Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
Ändå var jag nära att snava,
jag höll på att tappa fotfästet.
Jag fylldes av avund mot de högmodiga,
jag såg att det gick de gudlösa väl.
De vet inte av några hinder,
deras hull är fett och frodigt.
De råkar inte i nöd som andra,
de lider inte som människor gör.
Därför är högfärden deras halskedja
och våldet den dräkt de bär.
Deras ögon tittar fram ur fetman,
deras inbilskhet är utan gräns.
De hånar och talar ondsint,
överlägset och hotfullt.
De öppnar sitt gap mot himlen,
deras tunga far fram över jorden.
Därför kommer folket till dem
och suger i sig deras ord.
De säger: Gud, vad vet han?
Inte vet den Högste vad vi gör!
Sådana är de gudlösa,
i lugn och ro ökar de sin rikedom.
Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och sköljde i oskuld mina händer.
Jag fick lida dagen i ända,
var morgon blev jag tuktad på nytt.
Hade jag sagt: Jag vill tala som de,
då hade jag svikit dina trogna.
Jag grubblade och sökte förstå,
men det blev mig för svårt.
Men så kom jag till Guds helgedom
och insåg hur det går med dem.
Du för dem ut på hala vägar,
du störtar dem i fördärvet.
Plötsligt blir de till intet,
de går under och förgås i skräck,
liksom drömmen är borta när man vaknar,
en bild som är glömd då man stiger upp.
Psalm 73:1 - 20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar