Guds storhet

Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar? Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg? Vem kan styra Herrens tankar, vem ger honom råd och kunskap? Vem rådgör han med, vem kan ge honom vishet och lära honom den rätta vägen, skänka honom kunskap och leda honom till insikt? Folken är som droppar ur ett ämbar, som dammkorn i en vågskål. Fjärran länder väger lätt som stoft. Libanons skog räcker inte till ved, dess djur förslår inte till brännoffer. Alla folk är som intet för honom, som mindre än intet räknar han dem. Med vem vill ni jämföra Gud, vad vill ni likna honom vid? En gudabild som konstnären gjuter, som guldsmeden täcker med guld och förser med kedjor av silver? Man väljer trä som inte murknar och anlitar en skicklig konstnär, som kan ställa upp sin gudabild stadigt. Förstår ni inte, hör ni inte? Har det inte sagts er från begynnelsen, har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd? Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som myror. Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i. Han gör furstar till intet, utplånar jordens härskare. Knappt har de såtts, knappt planterats, knappt har de hunnit slå rot, så andas han på dem och de vissnar, stormen för bort dem som boss. Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige. Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir. Jes 40:12-26