Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta

5 Vem är hon som kommer ur öknen,

lutad mot sin vän?

Hon

Under äppelträdet väckte jag dig,

där din mor blev havande med dig,

där hon som födde dig blev havande.

6 Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,

som ett sigill vid din arm.

Stark som döden är kärleken,

lidelsen obeveklig som graven.

Dess pilar är flammande eld,

en ljungande låga.

7 Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken,

floder kan inte svepa bort den.

Om en man gav allt han ägde för kärleken,

vem skulle ringakta honom?

Kör

8 Vi har en liten syster

som ännu inte har fått bröst.

Vad skall vi göra med vår syster

den dag då friare kommer?

9 Är hon en mur

bygger vi ett silverkrön på den,

men är hon en dörr

bommar vi för den med en cederplanka.

Hon

10 Jag är en mur,

och mina bröst är som torn.

Men inför honom

måste jag ge mig.

Han

11 Salomo hade en vingård

i Baal Hamon.

Han lämnade vingården åt väktare.

Tusen siklar silver

skulle frukten inbringa.

12 Men min vingård har jag här.

Behåll dina tusen, Salomo,

och ge tvåhundra åt väktarna!

13 Du som är i trädgården,

vännerna lyssnar efter din röst,

låt mig höra dig säga:

14 ”Skynda, min vän,

som en gasell eller en ung hjort

till de doftande bergen.”