För din talan, så skall jag svara

Blott två ting måste du skona mig för, så att jag slipper gömma mig för dig: ta din tunga hand ifrån mig och låt skräcken för dig släppa! För din talan, så skall jag svara, eller ge mig ordet och bemöt mig sedan! Hur många är mina brott och synder? Vad ont har jag gjort? Låt mig veta mitt brott! Varför döljer du ditt ansikte och räknar mig som din fiende? Vill du skrämma ett virvlande löv, jaga ett visset strå, eftersom du dömt mig till detta bittra öde och låter mig plikta för ungdomssynder? Du sätter mig i stocken, du bevakar alla mina vägar och ger akt på varje steg jag tar, jag, en murknande träbit, en maläten klädnad. Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro. Hon växer som blomman och vissnar, en skugga som snart är borta. Och en sådan skärskådar du och drar inför rätta! Som om en oren kunde bli ren! Om nu människans dagar är fastställda och hennes tid är utmätt av dig, om du satt den gräns hon inte överskrider, vänd då blicken ifrån henne, låt henne vara, tills daglönarens dag är slut. Job 13:20-14:6