Församlingens tillväxt i enhet

 

Och jag kunde inte heller tala till er, bröder, som till andliga människor, jag fick tala till sådana som var kvar i sin köttsliga natur, till spädbarn i Kristus. Jag gav er mjölk, inte fast föda; den tålde ni ännu inte. Och ni tål den inte heller nu eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. För om det finns ofördragsamhet och strid hos er, har ni då inte kvar er gamla natur och lever på vanligt mänskligt vis? När den ene säger: ”Jag hör till Paulus”, och den andre: ”Jag hör till Apollos”, är ni inte då som alla andra? Vad är Apollos? Vad är Paulus? Tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han fått av Herren. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, men var och en skall få sin lön efter sitt arbete. Vi är ju Guds medhjälpare, och ni är Guds åker, Guds bygge.
Tack vare den nåd Gud har gett mig har jag som en klok byggmästare lagt en grund som någon annan bygger vidare på. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus. På den grunden kan man bygga med guld, silver eller ädelstenar, trä, gräs eller halm, och det skall visa sig hur var och en har byggt. Den dagen skall avslöja det, ty den kommer med eld, och elden skall pröva vad vars och ens arbete är värt.  Den vars byggnad består skall få lön.  Den vars verk brinner ner skall bli utan. Själv skall han dock räddas, men som ur eld.  Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel skall Gud förgöra honom. Ty Guds tempel är heligt, och ni är det templet.
Bedra inte er själva. Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis. Ty denna världens vishet är dårskap i Guds ögon. Det står skrivet: Han snärjer de visa i deras slughet, och vidare: Herren vet att de visas tankar är tomhet. Därför skall ingen grunda sin stolthet på människor. Allt tillhör er –  Paulus, Apollos och Kefas, hela världen, liv och död, nutid och framtid, allt är ert. Men ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
                                                                                                                  1 Korinthierbrevet 3:1 - 23

Guds vishet förkunnas

Paulus tidigare förkunnelse i Korinth

När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er.  Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.  Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er.  Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft;  er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

Guds vishet förkunnas

 Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom.  Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.
Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp.
Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon. Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.
                                                                                                                       1 Korinthierbrevet 2:1 -16

Världens vishet och korsets dårskap

 

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.  Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna.  Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap?  Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet,  men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet.  Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.  Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam,  och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till,  så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.  Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet.  Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
1 Korinthierbrevet 1:18 -31

Jag tackar alltid min Gud

Från Paulus, genom Guds vilja kallad att vara Kristi Jesu apostel, och från vår broder Sosthenes  till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre. 
Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Tack till Gud för församlingens fasthet

 Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd genom Kristus Jesus.  Genom honom har ni blivit rika på allt, allt slags tal och allt slags kunskap.  Ty vittnesbördet om Kristus har vunnit sådan fasthet hos er  att det inte saknas något i era nådegåvor medan ni väntar på att vår herre Jesus Kristus skall uppenbaras.  Han skall också ge er fasthet ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår herre Jesu Kristi dag.  Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre.

Motsättningar i församlingen

Men i vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, bröder, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”.  Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?  Jag är tacksam för att det bara är Crispus och Gaius som jag har döpt bland er,  så att ingen kan säga att ni har blivit döpta i mitt namn.  Jo, Stefanas och hans familj har jag också döpt, annars vet jag mig inte ha döpt någon.  Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att förkunna budskapet, men inte med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
                                                                                                                       1 Korinthierbrevet 1:1 - 17

Jag är Gud, ingen annan finns

Vänd er till mig, folk från hela jorden,

så skall ni bli hjälpta.

Jag är Gud, ingen annan finns.

Jag svär vid mig själv,

det jag säger är sant,

mitt ord står fast:

För mig skall alla böja knä,

alla skall svära mig trohet.

 Blott hos Herren, skall det heta,

finns seger och styrka.

Alla som vänt sin vrede mot honom

skall komma till honom i skam.

                              Jesaja 45:22 - 24

Han var omstrålad av ljus

När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra.  Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat.  De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig.  Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna.  När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem. Och när varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen.  Varelserna gick dit andekraften styrde dem, och hjulen lyfte alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.  När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från marken, lyfte hjulen alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i dem.
Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade ett valv. Det hade en fruktansvärd glans som av is och välvde sig över deras huvuden. Under valvet höll de vingarna utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar skylde de kroppen. Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät det som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst – ett larm som från en krigshär. När de stannade sänkte de vingarna. Över valvet ovanför deras huvuden hördes ett dån,  och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som tycktes ha mänsklig gestalt. Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg jag att det glimmade som av vitt guld – det liknade en eldkrans – och från det som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var omstrålad av ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus som omstrålade honom.
Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala.
                                                                                                                                   Hesekiel 1:15 - 28

Jag såg en stormvind komma

Under det trettionde året, på femte dagen i fjärde månaden, när jag bodde bland de bortförda vid floden Kevar, öppnades himlen och jag såg en syn från Gud.  Den femte dagen i månaden – det var under det femte året av kung Jojakins fångenskap –  kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, vid floden Kevar i Kaldeen. Där rörde Herrens hand vid honom.
Jag såg en stormvind komma från norr – ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld.  Längst därinne tyckte jag mig se fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt,  men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.  Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar.  Under vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar.  Deras vingar vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram.  Så såg deras ansikten ut: de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte till vänster och alla fyra ett örnansikte.  Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar som vidrörde de andras och två som skylde kroppen.  Var och en gick rakt fram. De gick dit andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick.  Mellan dem syntes något som liknade glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt blixtar.  Varelserna for av och an likt blixtar.
                                                                                                                                 Hesekiel 1:1 - 14

Omvändelse och räddning

Vänd tillbaka, Israel, till Herren, din Gud,

du har kommit på fall genom din synd.

Kom med era ord

och vänd tillbaka till Herren,

säg till honom:

Förlåt all vår skuld,

ta emot det goda,

vi skall infria våra löften.

Assyrien räddar oss inte,

vi skall inte stiga till häst,

inte längre säga ”Vår Gud”

till ting vi själva har gjort.

Hos dig finner faderlösa barmhärtighet.

Jag skall bota dem från deras trolöshet,

jag skall älska dem av hjärtat,

min vrede har vänt sig från dem.

Jag skall bli som dagg för Israel,

och han skall blomstra som en lilja,

slå rot som en poppel

och skjuta nya skott.

Hans prakt skall vara som olivträdets,

hans doft som Libanons.

De skall åter få bo i hans skugga,

de skall frodas som en trädgård

och blomstra som en vinstock.

Han skall bli ryktbar som Libanons vin.

Vad har Efraim mer med avgudarna att skaffa?

Jag är den som ger svar och vakar över honom.

Jag är som en grönskande cypress.

Från mig får du din frukt.

Den som är vis skall förstå detta,

den som är förståndig inser det.

Herrens vägar är de rätta,

och de rättfärdiga vandrar på dem,

men syndarna kommer på fall.

                              Hosea 14:2 - 10

Efraims avgudadyrkan straffas med döden

När Efraim talade bävade man,

han var en furste i Israel.

Men han drog på sig skuld genom Baal

och han dog.

Nu fortsätter de att synda.

De har gjutit sig gudabilder,

gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,

hantverkares alster alltihop.

Till dem skall ni offra, säger de.

Människor kysser kalvar!

Därför skall de bli som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner,

agnar som blåser bort från tröskplatsen,

rök ur ett fönster.

Men jag är Herren, din Gud,

ända från Egypten.

Du känner ingen annan Gud än mig,

ingen kan rädda utom jag.

Det var jag som vallade dig i öknen,

i torkans land.

När de betade blev de mätta,

de blev mätta och övermodiga,

och därför glömde de mig.

Då blev jag som ett lejon mot dem,

jag lurar som en leopard vid vägen.

Jag kommer emot dem

som en björn som mist sina ungar

och river upp deras bröstkorg.

Där slukar jag dem som en lejoninna,

ett vilddjur som sliter dem i stycken.

Jag förgör dig, Israel!

Vem kan hjälpa dig?

Var är nu din kung,

han som skulle rädda dig?

Var är alla dina furstar,

de som skulle härska över dig?

Och du som sade: ”Ge mig kung och furstar!”

I vrede ger jag dig kungar,

och i raseri tar jag bort dem.

Efraims brott bevaras,

jag har hans synd i förvar.

När födslovärkarna sätter in

är han ett oförståndigt barn:

när tiden är inne

är det inte framme vid öppningen.

Skulle jag lösa dem ur dödsrikets grepp,

skulle jag befria dem från döden?

Död, kom med din pest!

Dödsrike, kom med din farsot!

Min medkänsla är borta.

Bäst han blomstrar bland sina bröder

skall östanvinden komma,

Herrens vind blåsa upp från öknen.

Då torkar hans brunn,

då sinar hans källa.

Hans skatter skall rövas,

alla hans dyrbarheter.

Samarien har trotsat sin Gud

och får sona sin skuld.

De skall falla för svärdet,

deras spädbarn skall krossas,

havande kvinnor skäras upp.

                   Hosea 13:1 -14:1

Efraims trolöshet. Den svekfulle stamfadern Jakob

 

Efraim vill vara vindens vän,

han jagar ständigt efter östanvinden

och hopar lögn och våld.

De sluter förbund med Assyrien

och sänder olja till Egypten.

Herren väcker talan mot Juda,

han skall straffa Jakob för hans gärningar

och vedergälla honom för hans dåd.

I moderlivet bedrog han sin bror,

som vuxen kämpade han mot Gud.

Han kämpade med en ängel och segrade,

han grät och bad om nåd.

I Betel mötte honom Gud,

och där talade han med honom.

Herren, härskarornas Gud,

Herren är hans namn.

Men du skall vända tillbaka

med din Guds hjälp.

Håll fast vid kärlek och rätt

och hoppas alltid på din Gud.

Krämaren har en falsk våg i handen

och vill gärna utsuga andra.

Efraim tänker: Jag är rik,

jag har gjort mig en förmögenhet,

och trots mina vinster

har jag inte gjort mig skyldig till något

som kan kallas synd.

Men jag är Herren, din Gud,

ända från Egypten.

Jag skall låta er bo i tält igen

som i forna dagar.

Jag talade till profeterna,

jag lät dem skåda många syner,

och genom profeterna talade jag i liknelser.

De offrade tjurar i Gilgal,

och deras altaren blev som stenrösen

vid åkerns fåror.

Jakob flydde till landet Aram,

Israel fick slava för en kvinnas skull,

för en kvinnas skull vaktade han får.

Men genom en profet

förde Herren Israel ut ur Egypten,

och av en profet vaktades de.

Efraim har väckt bitter vrede,

hans blodsdåd skall drabba honom själv,

hans herre skall vända hans smädelser mot honom.

                                                         Hosea 12: 1-14

Guds kärlek till sitt otrogna folk

När Israel var ung fick jag honom kär,

och från Egypten kallade jag min son.

Men ju mer jag kallar på dem,

desto mer går de bort från mig.

De offrar åt baalsgudarna

och tänder offereld åt belätena.

Ändå var det jag som lärde Efraim gå

och jag som tog dem i mina armar,

men de förstod inte att jag botade dem.

Med trofasthetens band drog jag dem,

med kärlekens rep.

Jag var som den

som lyfter upp ett barn till kinden.

Jag böjde mig ner och gav dem att äta.

De skall vända tillbaka till Egypten,

och Assyrien skall regera över dem,

ty de vägrar att vända tillbaka till mig.

Svärdet skall svingas i deras städer

och förgöra deras orakelpräster,

förtära allt för deras ränkers skull.

Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,

överge dig, Israel,

göra med dig som med Adma

och behandla dig som Sevojim?

Mitt hjärta är i uppror,

all min medkänsla väcks.

Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,

jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,

ty jag är Gud och inte människa,

den Helige mitt ibland er.

Jag kommer inte med skräck.

Herren skall de följa,

och han skall ryta som ett lejon.

Ja, han skall ryta,

och hans barn kommer ilande från väster,

snabbt som fåglar från Egypten,

som duvor från Assyrien.

Jag skall låta dem återvända hem,

säger Herren.

Efraim har omvärvt mig med lögn,

Israels folk med svek.

                                Hosea 11:1 - 12

Himlen förkunnar Guds härlighet

Himlen förkunnar Guds härlighet,

himlavalvet vittnar om hans verk.

Dag talar till dag därom

och natt undervisar natt.

Det är inte tal, det är inte ljud,

deras röster kan inte höras,

men över hela jorden når de ut,

till världens ände deras ord.

Där har han rest ett tält åt solen,

den liknar en brudgum som lämnar sin kammare,

en hjälte som gläds åt att löpa sin bana.

Den stiger vid himlens ena ände

och når i sitt kretslopp den andra.

Ingenting är gömt för dess glöd.

                                                         Psalm 19:2 - 7

Stor är din godhet

Stor är din godhet,

som du sparat åt dina trogna

och som du ger i allas åsyn

åt dem som tar sin tillflykt till dig.

Du håller dem gömda hos dig

undan människors ränker,

du bevarar dem i ditt hägn

undan elaka tungor.

Lovad vare Herren,

ty han var förunderligt god mot mig

i nödens tid.

Jag greps av oro och sade:

Jag är bortstött från dig.

Men du hörde hur jag bönföll dig,

hur jag ropade till dig om hjälp.

Älska Herren, ni hans trogna!

Herren bevarar de trofasta,

men de förmätna straffar han strängt.

Var starka, fatta mod,

alla ni som hoppas på Herren!

                                Psalm 31:20 - 25

Förbarma dig, Herre

Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,

mina ögon är skumma av sorgen,

jag är matt till kropp och själ.

Mitt liv rinner bort i ängslan

och mina år i suckan.

I nöden sviker mig kraften

och benen murknar i min kropp

för alla mina fienders skull.

Jag blir hånad,

jag är en börda för mina grannar,

en skräck för mina vänner,

de som ser mig på gatan viker undan.

Jag är bortglömd som en död,

jag är som ett krossat kärl.

Jag hör folkhopen viska.

Skräck från alla håll -

de gaddar sig samman

och smider planer mot mitt liv.

Men jag förtröstar på dig, Herre,

jag säger: Du är min Gud.

I din hand ligger mina dagar,

rädda mig ur mina fienders hand,

från dem som förföljer mig.

Låt ditt ansikte lysa över mig,

hjälp din tjänare i din godhet!

Herre, svik mig inte när jag ropar.

Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,

låt de läppar som ljuger förstummas,

deras fräcka tal mot den rättfärdige

i högmod och förakt.

                                                  Psalm 31:10 - 19

Du min klippa

För körledaren. En psalm av David.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

svik mig aldrig!

Du som är trofast, rädda mig,

lyssna på mig,

skynda till min hjälp.

Var min klippa dit jag kan fly,

borgen där jag finner räddning.

Ja, du är min klippa och min borg.

Du skall leda och styra mig,

ditt namn till ära.

Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,

du är min tillflykt.

Jag överlämnar mig i dina händer.

Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.

Du hatar dem som dyrkar falska gudar,

men jag litar på Herren.

Jag vill jubla av glädje över din godhet,

du som såg mitt elände

och tog dig an mig när jag led.

Du gav mig inte i fiendens våld,

du förde mig ut i frihet.

                             Psalm 31:1 - 9

Sjung Herrens lov

En psalm, en sång vid tempelinvigningen. Av David.

Jag vill lovsjunga dig, Herre,

ty du drog mig upp ur djupet

och lät inte mina fiender triumfera.

Herre, min Gud, jag ropade till dig

och du gjorde mig frisk.

Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du gav mig liv, du räddade mig från graven.

Sjung Herrens lov, ni hans trogna,

prisa hans heliga namn!

Ofärd är i hans vrede,

men i hans nåd är liv.

Om kvällen är gråten min gäst

men om morgonen jublet.

När det gick mig väl tänkte jag:

Jag skall alltid stå trygg.

Herre, i din nåd ställde du mig på fasta berget.

Men du dolde ditt ansikte och jag blev förskräckt.

Till dig, Herre, ropade jag,

Herren bad jag om förskoning.

Vad har du för vinst av min död,

av att jag sänks i graven?

Kan mullen prisa dig?

Kan den förkunna din trofasthet?

Lyssna, Herre, skona mig,

Herre, bli min hjälpare!

Du vände min dödsklagan i dans,

du tog av mig sorgens dräkt

och klädde mig i glädje.

Därför skall jag sjunga ditt lov

och aldrig tystna.

Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig.

                                                   Psalm 30

Allt i hans tempel ropar: ”Ära!”

En psalm av David.

Ära Herren, ni gudasöner,

ära Herrens majestät,

ära Herrens höga namn,

fall ner inför Herren i helig skrud!

Herrens röst över vattnen!

Ärans Gud dundrar,

Herren hörs över de stora vattnen.

Herrens röst i sin kraft,

Herrens röst i sin prakt,

Herrens röst knäcker cedrarna,

Herren knäcker Libanons cedrar.

Han får Libanon att hoppa som en kalv,

Sirjons berg som en vildoxe.

Herrens röst slår blixtar,

Herrens röst får öknen att skälva,

Herren får Kadeshöknen att skälva.

Herrens röst skrämmer hindarna att kalva,

lämnar träden nakna.

Allt i hans tempel ropar: ”Ära!”

Herren tronar ovan himmelshavet,

Herren tronar som konung för evigt.

Herren ger styrka åt sitt folk.

Herren välsignar sitt folk med fred.

                                           Psalm 29

Till dig, Herre, ropar jag

Av David.

Till dig, Herre, ropar jag.

Min klippa, var inte stum!

Svara mig inte med tystnad,

då blir jag lik dem som lagts i graven.

Hör hur jag bönfaller dig,

hur jag ropar till dig om hjälp

och sträcker mina händer mot ditt tempel,

mot det allra heligaste.

Släpa inte bort mig

med gudlösa och ogärningsmän.

De säger sig vilja väl

men har ont i sinnet.

Löna dem för vad de gjort,

för deras onda dåd!

Löna dem för deras handlingar,

låt deras gärningar drabba dem!

De ger inte akt på Herrens verk,

på allt vad han har gjort.

Han skall riva ner dem,

inte bygga upp dem.

Lovad vare Herren,

ty han har hört min bön.

Herren är min styrka, min sköld,

på honom förtröstar jag.

Jag fick hjälp och mitt hjärta jublar,

hela min varelse tackar honom.

Herren är sitt folks styrka,

sin smordes tillflykt och räddning.

Rädda ditt folk

och välsigna din egendom.

Var deras herde, bär dem för evigt.

                                          Psalm 28

Du är min älskade son, du är min utvalde.

Folket var fyllt av förväntan, och alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias.  Men han svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte värdig att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er med helig ande och eld.  Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

Jesu dop

 När nu allt folket lät döpa sig och Jesus också hade blivit döpt och stod och bad, öppnade sig himlen  och den heliga anden kom ner över honom i en duvas skepnad, och en röst hördes från himlen: ”Du är min älskade son, du är min utvalde.”

                                                                                                                             Lukas 3:15 - 17, 21-22

Följ mig

Sedan gick Jesus därifrån och fick då se en tullindrivare vid namn Levi sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig!”  Levi lämnade allt och steg upp och följde honom.
 Levi gav en fest för Jesus i sitt hus, och där var en mängd tullindrivare och andra, som låg till bords med dem.  Men fariseerna och särskilt de skriftlärda bland dem blev förargade och sade till hans lärjungar: ”Hur kan ni äta och dricka tillsammans med tullindrivare och syndare?”  Jesus svarade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.  Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare.”

Bröllopsgästerna fastar inte

De sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.”  Jesus svarade: ”Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem?  Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.”  Han gav dem också en liknelse: ”Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter den på ett gammalt. För dels rivs då det nya sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla.  Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut och säckarna blir förstörda.  Nej, nytt vin skall hällas i nya säckar.  Ingen som har druckit gammalt vin vill ha av det nya; han tycker det gamla är bättre.”
                                                                                                                                       Lukas 5:27-39

Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder

En spetälsk blir ren

 När han var i en av städerna stod där en man som var full av spetälska. Han fick se Jesus och kastade sig till marken framför honom och bad: ”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.”  Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan.  Han förbjöd honom att tala om det för någon. ”Men gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt. Det blir ett vittnesbörd för dem.”
 Emellertid spred sig ryktet om honom alltmer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar.  Men han hade dragit sig undan till öde trakter för att be.

En lam man i Kafarnaum botas

 En dag höll han på att undervisa, och där satt fariseer och laglärare, som hade kommit från varenda by i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft så att han kunde bota.  Då kom det några bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom och sätta ner honom framför Jesus.  Då de inte kunde ta sig in med honom i trängseln gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus.  När han såg deras tro sade han: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.”  Då tänkte de skriftlärda och fariseerna: ”Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?”  Men Jesus förstod vad de hade för tankar och sade till dem: ”Vad är det ni tänker i era hjärtan?  Vilket är lättast, att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder, eller att säga: Stig upp och gå?  Men för att ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – och nu talade han till den lame – ”stig upp, ta din bår och gå hem.”  Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud.  Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sade: ”Det är otroligt, det vi har sett i dag.”
                                                                                                                                         Lukas 5:12 - 26

Fiskfångsten. De första lärjungarna

 

En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord  fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten.  Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten.  När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.”  Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.”  Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista,  och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka.  Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, herre, jag är en syndare.”  Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat –  likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.”  Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.
                                                                                                                                      Lukas 5:1 - 11

Det låg makt ihans ord

Han kom till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten.  De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord.  I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt:  ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.”  Men Jesus hutade åt honom: ”Tig! Far ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.  Alla greps av bävan och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”  Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Simons svärmor och andra sjuka botas

 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Men Simons svärmor låg i hög feber, och de frågade honom till råds om henne.  Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem.
Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Och han lade händerna på var och en och botade dem.  Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds son.” Han hutade åt dem och förbjöd dem att säga mer, eftersom de visste att han var Messias.

På en enslig plats

Tidigt nästa morgon gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började leta efter honom och kom ända dit där han var, och de ville hindra honom från att lämna dem.  Men han sade till dem: ”Jag måste förkunna budskapet om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd.”  Och sedan predikade han i synagogorna i Judeen.
                                                                                                                                          Lukas 4:31 - 44

Jesus i Nasarets synagoga

 

Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa,  och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:  Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.  Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom.  Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”  Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: ”Är det inte Josefs son?”  Då sade han till dem: ”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad.  Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.  Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon.  Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.”  Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta,  de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom.  Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.
                                                                                                  Lukas 4: 16 - 30

Jesus frestas

Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen,  där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig.  Då sade djävulen till honom: ”Om du är Guds son, så befall stenen där att bli bröd.”  Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd.”
Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen  och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.  Om du tillber mig skall allt detta bli ditt.”  Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”
Djävulen förde honom till Jerusalem och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån.  Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, och: De skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.”  Men Jesus svarade: ”Det heter: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”  När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom för en tid.

Jesus uppträder i Galileen

Med Andens kraft inom sig återvände Jesus till Galileen, och ryktet om honom spred sig i hela trakten.  Han undervisade i deras synagogor, och alla lovprisade honom.
                                                                                            Lukas 4: 1 - 15