okänd Gud

22Paulus steg fram inför areopagen och sade: ”Athenare, jag ser av allt att ni är mycket noga med religiösa ting. 23När jag har gått omkring och sett på era gudabilder har jag nämligen också upptäckt ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det som ni alltså dyrkar utan att känna till, det är vad jag förkunnar för er. 24Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand. 25Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som själv ger alla liv och anda och allt. 26Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. 27Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom – han är ju inte långt borta från någon enda av oss. 28Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, som också några av era egna skalder har sagt: Vi har vårt ursprung i honom. 29När vi nu har vårt ursprung i Gud, då får vi inte föreställa oss det gudomliga som något av guld eller silver eller sten, som något en människa har format efter sina idéer och med sin konstfärdighet. 30En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig. 31Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill. Det har han bekräftat för alla människor genom att låta honom uppstå från de döda.” 32När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda var det några som gjorde sig lustiga, men andra sade: ”Vi vill höra dig tala mera om detta en annan gång.” 33Därmed lämnade han de församlade. 34Det var dock några som slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysios, som var medlem av areopagen, och en kvinna vid namn Damaris och några till. Apostlagärningar 17:22-34

Paulus talar till filosofer

16Medan Paulus gick och väntade på dem i Athen blev han upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden. 17Han talade i synagogan till judarna och de gudfruktiga och på torget var dag till dem som uppehöll sig där. 18En del filosofer, både epikureer och stoiker, inlät sig då i diskussion med honom. Några sade: ”Vad är det för visdomskorn den där har snappat upp? Vart vill han komma?” Och andra: ”Han är tydligen en som vill införa främmande gudar.” Paulus predikade ju budskapet om Jesus och uppståndelsen. 19De tog honom med sig till areopagen och sade: ”Kan vi få reda på vad det är för en ny lära du förkunnar? 20Det är besynnerliga saker som du dukar upp för oss. Nu vill vi veta vad det är fråga om.” 21Athenarna liksom de främlingar som bodde i staden ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna på det som var nytt för dagen. Apostlagärningar 17:16-21

Apostlarna talar i synagogor

1De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där judarna hade en synagoga. 2Efter sin vana besökte Paulus dem, och under tre sabbater talade han till dem. 3Utgående från skriftställen som han tolkade visade han att Messias måste lida och uppstå från de döda. ”Och Messias”, sade han, ”det är just denne Jesus som jag förkunnar för er.” 4Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Det gjorde också en mängd gudfruktiga greker och inte så få förnäma kvinnor. 5Detta väckte judarnas avund, de fick med sig en del slödder från gatan och satte i gång ett upplopp i staden. De samlades utanför Jasons hus och försökte få tag på Paulus och Silas för att ställa dem till svars inför folket. 6När de inte kunde hitta dem släpade de Jason och några andra bröder inför stadens styresmän och ropade: ”Dessa som har vållat oro i hela världen har nu kommit hit också, 7och Jason har tagit emot dem hos sig. De bryter alla mot kejsarens förordningar och säger att det är en annan som är kung, en som heter Jesus.” 8Med detta hetsade de upp folket och stadens styresmän. 9Jason och de andra fick ställa borgen och frigavs sedan. 10Samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Beroia. Så snart de kom dit gick de till synagogan. 11Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde. 12Många av dem kom till tro, liksom åtskilliga ansedda grekiska kvinnor och män. 13Men när judarna i Thessalonike fick veta att Guds ord förkunnades av Paulus också i Beroia, gav de sig dit och hetsade upp folket även där. 14Då såg bröderna genast till att Paulus kom i väg ner till kusten. Men både Silas och Timotheos stannade kvar. 15De som förde Paulus från Beroia följde honom ända till Athen och återvände sedan med bud till Silas och Timotheos att de skulle komma till honom så fort som möjligt. Apostlagärningar 17:1-15

Bröllop i Kana

1På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet. 3Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: ”De har inget vin.” 4Jesus svarade: ”Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.” 5Hans mor sade till tjänarna: ”Gör det han säger åt er.” 6Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter. 7Jesus sade: ”Fyll kärlen med vatten”, och de fyllde dem till brädden. 8Sedan sade han: ”Ös upp och bär det till bröllopsvärden”, och det gjorde de. 9Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom – men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet – ropade han på brudgummen 10och sade: ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” 11Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar. Johannesevangeliet 2:1-12

Hon får förbarmande

1 1Detta är Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia regerade i Juda och Jerobeam, Joashs son, regerade i Israel. Profeten, horkvinnan och deras barn 2Här börjar Herrens ord genom Hosea. Herren sade till Hosea: Gå och skaffa dig en horkvinna och horungar, ty landet horar sig bort från Herren. 3Då tog han Gomer, Divlajims dotter. Hon blev havande och födde honom en son. 4Herren sade till honom: Ge honom namnet Jisreel, ty jag skall snart straffa Jehus ätt för blodet som flöt vid Jisreel och göra slut på Israels folks kungadöme. 5Den dagen skall jag bryta sönder Israels båge på Jisreels slätt. 6Hon blev havande igen och födde en dotter. Han sade till honom: Ge henne namnet Lo Ruchama, ”Hon får inte förbarmande”, ty jag kommer inte längre att förbarma mig över Israels folk utan fördriva dem. 7Men Judas folk skall jag förbarma mig över, jag skall rädda dem genom Herren, deras Gud. Jag skall inte rädda dem genom båge och svärd och krig eller genom hästar och ryttare. 8När hon hade avvant Lo Ruchama blev hon havande och födde en son. 9Han sade: Ge honom namnet Lo Ammi, ”Inte mitt folk”, ty ni är inte mitt folk, och jag vill inte höra till er. 10Israels folk skall bli som sanden vid havet som inte kan mätas och räknas. Och där det nu heter om dem ”Ni är inte mitt folk”, där skall de kallas ”Den levande Gudens barn”. 11Judas folk och Israels folk skall samlas under en gemensam ledare. De skall växa upp ur jorden, och stor blir Jisreels dag. 2 1Kalla era bröder Ammi, ”Mitt folk”, och kalla era systrar Ruchama, ”Hon får förbarmande”.

Jag är med dig

17Fäst upp dina kläder, res dig och säg till dem allt vad jag befaller dig! Var inte förskräckt för dem, ty då slår jag dig med skräck inför dem. 18Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, en pelare av järn, en mur av koppar, som håller stånd mot hela landet, mot Judas kungar och dess stormän, mot prästerna och folket i landet. 19De skall angripa dig, men de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig. Jeremia 1:17-19

Profet för folken

4Herrens ord kom till mig: 5Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken. 6Men jag svarade: ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung!” 7Då sade Herren till mig: Säg inte att du är för ung utan gå dit jag sänder dig och säg det jag befaller dig! 8Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och jag skall rädda dig, säger Herren. 9Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade: Jag lägger mina ord i din mun. 10I dag ger jag dig makt över folk och riken. Du skall rycka upp och vräka omkull, förstöra och bryta ner, bygga upp och plantera. 11Herrens ord kom till mig: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd.” 12Herren sade: ”Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt.” 13Herrens ord kom till mig för andra gången: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr, den lutar hitåt.” 14Då sade Herren: Från norr skall olyckan välla in över alla som bor i landet, 15ty nu bådar jag upp alla stammar från rikena i norr, säger Herren. De skall komma och ställa sina troner framför Jerusalems portar, kring stadens murar och kring alla städer i Juda. 16Jag skall gå till rätta med mitt folk för all deras ondska, för att de övergav mig. De tände offereld åt andra gudar och tillbad ting de själva gjort. Jeremia 1:4-16

Gå till detta folk

6 1Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra: Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. 4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot. 6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: ”När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad.” 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag, sänd mig!” 9Då sade han: ”Gå och säg till detta folk: ’Ni skall höra men ingenting förstå, ni skall se men ingenting fatta.’ 10Förstocka detta folk, täpp till deras öron, täck för deras ögon, så att de ingenting ser, ingenting hör, ingenting förstår och inte vänder om och blir botade.” 11Jag frågade: ”Hur länge, Herre?” Han svarade: ”Tills städerna ligger i ruiner och ingen bor i dem, tills husen står tomma och åkrarna ligger övergivna.” 12Herren skall föra människorna långt bort, och landet skall lämnas öde. 13När en tiondel ännu är kvar skall också den tillintetgöras, så som man bryter upp stubben efter en terebint eller ek. - Ett heligt släkte är den stubben. Jesaja 6:1-13

Saul i Jerusalem

26När han hade kommit tillbaka till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom eftersom de inte litade på att han var en lärjunge. 27Då tog Barnabas honom med sig till apostlarna och berättade för dem hur Saul på vägen hade sett Herren, som talat till honom, och hur han frimodigt hade predikat i Jesu namn i Damaskus. 28Sedan fick Saul komma och gå som han ville hos dem i Jerusalem och talade frimodigt i Herrens namn. 29Han predikade också för de grekisktalande judarna och disputerade med dem. De bestämde sig för att röja honom ur vägen, 30men när bröderna fick reda på detta tog de honom ner till Caesarea och skickade honom därifrån vidare till Tarsos. Apostlagärningar 9:26-30

Saul döper sig

10I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. Till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Han svarade: ”Ja, herre.” 11Herren sade: ”Gå genast till Raka gatan, och fråga i Judas hus efter en som heter Saul och är från Tarsos. Han ber, 12och i en syn har han sett en man som heter Ananias komma in och lägga sina händer på honom för att han skall se igen.” – 13”Herre”, svarade Ananias, ”jag har hört från många håll om den mannen och allt ont han har gjort mot dina heliga i Jerusalem. 14Och nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.” 15Men Herren sade till honom: ”Gå, honom har jag utvalt till mitt redskap. Han skall föra ut mitt namn till hedningar och kungar och Israels folk, 16och jag skall låta honom veta hur mycket han måste lida för mitt namns skull.” 17Ananias gav sig i väg och gick till Judas hus. Han lade sina händer på Saul och sade: ”Saul, min broder! Herren själv, Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du skall få tillbaka din syn och fyllas av helig ande.” 18Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig, 19och när han hade ätit återfick han krafterna. Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus 20och började genast förkunna i synagogorna att Jesus är Guds son. 21Alla som hörde honom häpnade och sade: ”Var det inte han som i Jerusalem ville förgöra alla som åkallar Jesu namn? Har han inte kommit hit för att gripa dem och ställa dem inför översteprästerna?” 22Men Saul uppträdde med allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias. 23Efter någon tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, 24men han fick reda på deras planer. De lurade på honom vid stadsportarna dag och natt för att döda honom, 25men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom från stadsmuren i en korg. Apostlagärningar 9:10-25

På vägen till Damaskus

1Saul, som ännu rasade av mordlust mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen 2och bad att få med sig brev till synagogorna i Damaskus: om han fann några som hörde till Vägen, män eller kvinnor, skulle han få fängsla dem och föra dem till Jerusalem. 3Men när han på sin resa närmade sig Damaskus omgavs han plötsligt av ett bländande ljussken från himlen. 4Han föll till marken och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul, varför förföljer du mig?” 5Han frågade: ”Vem är du, herre?” – ”Jag är Jesus, den som du förföljer. 6Stig upp och gå in i staden, så får du veta vad du skall göra.” 7Hans reskamrater stod förstummade; de hörde rösten men såg ingen. 8Saul reste sig upp, men fast hans ögon var öppna kunde han inte se. De tog honom då vid handen och ledde honom in i Damaskus. 9Under tre dagar var han blind, och han varken åt eller drack. Apostlagärningar 9:1-9

Bevara dem för det onda

5Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. Johannesevangeliet 17:15 9I mitt brev till er skrev jag att ni inte får ha med otuktiga människor att göra. 10Jag menade inte alla som är otuktiga här i världen, inte alla själviska och utsugare och avgudadyrkare; i så fall hade ni fått lämna världen. 11Nej, vad jag skrev till er var att ni inte får ha något att göra med den som kallas broder men som förfaller till otukt, själviskhet, avgudadyrkan, ovettigt tal, fylleri och utsugning. Ni får inte äta tillsammans med honom. 12De utomstående är det väl inte min sak att döma? Själva dömer ni ju bara inom er egen krets. Första Korintherbrevet 5:9-12