Välkommen till Aspnäskyrkans gemensamma bibelläsning.
Välkommen att delta i brottningen med skriften och kommentera gärna texterna själv.

onsdag 20 februari 2013

En hustru till Isak

Abraham var nu en mycket gammal man, och Herren hade välsignat honom på alla sätt. En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde: ”Lägg din hand mellan mina lår, jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor, utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.” Tjänaren sade: ”Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat?” –  ”Nej”, svarade Abraham, ”du får absolut inte föra honom tillbaka dit. Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån. Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.” Då lade tjänaren sin hand mellan sin husbonde Abrahams lår och lovade honom detta med ed.
Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim. Där lät han kamelerna lägga sig ner vid brunnen utanför staden. Det var framåt kvällen, vid den tid då kvinnorna går ut och hämtar vatten. Och tjänaren bad: ”Herre, min husbonde Abrahams Gud, låt mig i dag få se hur du visar din godhet mot min husbonde Abraham. Här står jag vid brunnen, och flickorna från staden är på väg hit ut för att hämta vatten. Jag kommer att be en av dem: Räck mig din kruka så att jag får dricka! Om hon då svarar: Drick du, och jag skall ge dina kameler vatten också, då är det den flickan som du har bestämt åt din tjänare Isak, och då vet jag att du har visat din godhet mot min husbonde.” Han hade knappt hunnit säga detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru. Det var en mycket vacker flicka och hon var orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka, och när hon kom upp igen  skyndade tjänaren fram och bad henne: ”Låt mig få en klunk vatten ur din kruka.” – ”Drick, herre”, sade hon och lyfte genast ner krukan på armen och lät honom dricka. När hon gett honom att dricka sade hon: ”Jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.” Hon tömde genast sin kruka i vattenhon och skyndade sedan till brunnen igen och hämtade upp vatten åt alla kamelerna. Själv stod han tyst och iakttog henne för att se om Herren hade gjort hans färd lyckosam eller inte.
                                                                                                                           1 Moseboken 24:1 - 21

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar