Jakob försonas med Esau

Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna.Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och JosefSjälv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: "Vilka är det du har där?" Jakob svarade: "Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre." Så steg slavinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig till jorden. Därefter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Rakel fram och bugade sig.

Esau sade: "Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?" - "För att vinna din välvilja, herre", svarade Jakob. "Jag har vad jag behöver", sade Esau, "behåll vad du har, broder." Men Jakob sade: "Nej, jag ber dig! Visa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig. Därför ber jag dig: ta emot gåvan som jag lät föra till dig. Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver." Och Jakob bad honom så enträget att han tog emot gåvan.

Esau sade: "Låt oss nu bryta upp och dra vidare, jag slår följe med dig." Men Jakob svarade: "Som du ser, herre, är barnen små. Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. Därför ber jag dig, herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt efter, med tanke på djuren jag har att driva och med tanke på barnen, tills jag kommer fram till dig i Seir." Esau sade: "Låt mig åtminstone få lämna kvar en del av mitt folk hos dig." - "Ta inte illa upp, herre", svarade Jakob, "men det behöver du inte."

Redan samma dag återvände Esau till Seir. Men Jakob begav sig till Suckot, där han byggde sig ett hus. För boskapen gjorde han skjul, och därför fick platsen namnet Suckot