Josef möter sina bröder

Så tog mannen med sig bröderna in i Josefs hus. Han lät sätta fram vatten så att de fick tvätta av sina fötter, och han lät utfodra deras åsnor. De ställde i ordning sina gåvor i väntan på att Josef skulle komma vid middagstiden; de hade nämligen fått höra att de skulle äta där.
När Josef kom hem lämnade de fram gåvorna de haft med sig och bugade sig till jorden för honom.  Han hälsade dem och frågade: ”Hur är det med er gamle far som ni talade om? Lever han ännu?” –  ”Ja”, svarade de, ”allt är väl med vår far, din tjänare. Han lever ännu.” Och de föll ner inför honom.  När han fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: ”Är detta er yngste bror som ni talade om?” Sedan sade han: ”Gud välsigne dig, min son!” Och Josef skyndade ut, eftersom kärleken till brodern överväldigade honom och han var nära att brista i gråt. Han gick in i ett annat rum och grät.
Sedan tvättade han ansiktet och gick ut igen. Han behärskade sina känslor och befallde att man skulle sätta fram maten. Man serverade honom för sig och bröderna för sig och egypterna som åt med honom för sig. Egypterna kan nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det skulle vara anstötligt för dem. Men bröderna fick sitta mitt emot Josef, i åldersordning från den äldste till den yngste. De såg förundrat på varandra. Josef lät servera dem från sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.

Josefs bägare i Benjamins säck

Josef befallde sedan sin förvaltare: ”Fyll männens säckar med säd, så mycket de kan ta med sig, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna han betalade för säden.” Han gjorde som Josef hade sagt. Så snart det blev morgon fick bröderna ge sig av med sina åsnor. De hade inte hunnit långt från staden när Josef sade till sin förvaltare: ”Sätt genast efter männen. När du hinner upp dem skall du säga: Varför har ni lönat gott med ont? Det är ju den här som min herre brukar dricka ur och som han också använder när han tyder tecken. Det var skamligt gjort!”
Förvaltaren hann upp dem och sade detta till dem. Bröderna svarade: ”Hur kan du säga något sådant, herre? Det skulle aldrig falla oss in att handla på det viset. Pengarna vi fann överst i våra säckar tog vi ju med oss tillbaka till dig från Kanaan. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din herres hus? Om man finner den hos någon av oss skall han dö, och vi andra skall bli slavar åt dig.”  Då sade han: ”Nå, det får bli som ni säger. Den som man finner den hos skall bli slav åt mig, men ni andra går fria.”  Bröderna skyndade sig att lyfta ner sina säckar på marken. Var och en öppnade sin säck, och förvaltaren satte i gång att leta, han började hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren blev funnen i Benjamins säck. Då rev de sönder sina kläder. Sedan de lastat sina åsnor återvände de till staden.
                                                                                                                   1 Moseboken 43:24 - 44:13