När Israel var ung fick jag honom kär,
och från Egypten kallade jag min son.
Men ju mer jag kallar på dem,
desto mer går de bort från mig.
De offrar åt baalsgudarna
och tänder offereld åt belätena.
Ändå var det jag som lärde Efraim gå
och jag som tog dem i mina armar,
men de förstod inte att jag botade dem.
Med trofasthetens band drog jag dem,
med kärlekens rep.
Jag var som den
som lyfter upp ett barn till kinden.
Jag böjde mig ner och gav dem att äta.
De skall vända tillbaka till Egypten,
och Assyrien skall regera över dem,
ty de vägrar att vända tillbaka till mig.
Svärdet skall svingas i deras städer
och förgöra deras orakelpräster,
förtära allt för deras ränkers skull.
Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.
Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon.
Ja, han skall ryta,
och hans barn kommer ilande från väster,
snabbt som fåglar från Egypten,
som duvor från Assyrien.
Jag skall låta dem återvända hem,
säger Herren.
Efraim har omvärvt mig med lögn,
Israels folk med svek.
Hosea 11:1 - 12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar