Jesus och kvinnan från Samaria

1När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler – 2det var dock inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. 4Han måste ta vägen genom Samarien 5och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. 6Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen. 7En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig något att dricka.” 8Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. 9Samariskan sade: ”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) 10Jesus svarade henne: ”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11Kvinnan sade: ”Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? 12Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13Jesus svarade: ”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” 15Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten.” Johannesevangeliet 4:1-15